Fru talman! Det finns ingen samstämmighet om
den svenska jordbrukspolitiken. Det betyder inte
att vi är oeniga om det svenska jordbrukets vara
eller inte vara. Jordbruket, det öppna landskapet
och svenskproducerad mat har en djup förankring
hos svenska folket. Självfallet skall vi ha kvar ett
svenskt jordbruk och en inhemsk
livsmedelsproduktion.
Nej, skiljelinjen går vid hur vårt jordbruk skall se
ut inför ett eventuellt EU-medlemskap.
Regeringen har, med mycket gott stöd av
riksdagsmajoriteten, valt att blåsa upp
produktionen genom att kraftigt avvika från 1990
års reformpolitik och satsa miljardbelopp på ett
jordbruk som inte kommer att vara i balans om ett
eller två år.
Man har valt att i förväg vrida subventionerna så att
det gynnar södra Sveriges spannmålsproducenter
på småböndernas och på animalieböndernas
bekostnad. Alternativodlarna går lottlösa ur detta
spel.
Vi kommer, om vi blir medlemmar i EU, att gå in
med ett överskott på såväl spannmål som mjölk.
Därmed förstärker vi den orimliga situation som
EU befinner sig i och som man har svårt att frigöra
sig ifrån. Jordbruket premierar överskott,
överanvänder kemikalier och handelsgödsel och
drar stora ekonomiska resurser ur EU:s budget.
Vi som kunde ha varit ett föredöme och som kunde
ha visat vägen bort från denna usla politik ställer
oss till följd av regeringens anpassningspolitik i
EU:s bidragskö. Vi sviker därmed inte bara oss
själva och EU utan också den del av världen som så
väl behöver mindre av centralplanerad
livsmedelspolitik i den rika världen för att över
huvud taget hitta incitament för en egen
jordbrukspolitik och utveckling.
Om man reser runt i landet i dag ser man hur
produktionsökningar förbereds. Det gäller inte
minst mjölk. Det är klart att subventionerna med
denna i förväg anpassade politik förskjuts från
animalier till vegetabilier. Då gäller det att öka på
koantalet för att kompensera det uteblivna
kostödet.
Bönderna ligger i startgroparna för att förbereda
sig på en rejäl mjölkkvot. Jag får frågor från olika
bönder när jag är ute: Hur stor mjölkkvot får jag?
Skall jag öka min produktion nu i förväg för att vara
säker på att jag får en bra kvot?
Vad skall man svara? Jag hoppas att mina
efterträdare i talarstolen kan ge ett svar.
Vi kommer alltså, om vi blir medlemmar, att gå in
i unionen med ett stort överskott. Jag vill fråga bl.a.
Ingvar Eriksson om majoriteten någonsin har gjort
någon prognos över storleken på överskottet och
därmed på kostnaderna för det? Hur stor del av
EU:s totala överskott av exempelvis spannmål
kommer Sverige att bidra med?
Vi socialdemokrater fortsätter att hålla en stramare
linje än majoriteten och regeringen. Vi förordar att
regeringen i stället för att genomföra det föreslagna
arealstödet låter utreda ett landskapsvårdsstöd som
bättre än ett generellt stöd tar sikte på flora och
fauna och bidrar till att bevara den biologiska
mångfalden.
Jag undrar varför t.ex. ni i kds, som i olika
sammanhag anser er ha en miljöprofil, så energiskt
motsätter er en miljöanpassning av jordbruket. Jag
hoppas att Dan Ericsson i Kolmården kan svara på
den frågan.
Jag skulle också vilja fråga Dan Ericsson i
Kolmården om han kan visa ett enda exempel på att
kds under det senaste året har tagit strid för miljön.
Jag hittar nämligen inget sådant exempel. Ni kan
inte ens gå med på det krav på en utredning av hur
det svenska jordbruket kan bli mer miljöanpassat
som vi socialdemokrater har drivit under ett års tid.
Jag ser att jordbruksministern finns här i
kammaren. Vad säger Centerpartiet, som är
representerat ute på landet, till småbönderna och
bönderna med medelstora gårdar som producerar
mjölk och kött t.ex. i norra Sverige och som nu
mister sitt kobidrag? De är dessutom jätteoroliga
för hur Norrlandsstödet hanteras i förhandlingarna.
Vad tycker ni i Centern att man skall svara dem --
ni som nu avskaffar djurbidragen för att
vegetabilieproducenterna skall kunna få mer
betalt?
Fru talman! Den bristande miljömedvetenheten i
regeringens jordbrukspolitik är allvarlig. Den
kommer till uttryck också på ett annat område i den
proposition som vi nu diskuterar. Redan år 1992
avskaffades prisregleringsavgifterna på fosfor. Den
sammanlagda avgiften har därmed sänkts från 3:63
kr/kg till 1:20 kr/kg. När avgiften var som högst
uppgick den till 4:99 kr/kg. I dag har både Finland
och Norge högre avgift än Sverige.
Den höga nivå som vi har haft, kombinerat med
rådgivningsinsatser, har gjort att användningen av
fosfor mer än halverats sedan 1980. Det visar att
den förda prispolitiken har givit resultat. Det är
mot denna bakgrund vi socialdemokrater föreslår
en miljöskatt på fosfor på 2 kr/kg. Varför motsätter
ni i kds er detta -- Dan Ericsson i Kolmården? Kds
vill ju vara ett miljöparti. Är inte det i linje med er
profil?
Beträffande kadmium så föreslår regeringen en
avgift på 30 kr per gram kadmium på partier som
innehåller mer än 50 gram kadmium per ton fosfor.
Genomsnittet ligger i dag på 60--70 gram, och den
handelsgödsel som t.ex. år 1992 såldes av
kooperationen innehöll i snitt 40 gram.
Kadmiumtillförseln till åkerjorden kommer till
hälften via handelsgödsel. Jordarna är så allvarligt
förorenade att snabba och kraftfulla åtgärder
behövs. Vi föreslår en avgift på 30 kr per gram per
ton fosfor för den halt som överstiger 5 gram per
ton fosfor. Det innebär en intäkt på ca 20 miljoner.
Vi tycker detta är en bättre styrmetod än den
regeringen föreslår, som knappast styr alls.
Fru talman! Med oro konstaterar vi
socialdemokrater att den förda politiken på
jordbrukets område inte bara är dålig för miljön.
Den kostar dessutom stora pengar. Det är pengar
som inte finns. Dem måste man låna till. Det är
utgifter som i ett EU-perspektiv förökar sig. Vi
hade kunnat komma billigare undan, både i det
korta och i det långa perspektivet. Men den viljan
har inte funnits.
Fru talman! Med det anförda yrkar jag bifall till de
socialdemokratiska reservationerna 1 och 5 till
jordbruksutskottets betänkande nr 6.