Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
Miljöpartiets reservation 1 i betänkandet.
Vi skall debattera utgiftsområde 23, Jord- och
skogsbruk. När man hör talare här får man en känsla
av att det bara handlar om jordbruk. Men det finns
även annat i betänkandet. Jag skall naturligtvis också
tala en del om jordbruket. Men jag tänkte börja med
det andra.
Inom utgiftsområde 23 finns också en post där
man avsätter pengar till nyckelbiotoper i skogen. Vi
skall alltså se till att vi klarar de allra finaste område-
na i skogen, där det finns en biologisk mångfald som
är alldeles särdeles fin.
De här områdena kan variera i storlek. Det finns
ett antal i Sverige. De är ganska många faktiskt, un-
gefär 600 stycken. Vi vet också att man hela tiden
hittar nya nyckelbiotoper.
Problemet är att än så länge har det varit mycket
ont om pengar för att skydda nyckelbiotoper. Det
innebär alltså att vi i Sverige inte ens har klarat av att
skydda de allra finaste områdena i skogen. Lyckligt-
vis har anslaget i den här budgeten för att skydda
nyckelbiotoper förstärkts med 15 miljoner.
Behöver jag säga att det beror på att Miljöpartiet
har varit med om att resonera fram budgeten på vissa
punkter? Miljöpartiet har alltså genom alla år hårt
drivit att man skall få pengar för att spara skog. När
vi skall diskutera utgiftsområde 20 om några timmar
kommer vi att se att även där finns det förstärkningar.
Men här finns det alltså förstärkningar för att kla-
ra nyckelbiotoper. På tre år kommer anslaget att un-
gefär fördubblas mot i dag. Vi förstärker nämligen
också år 2000 och 2001. Och det är bra. Då kan Sve-
rige börja leva upp till att vi skall spara biologisk
mångfald i skogen, någonting som Sverige har skrivit
under på i internationella avtal.
Det finns också pengar för att förebygga viltska-
dor under utgiftsområdet. Det är också någonting som
vi har debatterat mycket och där Miljöpartiet har
drivit på. Miljöpartiet anser nämligen att om vi skall
ha t.ex. rovdjur i Sverige, om vi skall kunna ha tranor,
gäss osv. - djur som faktiskt kan påverka jordbruket
negativt genom skador - måste alla vi som lever i
landet se till att vi bekostar de ekonomiska förluster-
na, som somliga som bor där djuren finns drabbas av.
Även här förstärks anslaget. Det förstärks med
4 ½ miljon och uppgår nu till 18 miljoner, vilket är
mycket bra. Det behövs för att vi skall kunna ha kvar
det som är den biologiska mångfalden. Många av de
här arterna är i avtagande och det finns också sådana
som är rödlistade.
Från Miljöpartiets sida tycker vi också att det är
mycket bra att vi nu får en djurskyddsprofessur till.
Det är bra att djurskyddet har en hög status i landet.
Det finns mycket att göra här. Det sänds program på
TV som gör människor mycket upprörda och som
visar att det finns en hel del kvar att göra i Sverige,
även om det ser sämre ut i andra länder.
Det finns fortfarande en del djur i bur, t.ex. mink
och räv, men också höns i lantbruket. Det finns
många djur som aldrig kommer ut, t.ex. grisar. Det
finns fortfarande kor som står uppbundna året runt
och som inte någonsin kommer från fjättret runt hal-
sen. De står på dispens, men de står likväl uppbundna
året runt, framför allt i Norrland.
Det här är saker som visar att det fortfarande be-
hövs ett aktivt djurskyddsarbete, även inom lantbru-
ket i Sverige. Det finns saker och ting som måste
förbättras även i Sverige. Man kan inte slå sig för
bröstet bara för att det finns andra länder som är säm-
re.
Det finns också anslag för rovdjursrivna renar.
Här fick vi för några år sedan ett nytt ersättningssys-
tem, en fråga som Miljöpartiet har drivit mycket hårt.
Tidigare fick man ersättning efter antalet hittade öron.
Nu skall man få ersättning efter antalet rovdjur som
finns i markerna.
Det här är ett nytt bra sätt att ge ersättning. Det vi-
sar att det handlar om att vi skall se till att det finns
utrymme för att ha kvar rovdjuren. Att hitta öron på
en liten död renkalv visade sig i undersökningar vara
totalt omöjligt eftersom vissa rovdjur, t.ex. djärven,
gräver ned sitt byte. Man hittade inte ens kalvar som
var märkta med radiosändare förrän man grävde fram
dem.
Problemet med det nya ersättningssystemet har
varit att för lite pengar har anslagits. Tittar vi på före-
komsten av rovdjur kan vi se att antalet rovdjur inne-
bär ersättning för ett visst antal renar. Men ersätt-
ningen har inte alls varit så hög som man anförde i
det förslag som antogs. Nu förstärks också det här
anslaget med 5 miljoner och är uppe i 35 miljoner.
