Fru talman! Dagens jordbrukspolitiska debatt
hålls i ett för svenskt jordbruk och svensk livsme-
delsindustri synnerligen dramatiskt läge. Svenskt
jordbruk har under det här året ställts inför större
svårigheter än på åratal. Det beror bl.a. på väderläget
och på minskande exportmarknader för griskött. Men
också inom mjölkproduktionen märks nu mycket
tydligt att många företagare upphör med sin verk-
samhet. Detta beror i första hand på inhemska påla-
gor.
Akuta åtgärder är på många sätt nödvändiga för
att upprätthålla jordbruksproduktionen. Jag återkom-
mer till det. Men långsiktigt, och det är det viktiga,
måste Sveriges bönder få möjlighet att konkurrera
med omvärlden på lika villkor. Det är det avgörande
för näringens framtidstro och det avgörande för att
näringen skall uppnå lönsamhet.
Vi kan ju jämföra med omvärlden, fru talman.
Danmark, som redan har starka konkurrensfördelar
gentemot Sverige, sänker sina skatter ytterligare. De
avstår från planerade besparingar inom jordbruks-
sektorn. I USA har kongressen precis beslutat att
stödja sitt jordbruk med 6 miljarder dollar extra.
6 miljarder dollar - det är alltså omkring 50 miljarder
i svenska kronor.
Jag kan ju läsa upp vad det bl.a. handlar om. Det
handlar bl.a. om 200 miljoner dollar öronmärkta till
mjölkproduktionen och om 1,5 miljarder dollar till
skördeförluster i år på grund av bl.a. torka. Det är
några exempel på de insatser man gör i USA.
Den holländska staten går in tungt och stöder sin
jordbruksnäring när den råkat illa ut i år. Det är så det
är i andra länder. Där ser man jordbruksnäringen som
en nationell resurs som man från statens sida skall
värna om och backa upp. Tänk om vår svenska rege-
ring skulle kunna inta samma position. Vilket lyft det
vore för jordbruket, sysselsättningen och konsumen-
terna, som då också skulle kunna få livsmedel som är
producerade med goda miljövillkor och god djurhåll-
ning.
Här är några hårdfakta om det ekonomiska nulä-
get i svensk jordbruksnäring: Vi har förluster på
750 miljoner kronor på grund av skördeskador. Vi har
förluster med 600 miljoner kronor på grund av lägre
grisköttspriser. Från 1990 till 1997 har livsmedelspri-
serna sjunkit medan konsumentpriserna i övrigt har
stigit.
Livsmedelsindustrin, som är helt beroende av
jordbruksnäringen, tvingas rationalisera ytterligare
när man inte får råvara från inhemsk produktion. Det
här handlar ju om tusentals jobb som försvinner suc-
cessivt.
Vi kan se på de 270 000 personer som fortfarande
sysselsätts inom jordbruks- och livsmedelssektorn
och effekterna på arbetslösheten, och därmed sam-
hällsekonomin, om man skulle tappa låt säga 30 %.
Vi har just haft en uppvaktning i utskottet på morgo-
nen och fått höra den siffran från lantbruksungdo-
marna. Det är det som är verkligheten. Vi står inför
sådana dramatiska förändringar om vi inte får en
omläggning av politiken. 30 % bort betyder 90 000
jobb. Varför har vi inte någon större debatt i Sverige
om detta?
Härom veckan varslade Volvo. Det handlade om
2 600 jobb i bilindustrin. Bilindustrin i Sverige sys-
selsätter ungefär 125 000 personer. Det är allvarliga
varsel. Det skall vara uppståndelse kring detta. Men
jämför med livsmedelssektorn! Varför har vi inte det
trycket där? Det handlar om tiotusentals jobb som nu
är hotade.
Andra svårigheter att peka på är bl.a. problemati-
ken för småskalig produktion på grund av byråkrati
och regelsystem. Det är också svårigheter vid genera-
tionsskiften, alltså när det gäller att få sina söner och
döttrar att ta över.
Det är inte bara en skattefråga. Det handlar om in-
ställning. Man kan ju faktiskt inte begära av dagens
ungdom att de skall gå in i ett jobb där de vet att de
från början tyngs ned av en skatteryggsäck som mot-
svarande konkurrentländer inte har. De tyngs också
ned på det sättet att de inte kan ta ledigt en dag, eller
några dagar, om året på grund av att kostnaderna för
avbytartjänsten har blivit så höga att de inte kan leja
in folk. Det är tufft att bli jordbrukare i det läget. Och
det är en problematik som kommer att växa, tror jag.
