Fru talman! Det här är naturligtvis inga nyheter
för Ingvar Eriksson. Jag vet inte om du följer skatte-
debatterna så dåligt, men vi har faktiskt i alla år haft
det här på programmet. Vi har höjt skatterna på ener-
gi och råvaror, och även på konstgödsel och bekämp-
ningmedel, för att kunna sänka skatten på arbete. Det
kallas att skatteväxla. Vi har gjort det i alla år. Jag är
fullkomligt övertygad om att alla inom lantbruket
känner till den politiken. Den är inte ny, Ingvar Eriks-
son. Det är precis samma politik som vi har fört tidi-
gare. Vi håller fast vid den.
Vi anser att man naturligtvis måste se till att det
svenska lantbruket kan utnyttja de stöd som har
kommit. Det var därför vi ansåg att REKO-stödet fick
en mycket olycklig utformning. Dels var det dåligt
utformat, dels gav det inte stöd till de bönder i skogs-
och mellanbygder, framför allt djurhållare, som be-
hövde det. Vi kan också se att stödet inte utnyttjas.
Vi anser alltså att det är viktigt att se till att vi får
ett miljöstöd som verkligen kommer ut till bönder.
Det är såvitt jag förstår alla partier i Sveriges riksdag
ense om.
En annan sak som jag tycker att vi måste börja
diskutera är om Sverige verkligen skall ha en för-
längning av de här krångliga miljöstöden fram till år
2001. Från Miljöpartiets sida anser vi att vi måste få
nya miljöstöd så snabbt som möjligt, helst till år
2000. Såvitt jag förstår finns det en samsyn om att
dagens miljöstöd inte är bra. Det är för krångligt, det
är bökigt, det kräver en massa kontroller och pengar-
na tas därför inte ut. Här finns det alltså någonting att
göra.
När det gäller stödet till det svenska lantbruket
kan vi se att de skattelindringar som ni föreslår och
som vi tillsammans med t.ex. Naturskyddsföreningen
tycker skulle vara förödande för miljön är lägre än de
medel som i dag finns anslagna i budgeten för areal-
stöd, djurbidrag och miljöstöd som inte hämtas ut. De
här pengarna finns alltså anslagna, och det gäller att
se till att de kommer till bönder.