Fru talman! Det är bra att Jonas Ringqvist nu sä-
ger att han är medveten om att det är kostnaderna som
är den stora boven i sammanhanget och att han och
Vänstern är beredda att göra något åt dem. Men var-
för tar ni då inte chansen när läget är så akut? Det
finns ju förslag, men jag har hört här att Jonas
Ringqvist inte vill ställa upp på de liggande förslagen.
De är ändå verklighetsförankrade.
Vi som politiker kan i dag inte påverka produkt-
priserna, men vi kan och har skyldighet att påverka
kostnadssidan så att svenska bönder och svensk livs-
medelsindustri kan verka på i varje fall rimligt lika
villkor. Men det görs ju ingen som helst ansträngning
att åstadkomma detta i dag.
När det gäller jämförelsen mellan den ekologiska
mjölkbonden och den konventionella spannmålsodla-
ren går det inte att göra en sådan jämförelse. Precis
som ordföranden nyss sade är det inte fråga om bi-
drag. EU-politiken har haft och har fortfarande den
inriktningen - och det får vi finna oss i - att man
medvetet har sänkt priserna, och sedan har denna
sänkning ersatts med direkta pengar. Det är därför
som man har sänkt spannmålspriserna, och det är
därför som det blir mer pengar i kronor räknat till den
konventionella bonden.
Jag är lite förvånad över att man på det sättet vill
försöka att springa ifrån verkligheten. Men varför vill
ni inte sänka dieselskatten? Det är den tyngsta kost-
naden. Och varför har ni hela tiden sagt nej till en
utvärdering av miljömotivet för mineralgödselskat-
terna? Det är också en mycket tung skatt som inte har
sin motsvarighet i andra EU-länder.
Jag tycker att det är illavarslande att man dömer ut
de förslag som näringen själv har kommit med. Det är
det verkliga läget som här har framvisats. Därför
måste vi få ett besked.