Fru talman! Jag anser att beslut som fattas i denna
kammare skall fattas med fullgott beslutsunderlag.
Svenska folket som berörs av det, i detta fall särskilt
bönderna, har rätt att fordra att man har klart för
sig vilka konsekvenser ett beslut får och att det får
önskade verkningar. Jag anser att man inte har
gjort det i detta fall.
I regeringens proposition har man föreslagit att
bönder som inte har vidtagit varaktiga åtgärder för
omställning före den 1 juli 1996 skall få sin
återbetalningsplikt sänkt till 2 000 kr. Jag frågar mig
vad man grundar detta på. Jag förväntar mig att
detta skulle framgå av propositionen, men så är
icke fallet.
Jag har två stora invändningar som jag vill redovisa.
Jag vill gärna göra det på detta sätt, eftersom jag
märker att det förekommer en viss ironi över att Ny
demokrati har stött Socialdemokraterna. Det gör vi
kanske inte så ofta. Jag vill gärna redovisa varför vi
har gjort det.
För det första måste man utgå från att de bönder
som har anmält mark till omställning har gjort det
i den fasta förvissningen att det skulle finnas ett
alternativ åtminstone vid den tidpunkt då
omställningsprogrammet upphör. Regeringen har
utlovat starkt stöd för framtagande av alternativ,
t.ex. bioenergi. När man kommer fram till den
tidpunkten frågar man sig: Finns det några
alternativ? Jag tycker att det är en högst relevant
fråga. Om det inte finns några alternativ är bonden
utsatt för politiska utfästelser som slagit fel. Det är
inte hans fel. Han har blivit lurad.
I konsekvensens namn gäller det precis lika mycket
att den bonde som har haft möjlighet men inte har
utnyttjat den utan i stället hemfallit åt att försöka
mjölka pengar av staten på grund av statens
godtrogenhet skall ställas till svars. För att kunna
fatta ett beslut av detta slag i jordbruksutskottet
krävs att man har ett underlag. Jag tycker inte att
det finns ett sådant.
Min andra stora invändning är egentligen
allvarligare. Det handlar om anslutningen till den
europeiska gemenskapen. Om vi ansluter oss till
den europeiska gemenskapen före den 1 juni 1996
kommer infasningen av vårt omställningsprogram
mot EG:s jordbrukspolitik att bli föremål för
diskussioner i medlemskapsförhandlingarna. Den
är redan föremål för sådana diskussioner. Innan
dessa förhandlingar talar om för oss hur infasningen
skall se ut kan vi inte gärna fatta beslut om
förändringar i pågående omställningsprogram. Det
finns ingen anledning till det. Vi har tid på oss fram
till 1996. Enligt Europaministern skulle
förhandlingarna förhoppningsvis vara avslutade i
mars månad nästa år.
Vad händer t.ex. om Sverige blir medlem den 1
januari 1995? Skall bönderna då uppbära
arealbidrag för den mark som ligger i omställning?
Eller skall bidraget betalas till staten? I så fall måste
det vara fråga om en konfiskatorisk lag som gör att
pengarna tas från bönderna och förs över till staten.
Det finns en hel rad av frågor av denna typ som jag
anser att vi inte har fått svar på. Det framgår inte
något i propositionen.
Jordbruksministern var inbjuden till utskottet på en
utfrågning. Den här frågan hann tyvärr inte
ventileras särskilt mycket. Men andra personer från
Jordbruksdepartementet var där. Jag tror att de
flesta i utskottet delar min uppfattning att vi blev
mer förvirrade än upplysta efter de besked vi fick.
Jag anser inte att det är ansvarigt att fatta beslut
med dessa två skäl som jag har redogjort för som
underlag.
Herr talman! Jag har anmält mig till fem minuters
taletid. Men eftersom jag har fått frågor ställda till
mig hoppas jag att jag kan få ta ett par minuter
extra i anspråk.
Ingvar Eriksson säger att oklarheter måste
undanröjas beträffande omställningsprogrammet.
Jag delar den uppfattningen. Jag har också väckt en
motion. Samtidigt raljerar Ingvar Eriksson en
smula över att jag har väckt en motion där jag
förebrår regeringen för att ha kort framförhållning.
Men detta, Ingvar Eriksson, handlar inte om
omställningsprogrammet. Det vet Ingvar Eriksson
mycket väl. Det handlar om vegetabilieodlingen för
nästa år. Jag anser att det är alldeles för kort
framförhållning att i dag i december, nära jul, fatta
beslut som talar om för bönderna vilka villkor som
skall gälla för växtodlingssäsongen nästa år.
Utskottet hävdar i betänkandet att detta beslut var
känt redan i början av juni. Men, Ingvar Eriksson,
detta var regeringens uppfattning i början av juni.
Alla är väl medvetna om att regeringen inte har
någon egen majoritet. Den tidpunkt som bönderna
kan rätta sig efter är i dag. Jag vidhåller att det är
en alldeles för kort framförhållning.
Jag vill bemöta Ingvar Eriksson angående frågan
om högre ersättning inom EG. Det är riktigt att
bönderna erhåller högre ersättning inom EG. Men
det finns ingen anledning för oss att springa fortare
än vad vi har gjort. Sverige är en isolerad marknad.
Sverige kommer att förbli en isolerad marknad så
länge gränsskyddet finns kvar. Det kommer att vara
kvar så länge Sverige inte är medlem i EG.
Om den svenska kronan hoppar upp eller ned en
liten smula spelar inte så stor roll för bonden som
sådan. Han får sina pengar i svenska kronor. Det är
inte alltid relevant att göra en rak jämförelse med
ecu. Jag är medveten om att det kan bli vissa
kostnadsökningar på grund av att importerade
varor blir dyrare. Men det är inget fullgott skäl,
Ingvar Eriksson, för att göra en sådan jämförelse.
Vi delar uppfattningen, Margareta Winberg, att
1990 års livsmedelspolitiska beslut var ett stort, bra
beslut i rätt riktning för att marknadsanpassa det
svenska jordbruket och för att producera sådant
som konsumenterna efterfrågar i de kvantiteter
som marknaden kräver. Men ansökan om
medlemskap i EG har ställt detta på kant. Det är
nödvändigt att göra en sådan anpassning. Det är
detta, Margareta Winberg, som är anledningen till
att Ny demokrati i huvudsak har stött regeringens
politik när det gäller vegetabilieodlingens villkor --
utom just när det gäller byte av
omställningsprogram.
Herr talman! Slutligen, med all respekt för den
extra taletid jag har fått. Jag vill säga några ord
beträffande kadmiumgödsel. Jag vill beröra frågan
från en helt annan infallsvinkel än vad tidigare
debattörer har gjort. Mindre än en tredjedel av
Sveriges bönder tar jordprover på sina åkrar. Om
de gjorde detta i större utsträckning skulle vi få
bukt med en stor del av övergödslingsproblemet.
Jag har inga siffror på detta, och jag är medveten
om att jag har tunt på fötterna. Jag vill uppmana
regeringspartierna att titta på möjligheten att
utbilda bönderna i att utnyttja jordprover. På det
sättet kan bönderna få en lägre kostnad för inköp
av gödsel, och volymen blir totalt sett mindre. Jag
tror att detta skulle ge bättre resultat än att ha en
stor argumentation om en liten skillnad i
miljöavgifterna. Varje jordprov kostar ca 300 kr.
Det är möjligt att detta är en stor barriär och att
bönderna inte är beredda att betala. Men jag tror
att detta vore intressant.