Det visar att vi är på väg åt rätt håll. Miljöpartiet
anser dock att vi måste diskutera det här ytterligare.
Vi måste få en anslagsnivå som de renägande samer-
na och samebyarna kan godta, så att vi får en riktig
acceptans för rovdjuren. Det är annars risk för att vi
inte får det i renbeteslandet. Det innebär ett akut hot
mot t.ex. järven, som fortfarande finns bara i renbe-
teslandet. Det är en art som vi har ett mycket litet
antal av.
Det finns också ett anslag för fiskevård. Detta an-
slag har vi diskuterat mycket genom åren. Man kan
med hänsyn till behovet säga att det behöver ökas.
Miljöpartiet har mycket hårt drivit att vi skall värna
den vilda laxen. Det finns ett förslag som på sikt
skulle kunna leda till att den vilda laxen värnas. Man
föreslår att fettfenan, den lilla fenan längst bak på
ryggen, skall klippas på de odlade laxar som släpps ut
i Sverige. Då skulle man kunna känna igen de här
laxarna och fiska efter dem i stället för efter den vilda
laxen.
Det här är bra, men det kostar pengar. Regering-
ens förslag innebär att det här skall tas från fiske-
vårdsanslaget. Vi menar från Miljöpartiets sida att det
måste finnas andra sätt att finansiera det här. Vi är
glada över att det finns en skrivning i betänkandet
som innebär att utskottet förutsätter att regeringen
försöker hitta andra finansiärer. Annars finns det risk
för att viktiga fiskevårdsinsatser inte kan komma till
stånd på grund av för lite medel.
Vi gör i Miljöpartiets reservation en annan fördel-
ning av anslaget än vad regeringen gör. Vi vill för-
stärka anslaget för miljöförbättrande åtgärder i fram-
för allt ekologiskt lantbruk. Vi vill förstärka medlen
till marknadsstödjande åtgärder. Vi anser att om man
i Sverige menar allvar med att stödja det ekologiska
lantbruket, måste man också ge detta lantbruk förut-
sättningar och möjligheter att marknadsföra sig på ett
bra sätt.
Vi vill också öka anslagen till försöks- och ut-
vecklingsverksamheten inom det ekologiska lantbru-
ket. Det är fråga om en forskning som i dag ofta be-
drivs på gårdsnivå. Det har funnits mycket små möj-
ligheter att få ekonomisk hjälp till det utvecklingsar-
betet. Vi förstärker det här anslaget med 10 miljoner.
Vi önskar också ett nytt forskningscentrum för
ekologisk och framför allt biodynamisk odling, för-
lagt till Järna. Vi har utvecklat detta i en motion. Jag
vet att den förra jordbruksministern diskuterade detta
mycket med berörda företrädare och att det då fanns
ett stort intresse för det.
För att få till stånd ett sådant här forskningscent-
rum i Järna behövs det ett initialt stöd från staten, och
vi vill från Miljöpartiet att det avsätts pengar till det.
Vi är glada att jordbruksutskottet har bestämt sig för
att åka till Järna och titta på denna verksamhet, som
är mycket intressant. Där finns marker utefter Öster-
sjökusten som det har bedrivits biodynamisk odling
på under mycket lång tid. Vi kan här jämföra t.ex.
utläckage med det som förekommer på ställen där
jordbruket bedrivs konventionellt. Stora värden skulle
kunna förmeras genom att vi fick ett ekologiskt
forskningscentrum just i Järna.
Det har från den här talarstolen hävdats att det
svenska jordbruket befinner sig i kris. Det intressanta
är att vi får höra detta varje år. Det är egentligen un-
gefär samma diskussion som vi har fört. Anslagsök-
ningarna har uppgått till ungefär 700 miljoner varje
år.
I det budgetförslag som nu föreligger finns det för
första gången på länge inte någon anslagsförstärkning
till jordbruket om ca 600-700 miljoner. Inför budget-
året 1996/97 fick vi höra att det som skulle ge en
framtidstro för lantbruket var om det äntligen skulle
komma ett vallstöd, och det kom. Miljöpartiet ställde
sig bakom detta, och det uppgick till 600 miljoner.
Inför 1998 års budget fick vi höra att det skulle
finnas en framtidstro i jordbruket, om man äntligen
fullt ut kunde börja utnyttja miljöstödet om 2,8 mil-
jarder, som Sverige hade förhandlat sig fram till. Det
kom också 700 nya miljoner. Även för 1996 kom det
700 nya miljoner.
Det sägs alla gånger att om bara det här kommer,
ökar framtidstron. Det tycks vara så att det skall
komma ungefär 700 nya miljoner till lantbruket varje
år. Den här gången sker inte det. I det förslag till
ramar som Socialdemokraterna lagt fram, förmodli-
gen tillsammans med Centern, finns inte det.
