Fru talman! Vi skall i dag fatta beslut om 9 ½
miljarder till jordbrukssektorn, det mesta jordbruks-
bidrag. Dessa miljarder styrs till största delen av EU:s
gemensamma jordbrukspolitik. Trots dessa pengar,
eller skall man kanske säga på grund av detta bi-
dragssystem, råder det kris i det svenska jordbruket.
Det svenska jordbruket arbetar i dag på en euro-
peisk marknad som styrs av en kolossal byråkrati och
ett sammelsurium av europeiska och svenska regel-
verk och inte minst av bidrag. Det är detta som är det
nya fogdevälde som Dan Ericsson tog upp.
Många jordbrukare överväger i dag att sluta, sälja
av djuren och arrendera ut marken. Det är naturligtvis
en personlig tragedi för många men samtidigt ett
samhälleligt problem, eftersom landsbygden långsamt
utarmas på livskraftiga jordbruksföretag och arbets-
tillfällen. Flyttlassen går återigen till städerna.
Trots denna svarta bild är driftsöverskotten inom
det svenska jordbruket större än någonsin. För 1997
beräknas överskottet till ungefär 3 miljarder kronor,
vilket är 800 miljoner kronor mer än 1994, året före
EU-inträdet. För 1998 beräknas överskottet bli ännu
större. Detta kan tyckas vara en paradox, men det
beror på att det inte går att tala om jordbrukets lön-
samhetsproblem som ett enhetligt problem för hela
näringen. Det är i dag främst de små och medelstora
kött- och mjölkföretagen och svinproduktionen som
har dålig lönsamhet, medan spannmålsproduktionen
inte har det i samma utsträckning. Det är i dag betyd-
ligt lönsammare att lägga av med djuren, gå över till
enbart spannmålsproduktion, lägga mark i träda och
kvittera ut sina EU-bidrag än att bedriva ett jordbruk
med både djurhållning och växtodling, vilket natur-
ligtvis vore att föredra ur miljösynpunkt och för ett
livskraftigt jordbruk och en livaktig landsbygd.
Att i detta läge, som LRF och de fyra borgerliga
partierna gör, tala om generella skattesänkningar av
bl.a. dieselskatt och konstgödsel är inte en hållbar
lösning. De åtgärder som behöver vidtas måste vara
riktade eller differentierade på något sätt, eftersom de
växande överskotten och växande underskotten i
jordbruket genom EU-bidragen är orättvist fördelade.
Vi har en budgetprocess bakom oss som har varit
väldigt låst. Direkt efter ett val, med tidspress, ett
ekonomiskt läge som inte tillåter några större utsväv-
ningar, en ny majoritetskonstellation och med många
områden som behöver prioriteras efter ett antal år av
tuffa besparingar, under både borgerliga och social-
demokratiska regeringar, har gjort det svårt att hitta
bra lösningar för jordbruket. Nu däremot tror vi det är
läge att försöka finna en konstruktiv lösning på jord-
brukets problem. Det finns självklart olika sätt att
lösa problemen på. Vi anser inte att ökade bidrag är
ätt väg. Det tror jag vi är ganska överens om, bortsett
möjligen från Kristdemokraterna. Det är snarare jord-
brukets kostnadsläge som vi måste göra något åt. I de
skattesamtal mellan partierna som inletts kommer
frågan om jordbrukets skatter att komma upp. Där
måste det till en konstruktiv dialog för att hitta en
lösning som gynnar de jordbrukare som har problem,
utan att ytterligare öka klyftorna mellan de jordbruk
som är lönsamma och dem som inte är det.
De bidrag vi har i dag och som vi kan styra bör vi
styra så att de jämnar ut den skeva fördelning som de
andra EU-stöden innebär.
Det nya miljöstödsprogrammet behöver få en tyd-
ligt styrning till de jordbruk som har både växtodling
och djurhållning. Det är där lönsamhetsproblemen
finns, och miljönyttan med ett jordbruk med både
djur och växtodling är uppenbar. Jag tror att de flesta
anser att ett sådant jordbruk är önskvärt.
Vänsterpartiet tycker att situationen i jordbruket
är alldeles för allvarlig för att det politiska spelet skall
få ta överhanden. Vi vill ha konstruktiva samtal om
hur vi skall lösa problemen. Lösningarna är många,
och vi vill inte låsa oss kring LRF:s krav på generella
skattesänkningar.
Vi är övertygade om att det svenska jordbruket
behöver en tydlig signal om framtiden för att man
skall orka fortsätta. Vänsterpartiet vill bidra till ett
positivt beslut, och vi kommer att ta vårt ansvar i en
konstruktiv diskussion om en lösning. Vi hoppas att
fler vill delta i den dialog och den pragmatism som vi
anser behövs.
Jag har en direkt fråga till socialdemokraternas fö-
reträdare i debatten Inge Carlsson: Är ni intresserade
av att ha en sådan öppen diskussion om jordbrukets
situation för att hitta konstruktiva lösningar eller är
även ni låsta vid Björks utredning?
Jordbrukets lönsamhet är den stora frågan inom
vårt budgetområde just nu, även om det inte står till
avgörande i dag. Det finns mycket annat i budgeten
att ta upp. Jag skall kort nämna två andra viktiga
frågor.
Jag vill ta upp djurskyddsfrågan. Den satsning
som görs i och med budgeten på en professur i djur-
skydd är positiv. Vårt svenska djurskydd är hotat, till
stor del av regler inom EU som inte är lika bra som
våra. För att hävda och stärka den svenska traditionen
av ett gott djurskydd behövs bättre kunskap på områ-
det. Därför är det mycket positivt att riksdagen fattar
detta beslut. Jag förutsätter att arbetet för att stärka
djurskyddet kommer att fortsätta på olika sätt. Ett
viktigt bidrag till ett bättre skydd för djur är arbetet
för att stärka de svenska böndernas konkurrenskraft
gentemot andra länder, där djur behandlas på ett be-
tydligt sämre sätt.
En annan fråga som jag vill ta upp är fiskevården.
Den är eftersatt, och det behövs ytterligare medel för
den. Det anslag som regeringen har föreslagit räcker
inte, delvis på grund av förslaget om att finansiera
fettfeneklippning genom anslaget för fiskevård. Den-
na användning av medlen är en direkt subvention till
fiskodling och inte en fråga om en god fiskevård.
Ansvaret för fettfeneklippningen borde ligga på nä-
ringen och inte knytas till fiskevårdsanslaget, som
behövs till andra viktiga områden. Vi har därför re-
serverat oss i denna fråga och begärt att regeringen
skall återkomma med ett förslag till en långsiktig
finansiering av fiskevården.
Jag yrkar bifall till vår reservation 4.
I övriga moment yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.
I detta anförande instämde Maggi Mikaelsson,
Camilla Sköld, Kjell-Erik Karlsson, Sven-Erik Sjö-
strand, Karin Svensson Smith och Gunilla Wahlén
(alla v).