Herr talman! I mer än ett års tid har vi åter och
åter i bostadsutskottet och i den här kammaren disku-
terat nivå och utformning av bostadsbidragsreglerna.
Det var den 8 maj 1996 som beslut om nya bostadsbi-
drag med ikraftträdande den 1 januari 1997 fattades. I
och med detta beslut förändrades i grunden det regel-
system som sedan 30-talet successivt byggts ut i form
av ett familjestöd med syftet att ge ekonomiskt svaga
hushåll möjligheter att hålla sig med goda och till-
räckligt rymliga bostäder.
Familjestödet - för det var ett familjestöd - ut-
vecklades sedan till att 1986 inbegripa målsättningen
att hushåll med bostadsbidrag skulle kunna efterfråga
en bostad där varje barn skulle kunna ha ett eget rum.
Naturligtvis är den målsättningen mycket bra, inte
minst under den tid när barnen går i skolan. Den mål-
sättningen tycks, trots de nya reglerna, fortfarande
ligga fast. Något annat har inte uttalats, men följande
fråga inställer sig naturligtvis: Är den målsättningen
med de nya reglerna om individuella inkomstgränser
och ytbegränsningar i verkligheten möjlig i dag?
Tyvärr innebär de nya reglerna ett negativt trend-
brott när det gäller boendestödet till barnfamiljer.
Sparivern har i det här fallet sprungit förbi förståndet.
Från en nivå på ca 9 miljarder kronor 1995 till knappt
6 miljarder 1997 har en tredjedel av bostadsbi-
dragsanslaget dragits in. Naturligtvis får sådant kon-
sekvenser.
Familjer i Centerns och Socialdemokraternas
Sverige drivs bort från hus och hem, trots att man
använder de vackra orden om särskild omsorg för de
ekonomiskt svaga hushållen.
Det finns naturligtvis orsaker till att bostadsbidra-
gen hamnat på en relativt hög nivå för vissa hushåll.
Skatteomläggningen 1990/91 för vissa hushåll är en
sådan förklaring. Nedtrappningen av de generella
räntebidragen, höga produktionskostnader och höga
hyror måste också självklart kompenseras med riktade
bostadsbidrag.
Tack vare rimliga bostadsbidrag har det varit
möjligt för många småbarnsföräldrar att självmant
välja en enklare livsstil och standard genom att mins-
ka sin arbetstid för att kunna vara hemma tillsammans
med barnen under tidiga år. Med dagens regler om
individuella inkomstgränser som grund för bostadsbi-
dragen belastar en sådan familj inte alls den kommu-
nala barnomsorgen, där kostnaden är kanske 60 000-
80 000 kr per dagisplats och år. Och - hör och häpna
- som tack får man lägre bostadsbidrag. Den här
orättvisan drabbar också hushåll där en av föräldrarna
studerar, arbetar deltid eller är ofrivilligt arbetslös.
Behandlingen av dem som väljer att stanna hemma
en tid medan barnen är små handlar naturligtvis om en
medveten ideologi. Det avslöjade den propoosition
som låg till grund för besluten i maj 1996. Vi krist-
demokrater tror däremot att människor faktiskt är
myndiga och hemma vid köksbordet klarar att be-
stämma hur de vill utforma sin vardag, utan pekpin-
nar. Detta gäller också hur hushållet förtjänar sina
pengar.
För oss är det också självklart att den samlade
hushållsinkomsten skall vara grunden för bostadsbi-
draget.
Vi efterlyser vidare bättre underlag och seriösa
konsekvensanalyser av föreslagna regeländringar,
innan besluten fattas. Likaså efterlyser vi en samlad
bedömning av alla de indragningar som drabbat, ofta
samma, grupper i samhället.
Herr talman! Bostadsbidragen före den 1 januari
1997 innebar inte några begränsningar av den bostad-
syta som kunde ligga till grund för bostadsbidraget. I
praktiken utgjorde de hyresgränser inom vilka bidra-
get beräknades ändå en viss begränsning av kostna-
den. Trots detta kunde bostadsbidrag, med tidigare
regler, utgå för större bostadsytor än vad som kunde
anses motiverat. Mot den bakgrunden bör bostadsbi-
dragen reduceras något för de bostäder som ligger
väsentligt över vad som kan vara normal ytstandard.
Däremot kan inte gränserna för den bidragsgrundande
bostadsytan sättas så snävt som riksdagens beslut i
maj 1996 innebär.
Efter en tidig analys av effekterna för hushållen av
det nya regelsystemet och genom ett initiativ i utskot-
tet ålades sedan regeringen att återkomma till riksda-
gen med förslag till justering och kompletteringar till
bostadsbidragsreglerna, och det snarast. Detta resulte-
rade i att regeringen i vårpropositionen här och nu
lägger fram förslaget till en garantinivå för ytnormen,
med ikraftträdande den 1 november i år.
Analysen av effekterna för hushållen visade vad
som redan tidigare stod klart - i många fall helt orim-
liga konsekvenser. Vissa hushåll fick sina bostadsbi-
drag minskade med mer än 2 500 kr per månad. Hela
15 % av bidragshushållen förlorar mer än 500 kr per
månad på de nya reglerna. Till stor del är det barn-
familjer som bor i egnahem utanför de större städerna
som fått vidkännas stora minskningar.
Propositionens lindringsförslag med en garantini-
vå för ytnormen är helt otillräckligt, och tidpunkten
för ikraftträdandet den 1 november är på tok för sent.
Radikala åtgärder i form av ett slopande av de indivi-
duella inkomstgränserna och betydligt generösare
ytgränser borde kunna träda i kraft åtministone den 1
juli. Något annat är bara kosmetika.
Herr talman! Hanteringen av de förändrade reg-
lerna för bostadsbidrag ända sedan propositionen
lades fram i april 1996 är en katastrof. Redan tidigt
larmade vi från Kristdemokraterna om hur illa det
skulle drabba redan utsatta hushåll. Att reglerna fick
ogenomtänkta konsekvenser blev utskottet till sist
överens om. Man blev också överens om att snabba
åtgärder måste vidtas. Trots det står vi nu här i dag
med ett förslag i kompletteringspropositionen som
inte ens blev en tumme. Dessutom skall vi vänta till
november på ett vidtagande av de här viktiga åtgär-
derna.
Trots vetskapen om att människor får lämna hus
och hem får mina vänner i bostadsutskottet, på rege-
ringssidan med stöd av Centern, inte med sig sina
partier i ärendet. Detta är tragiskt!
Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till reserva-
tion nr 100.