Vi har också bekymmer med mjölkproduktionen
när det blir allt färre på linjerna. Det beror bl.a. på de
nya båspallsmåtten, och hårdast drabbas här skogs-
och mellanbygderna.
Man har nu helt enkelt lastat på den enskilde lant-
bruksföretagaren för mycket, vilket innebär att bon-
den slutar. Det får till följd att landsbygden avfolkas
med effekter som nedlagda skolor, sämre service och
sönderslitna sociala nätverk. Och så är vi inne i en
ond spiral, där befolkningen koncentreras alltmer till
storstäderna och landsbygden blir allt ödsligare. Detta
är ett enormt slöseri med den nationella resurs som
jordbruksnäringen och landsbygden är för Sverige.
Fru talman! Mot den här bakgrunden beklagar jag
som ordförande för riksdagens miljö- och jordbruks-
utskott att utskottets majoritet inte är beredd att fatta
beslut som innebär att utflaggningen av svensk jord-
bruksnäring hejdas. Trots det unikt utsatta läge som
Sveriges bönder nu befinner sig i har förslag om att
lyfta av den diskriminerande skatteryggsäcken avvi-
sats.
Men det är klart, fortfarande finns chansen att här
och i dag rösta för att svensk jordbruksnäring och
svensk livsmedelsindustri skall kunna fortleva. Rege-
ringen och dess stödpartier har fortfarande möjlighe-
ten att tänka om. Inge Carlsson, Socialdemokraterna,
Jonas Ringqvist, Vänsterpartiet, Gudrun Lindvall,
Miljöpartiet, min första fråga till er är: Varför vägrar
ni att hejda den utflaggning som nu är på gång?
Det gick ju faktiskt att stoppa utflaggningen vad
gäller sjöfarten. Till slut genomförde regeringen en
förändring som har hejdat den. Varför kan ni inte i
dag göra motsvarande insats för lantbruksnäringen?
Då skulle ni göra en historisk insats.
Vårt utskott borde i betänkandet ha påtalat det
nödvändiga i att svensk lantbruksnäring får rättvisa
konkurrensvillkor gentemot omvärlden. Basen för
sysselsättning och boende på landsbygden är konkur-
renskraftiga jordbruks- och livsmedelsföretag. Den
extra ryggsäck som Sveriges bönder bär på i form av
skatter och avgifter som konkurrentländerna inte har
måste lyftas av. Om detta är nu de gamla fyrklöver-
partierna överens. Det är därför med minsta möjliga
marginal som utskottsmajoriteten avvisar detta. Men,
som sagt, ni kan tänka om. Och gör det då genom att
rösta på reservation 2, som jag nu yrkar bifall till.
Det är nu hög tid för svenska bönder att tillsam-
mans med de partier som tror på fortsatt svensk livs-
medelsproduktion höja rösten. Det handlar om att ta
politisk strid för jordbruksnäringen i Sverige, att ta
strid för landsbygden och de öppna landskapen och
att ta strid för jobben i vårt lands livsmedelsindustri.
Men, fru talman, det handlar också om en ideologisk
strid, om hur vi ser på förvaltandet av det arv vi har
och möjligheten för framtida generationer att bo och
arbeta på landsbygden och bedriva livsmedelspro-
duktion.
Jag var härommånaden på klimatkonferensen i
Buenos Aires. Där diskuterades klimatfrågorna och
växthuseffekten. En slutsats är mycket tydlig, nämli-
gen osäkerheten om vilka marker som finns tillgäng-
liga för livsmedelsproduktion, och det inom mycket
kort tid. Den osäkerheten är mycket stor. Klimatför-
ändringarna kan leda till att nu bördiga marker blir
torrområden och t.o.m. öken - detta samtidigt som vi
har en växande världsbefolkning att försörja. Att då
avhända oss fullgoda marker och produktionsresurser
är varken ansvarigt eller förvaltande. Det är destruk-
tivt och kortsynt.
I denna del skulle jag också vilja ställa en fråga
till majoritetspartierna: Varför skall svensk åkermark,
svenska produktionsresurser inom jordbruksnäringen,
avvecklas? Är det att ta ansvar för kommande gene-
rationer?