I förhandlingarna mellan s, v och mp diskuterades
inte skatterna. Vi accepterade att den frågan fördes
till en särskild grupp, som skall gå igenom skatterna
totalt. Därför finns inte heller någon lindring av det
som kallas för Björkska utredningen. Det fanns helt
enkelt inte några förslag, och det fanns inte heller tid
att gå igenom skattefrågorna rejält. Vi ansåg att det
var acceptabelt att det fick ta sin tid. Det finns nu en
grupp som skall se över skatterna.
Vi från Miljöpartiet har en annorlunda syn på
skatter och menar allvar med miljöpolitiken. Det är
känt att vi vill ha skatter som gynnar det som är lång-
siktigt ekologiskt hållbart, och jag har här pratat om
det flera gånger. För Miljöpartiet är det alldeles själv-
klart att vi skall ha miljöskatter på handelsgödsel och
bekämpningsmedel helt enkelt därför att vi skall
minska användningen.
Det intressanta i svensk jordbruksnäring i dag är
att vi genom åren har fått höra att den ekologiska
odlingen kommer i takt med marknadens tillväxt. I
dag finns marknaden, men de svenska producenterna
ställer inte om. Detta är naturligtvis ett stort problem.
Det börjar nu importeras ekologiska livsmedel.
LRF-basen säger själv att 60 grisproducenter
skulle kunna ställa om direkt till ekologisk svinpro-
duktion. Marknaden finns här, men producenterna
kommer inte fram. Jag anser att detta är förvånande
och mycket oroande. Det finns en stor risk för att den
här marknaden tas om hand av andra.
Miljöpartiet har varit kritiskt till utformningen av
miljöstöden, framför allt det senaste, REKO-stödet.
Vi anser att det inte gynnar dem som behöver gynnas,
nämligen små och medelstora bönder i skogs- och
mellanbygder, som ofta har djur. Vi menar att det
miljöstödet, som uppgår till ungefär 700 miljoner,
ensidigt skulle gynna spannmålsbönderna. Vi kan se
att det stödet inte har sökts så som man hade hoppats.
Det är för oss självklart att Sverige på bästa möjliga
sätt skall utnyttja de bidrag som vi har framförhand-
lat.
När man diskuterar skatter skall man veta att det
finns mer pengar att hämta genom att utnyttja stöden
maximalt än vad de skattelindringar som föreslås i
Björks utredning skulle ge. De pengar som nu inte tas
ut från EU gäller arealstöd, djurbidrag och framför
allt miljöstöd. Jag skulle verkligen önska att de
svenska bönderna började fundera på hur vi skall
hämta hem de bidrag som anslås i budgeten.
Det finns mycket som är oroande i det svenska
lantbruket, men vi måste naturligtvis komma fram till
stödformer som gynnar dem som behöver gynnas. Jag
håller med Jonas Ringqvist om att de förslag till
skattelindringar som man nu har gynnar dem som
redan har gynnats rejält, nämligen de stora spann-
målsbönderna på slätten.
Det stämmer inte att, som vi har fått höra här, bi-
drag till dem skulle minska foderpriserna. Precis den
diskussionen hade vi när arealbidragen kom. Arealbi-
dragen skulle göra att fodret blev billigt, men så har
det inte blivit. Ett av problemen är att stöd till spann-
målsbönderna inte märks i plånboken hos dem som
har djur.
Det finns mycket att diskutera när det gäller jord-
bruket, och årets ord är "utflaggning". Samtidigt kan
vi läsa i en del press att det finns en viss framtidstro
hos många bönder. Det investeras faktiskt ganska
mycket. Det har efter EU-inträdet investerats rejält i
svenskt lantbruk, och det är mycket positivt. Det är
här fråga om en strukturrationalisering, inte bara en
nedläggning. En del av den strukturrationaliseringen
har kanske varit nödvändig. Vi är dock från Miljö-
partiets sida inte speciellt positiva till den. Vi anser
att de små familjejordbruken och de små jordbruken i
skogs- och mellanbygderna måste få ett stöd, så att de
kan finnas kvar. Vi har dock svårt att se att de skatte-
lindringar som nu föreslås skulle gynna just de grup-
perna.
Vi välkomnar därför Vänsterpartiets initiativ att
man sätter sig ned och förutsättningslöst går igenom
hur man skall utforma ett stöd som gynnar dem som i
dag har problem. Det är alldeles nödvändigt att de
små och medelstora jordbruk som har djur får en typ
av förstärkning. Vi tycker därför att förslaget i EU:s
Agenda 2000 att stöd skall ges till mjölkproduktionen
i form av djurbidrag är intressant, och vi har ställt oss
positiva till det. Vi får se vad det blir av Agenda
2000. Det verkar tyvärr knappt bli en tumme.
Det är för Miljöpartiet självklart att jordbrukspo-
litiken och miljöpolitiken i ett parti måste hänga ihop.
Man kan inte å ena sidan tala om klimatförändringar-
na, å andra sidan vilja ta bort miljöskatter på fossilt
bränsle. Det fungerar inte så - det måste finnas en
helhet.