Fru talman! Jag vill först yrka bifall till
jordbruksutskottets hemställan i det betänkande
som vi nu behandlar, med undantag av det moment
där återbetalningskravet behandlas. Jag yrkar där
bifall till reservation nr 3. Jag yrkar också avslag på
samtliga socialdemokratiska reservationer.
Fru talman! I betänkandet behandlas regeringens
proposition angående villkoren för
vegetabilieproduktionen i jordbruket efter
budgetåret 1993/94. I betänkandet föreslås åtgärder
för en fortsatt anpassning av den svenska
jordbruks- och livsmedelssektorn till EG. Det är
det stora och viktiga, vilket Margareta Winberg och
de andra socialdemokraterna inte tycks ha insett.
Omställningsprogrammet förändras. Bl.a.
avskaffas den s.k. odlingsbegränsningen fr.o.m.
1994, varigenom en lång rad orimliga
inlåsningseffekter försvinner.
Arealstödet för 1994/95 föreslås bli höjt till 900
kr/ha, och inlösenpriset för spannmål föreslås bli
oförändrat, 1:05 kr per kilo. Det generella
direktbidraget till mjölkproduktionen avvecklas
fr.o.m. budgetåret 1994/95. Dessutom införs en
miljöavgift på kadmium i handelsgödsel den 1
januari 1994.
Propositionens förslag om krav på återbetalning av
2 000 kr/ha gentemot de brukare som inte uppfyllt
kraven i omställningsprogrammet har inte godtagits
av oppositionens företrädare i utskottet.
Oppositionsföreträdarna har på denna punkt bildat
majoritet för en begäran om en mer utförlig analys
från regeringen i fråga om förutsättningarna för att
fullfölja omställningsprogrammet. Regeringssidan
har, som jag sagt, reserverat sig på denna punkt.
Vi anger att det är mycket angeläget att riksdagen
undanröjer eventuella oklarheter om vilka
återbetalningskrav som kan komma att riktas mot
de brukare som inte lyckas finna alternativ för en
varaktig omställning. Genom den majoritet som nu
har bildats skjuts beskeden till brukarna upp
ytterligare. Dess skrivning andas dessutom
uppfattningen att återbetalningskraven skulle
kunna bli ännu hårdare.
Nog är det anmärkningsvärt att Ny demokrati, som
i sin motion pläderar för en bättre framförhållning
i besluten, så att brukarna skulle kunna få bättre
planeringsmöjligheter, nu förfaller till att begära
ytterligare utredning och klarläggande. Det görs på
ett sätt som skapar större svårigheter. Dessutom
skapar det beslut som ni medverkar till i detta
avsnitt till en ökad oro inför framtiden.
Jag vill framhålla att de brukare som gått in i en
omställning av sin jordbruksareal och därigenom
avstått och fram till juli 1996 avstår från produktion
av tidigare prisreglerade grödor därmed gjort och
gör en betydande insats för att minska statens
exportkostnader. Man bidrar dessutom till att
lönsamhetsminskningen i produktionen blir mindre
än eljest. Man kan också hävda att ersättningen för
omställningen jämfört med ersättningen för s.k.
EG-träda inte blir särskilt hög.
I fråga om inlösenpris och arealbidrag instämmer
utskottet i regeringens bedömning att EG:s stöd till
vegetabiliesektorn på flera områden avsevärt
överstiger stödet till de svenska odlarna. Härtill
kommer att avkastningsnivån i flera viktiga EG-
länder är högre än i Sverige samtidigt som
kostnaderna, Margareta Winberg, för insatsmedel
m.m. är lägre. Dessa skillnader framgår bl.a. och
understryks ytterligare i Jordbruksverkets nyligen
publicerade rapport om svenskt jordbruk inom
EG.
Enligt utskottets mening bör de vara ett viktigt led i
anpassningen inför ett EG-medlemskap att svenska
jordbruksföretag har goda förutsättningar att
producera och konkurrera på EG:s villkor. Det är
också viktigt att det ges möjlighet härtill under
övergångsperioden. Utskottet tillstyrker därför
regeringens förslag om ett inlösenpris under 1994
om 1:05 kr per kilo spannmål. Man föreslår av
samma skäl en höjning av arealstödet till 900 kr/ha.
Detta är en anpassning till EG-nivån. Vi har
tidigare aviserat dessa förslag.
