Fru talman! Vad gäller den socialdemokratiska
vägen vill jag erinra Olle Linström om att det inte var
socialdemokraterna som myntade begreppet den enda
vägens politik. Vart den vägen ledde vet ju alla.
Tvärtom har vi faktiskt ansträngt oss för att bl.a. i
Försvarsberedningens form ha en konsensus om så
mycket som möjligt. Men det vet vi ju att Olle Lind-
ström inte känner till, för där medverkar inte Mode-
raterna. De gör dock de andra sex riksdagspartierna.
Svaret på Olle Lindströms fråga är naturligtvis att
en del förmågor minskar medan andra ökar. Olle
Lindström kan ju läsa i proposition på s. 146 att vi nu
sätter upp signalspaningsbataljon, ett IT-
säkerhetsförband, tre säkerhetsbataljoner, två jägar-
bataljoner, en NBC-insatsstyrka, en luftburen batal-
jon, åtta flygbasbataljoner osv. Det är en rad nya
förmågor. För att få råd med de nya förmågorna be-
griper alla att man också måste minska några av de
gamla. Det är ett medvetet val - ja.
Men kvar står ändå den viktiga frågan. I och med
att Olle Linström har skrivit i sin reservation - och
kanske t.o.m. i sin motion att "omvandlingen mot ett
mindre och verkligt insatsberett försvar måste fort-
sätta" får jag väl ändå ha rätt att fråga Lindström en
sak. Vore detta över huvud taget möjligt om vi hade
alla era förband kvar och att de dag efter dag drog
sina driftskostnader? Skulle då ens de moderata mo-
tionerna, jag har läst de moderata motionerna om den
ekonomiska politiken, kunna finansiera en sådan
omställning som ni i ord önskar i ganska slutna do-
kument men som ni i handling bekämpar i denna
kammare och runtom i Sverige?