Fru talman! Margareta Winberg vet lika väl som jag
att det finns ganska mycket komplikationer kring
omställningsprogrammet i och med att de
förutsättningar som vi förutsåg skulle gälla under
omställningsperioden inte gäller. Man har alltså
inte i praktiken -- i varje fall inte hittills -- funnit de
alternativ till de prisreglerade grödorna som vi
gemensamt hade hopp om skulle finnas under den
här perioden.
Nu tror vi att vissa möjligheter kommer att finnas,
men som jag sade har förutsättningarna ändrats
genom att vi har ansökt om medlemskap i EG/EU.
Regeringen har ju också tagit ansvar för det tidigare
genom att föreslå nödvändiga korrigeringar av 1990
års beslut, korrigeringar som måste till för att vi
skall kunna klara detta.
Vi har också en ambition att försöka leda in det
svenska omställningsprogrammet i EG-
perspektivet. Målsättningen är att vi när vi går in i
EG fullt ut skall kunna anta det system som EG har
inriktat sig på.
Det innebär att omställningsperioden fullföljs fullt
ut som vi har planerat, men det innebär också att
det nu sägs klart att omställningsperioden upphör
efter den 1 juli 1996 och att marken då får återgå i
produktion. Det är också sagt att om man vid den
tidpunkten inte har lyckats genomföra någon
varaktig omställning, då får man betala tillbaka de
2 000 kronorna. Det är, som det har sagts från
regeringshåll, en rimlig kompromiss. Jag vill
understryka att vi inte har tvingat någon svensk
bonde att gå in i omställningsprogrammet, utan det
är fråga om en frivillig anslutning.
Margareta Winberg säger att det på vissa håll har
odlats på omställd mark. Det är ju rent av
brottsligt, och det finns ingen anledning att
ifrågasätta återbetalningskravet på den punkten.
När det gäller mjölkkvoten har
Socialdemokraterna bidragit till oron genom att
sänka de svenska kraven i EG-förhandlingarna.
Det har inte underlättat. Jag tror att bönderna är
väl medvetna om att det faktiskt krävs litet
försiktighet när det gäller detta. Blir det
överproduktion får man själv stå för kostnaderna.