Fru talman! Jag ansluter mig till de
socialdemokratiska reservationerna och yrkar bifall
till reservation 5. Jag tänker liksom Margareta
Winberg och Dan Ericsson i Kolmården uppehålla
mig något vid avgiften på kadmium.
I utskottets betänkande på s. 15 längst ner står
följande: ''Avgiften är anpassad till en nivå som bör
kunna ge incitament till rening av fosforgödsel utan
att innebära en ytterligare kostnadsbelastning för
svenskt jordbruk och för konsumenterna.''
Hur skall en avgift kunna ge incitament till en
minskning om avgiften är så låg att den inte innebär
kostnadsbelastning? Själva systemet med
ekonomiska styrmedel innebär naturligtvis att vi
skall bestraffa det som icke är önskvärt och gynna
det som är önskvärt. Den föreslagna avgiften är
över huvud taget ingen stimulans. Den är ett slag i
luften. Inte ens denna verkningslösa svenska
bestämmelse kommer, åtminstone enligt
tidningsuppgifter, att accepteras av EU.
Enligt vad som redovisas i Dagens Nyheter den 28
november är förhandlarna oroliga för att kadmium
i handelsgödsel blir ett problem. Det sägs att
förhandlingarna skall vara avslutade före jul. Jag
undrar naturligtvis hur detta problem skall lösas.
Om inte svenska förhandlare ens kan få igenom det
som nu föreslås av regeringen, hur skall man då
kunna gå vidare? Jag tycker att detta är ytterst
illavarslande.
Den övergripande frågan är ju att
jordbruksministern har bedömt att ett eventuellt
svenskt medlemskap i EU inte innebär något
hinder för ett införande av en miljöavgift på
kadmium. Det vore ytterst intressant att få en
kommentar till det här förhållandet.