Detta innebär att 1994 års odling av spannmål,
oljeväxter, proteingrödor, sockerbetor, matpotatis,
potatis för stärkelse och rödsprit, bruna bönor och
frövall kan tillgodogöra sig detta ökade stöd, och
det är viktigt. Det innebär ett närmande till EG-
nivån, vilket är en inriktning som vi har haft.
Det som socialdemokraterna vill göra i
sammanhanget är att dels sänka spannmålspriset
till 90 öre, dels helt ta bort arealstödet och
återinföra det gamla inkomststödet, nu med 500
kr/ha. Man säger nu att man vill ta från norr och ge
till söder. Vi är så realistiska att vi inser att vi har
ett ansvar för att se till att hela det svenska
jordbruket har rimliga förutsättningar att när vi går
in i EG/EU konkurrera på någorlunda lika villkor.
De socialdemokratiska förslag som vi här får ta del
av innebär i princip att man höjer kostnaderna och
sänker producentinkomsterna. Var och en som har
sinne för ekonomi begriper att det skulle bli en
mycket kraftig lönsamhetsförsämring, om
riksdagen skulle anta socialdemokraternas förslag.
Försämringen skulle bli så stor att många
producenter skulle slås ut under övergångstiden
innan vi kommer in i EG. Hur tror
socialdemokraterna att svenska
livsmedelsproducenter skall kunna få chansen att
konkurrera på lika villkor, om de inte hänger med
innan vi kommer in?
Detta vittnar om att socialdemokraterna inte har
insett vikten av att en sådan långsiktig näring som
jordbruksproduktionen måste få övergångstider
och anpassningstider. Vi är från regeringssidan
fullständigt övertygade om att svenskt jordbruk och
svensk livsmedelsindustri är konkurrenskraftiga,
förutsatt att de får rimliga chanser att förbereda sig
inför EG/EU-inträdet.
Margareta Winberg, socialdemokraterna, vägrar
alltså att inse vad som krävs för att ge denna del av
svenskt näringsliv rimliga förutsättningar i nuläget,
och det är vi mycket beklämda över. Man sätter
käppar i hjulet för framtiden, och man försöker
skapa motsättningar mellan de svenska
producenterna i norr och i söder. Det är mycket
olyckligt. Därmed äventyrar socialdemokraterna
också det långsiktiga konsumentintresset. Om jag
har uppfattat rätt vill svenska konsumenter i varje
fall till stor del få möjlighet att konsumera
svenskproducerade livsmedel också i framtiden. Ni
måste inse att ni tar ett stort ansvar, om ni
underminerar producenternas möjligheter att
tillgodose detta konsumentintresse.
Jag blir litet förundrad över att socialdemokraterna
går till attack och säger att 1990 års jordbrukspolitik
fullständigt har övergivits. Vi har gjort
korrigeringar och kommer att fortsätta att föreslå
sådana, av den enkla anledningen att verkligheten
inte är den som vi upplevde när vi tog det
jordbrukspolitiska beslutet. Vi menar att beslutet i
mycket fattades under den förutsättningen att de
internationella GATT-förhandlingarna skulle ha
blivit slutförda till för drygt två år sedan, nämligen
den 1 juli 1991. Den tid som har gått sedan dess är
så lång att man är förundrad över att en näring har
kunnat leva med frysta producentpriser under hela
denna period.
Vi har också gemensamt lämnat in en ansökan om
medlemskap i EG/EU, och det tycks
socialdemokraterna när det gäller
jordbrukspolitiken ha glömt. Ni ligger dessutom
lågt och talar inte om vad ni egentligen anser. Ni
sitter på två stolar. Också detta skapar väldiga
bekymmer för näringens långsiktiga planering.
Vi skulle därför verkligen vara bekymrade om ni
skulle få chansen att bedriva jordbrukspolitiken i
Sverige.
Som sagt: Vi har tagit ansvar för att skapa rimliga
förutsättningar för att också denna del av svenskt
näringsliv skall få chansen att även i framtiden
fullgöra sin viktiga uppgift, till gagn inte minst för
konsumenterna och till gagn för hela det svenska
samhället och landskapet, som vi därigenom tror
oss kunna bevara så öppet som möjligt.
Jag vill alltså yrka avslag på de socialdemokratiska
reservationerna och bifall till utskottets hemställan
med undantag av det som framhålls i reservation nr
3.