Herr talman! Jag vill säga två saker. För det första
är jag väldigt envis; det tror jag att Margareta
Winberg känner till. För det andra lever vi inte i
något statiskt samhälle. Vi kommer inte att sluta
med att driva miljöpolitik bara för att vi blir
medlemmar i EG. Det finns möjligen en del som
vill framhålla det, men så är inte fallet.
Det är inte självklart att EG:s totala produktion
ökar om Sveriges produktion skulle bli litet större.
Man lever ju i en ekonomi, med en gemensam
konkurrens. Vi har genom en jordbrukspolitik som
Margareta Winberg och jag faktiskt delvis
tillsammans har genomdrivit i riksdagens
jordbruksutskott satt en press på det svenska
jordbruket. Vi har uppnått en effektivitet som gör
att Sverige är konkurrenskraftigt. I Sverige kan vi
t.o.m. producera till lägre kostnader än vad man
kan i EG. Detta skall vi naturligtvis utnyttja i ett
EG-sammanhang. Allting annat måste vara
orimligt.
Avgiften till EG beräknas inte på
jordbruksvolymen. Avgiften beräknas på grundval
av den svenska ekonomin. Avgiften sjunker om den
svenska ekonomin skulle bli sämre, t.ex. på grund
av att vi producerar för litet livsmedel eller om
någonting annat negativt inträffar.
Jordbruksproduktionen utgör 2 % av ekonomin i
Sverige -- Sveriges jordbruksproduktion utgör
ungefär 2 % av jordbruksproduktionen i EG. Den
påverkar inte avgiften. Det kan Margareta
Winberg, Socialdemokraterna och alla andra vara
helt lungna för.
När det gäller Margareta Winbergs sista fråga har
vi samma ståndpunkt. Om vi tvingas att tillämpa
gårdskvoter måste de i huvudsak vara baserade på
ett historiskt material. Jag hoppas att vi slipper
detta, men det kan bli tvunget när det gäller
mjölkproduktionen. En utbyggnad i dagsläget
garanterar inte någon högre kvot i framtiden.