Sammanfattningsvis vill jag säga följande. Dis-
kriminerande skatter gör att svensk jordbruksnäring
inte får konkurrera på lika villkor som andra EU-
länder. Statens oförmåga att stötta export av svenska
kvalitetslivsmedel gör att vi står oss slätt i förhållande
till andra länders exportsatsningar. Byråkrati och
avgifter tynger ned lantbruksföretagaren. Årets dåliga
väderlek och svårigheter med avsättning för griskött
har satt många bönder i en akut ekonomisk situation.
Och detta är ju verkligheten. Vi som sitter i miljö-
och jordbruksutskottet har väl alla mött den verklig-
heten när vi har diskuterat med enskilda lantbrukare
runtom i hela Sverige. Detta går inte att tänka bort.
Detta är verkligheten. Det vet också de partier som
utgör majoriteten i utskottet. Ni har därför att förklara
varför ni inte är beredda att ta konsekvenserna av
denna verklighet och skapa rättvisa konkurrensvillkor
för Sveriges bönder. Förklara det för oss i kammaren,
förklara det för Sveriges bönder, och förklara det
också för Sveriges konsumenter.
Vad skall man då göra? Först och främst handlar
det om att lyfta av skatteryggsäcken. Vidare handlar
det om statligt stöd till dem som drabbats hårt på
grund av väderläget. Här kanske det händer något. En
arbetsgrupp är ju tillsatt i Regeringskansliet för att
arbeta med detta. Det handlar också om en rejäl ex-
portsatsning på svenskt griskött.
Förutom dessa akuta åtgärder borde riksdagen
också ta initiativ till att lyfta bort många av de påla-
gor och avgifter som drabbat lantbruksnäringen på
senare tid. Exempel på detta är ju kartavgiften och de
nya båspallsmåtten. Många bönders känsla av att leva
under ett nytt fogdevälde måste tas på allvar, och den
här känslan måste brytas just för att framtidstron skall
komma tillbaka. Det är faktiskt den enskilde bonden
som bäst känner hur han eller hon skall sköta sin
växtodling och som bäst känner hur han eller hon
skall klara djuromsorgen på ett bra sätt. Bönderna
gillar inte detta uppifrånperspektivet. Det kommer
inspektörer för både det ena och det andra och kanske
dömer ut en verksamhet som bonden i fråga har
sysslat med under 5, 10, 20 eller 30 år och faktiskt
kan. Så kan vi inte ha det, utan vi måste ha ett samar-
bete mellan myndigheter, politiken och näringen.
Också mer långsiktigt måste Sverige ändra kurs
för att kunna behålla livsmedelsproduktionen i hela
landet. Det handlar bl.a. om att förbättra villkoren för
mjölkproduktion i skogs- och mellanbygd och att
stötta avbytarverksamheten. Här ser vi nu effekterna
av att staten tog bort sitt stöd. Det innebär att bönder-
na inte har råd med avbytare längre, vilket slår hårt på
näringen.
Vi menar också att man inom EU skall sluta plä-
dera för en snabb avreglering. Den svenska linjen är
ju extrem när man säger att subventionerna inom
ramen för marknadsordningarna skall avvecklas.
Vidare säger man att mjölkkvoterna skall avvecklas,
att interventionspriserna skall sänkas med 30 % och
att de kompenserande direktbidragen som man skall
ha i ett första skede sedan också skall avvecklas. Det
är den svenska regeringens linje. Det innebär inte
bara att man flaggar ut svensk jordbruksnäring utan
att man sänker näringen. En sådan politik kommer
aldrig att få Kristdemokraternas stöd. Tvärtom kom-
mer vi med all den kraft vi förmår att bekämpa den.
Nu handlar det i stället om att föra en politik som
gagnar svenska livsmedelsprodukter, som i förhållan-
de till många andra länders produkter produceras
miljövänligt och med god djuromsorg. Varför skall
svensk jordbruksnäring flaggas ut mot att vi får im-
portlivsmedel som är producerade utan samma miljö-
och djurhållningskrav som Sverige har och med
ökande arbetslöshet som följd. Så blir fallet om inte
riksdag och regering nu samlar sig till en kraftfull
insats för svenskt jordbruk.
I Kristdemokraternas särskilda yttrande beskrivs
också omfattningen av vårt budgetförslag som om det
skulle genomföras vore just den injektion som
svenskt jordbruk nu är i så stort behov av.
Jag hinner inte redovisa alla delar, men en sak är
klar: Kristdemokraterna prioriterar i sitt budgetarbete
jordbruksnäringen och livsmedelssektorn. Vi gör det
för att vi tror på lantbruket som basen för vårt lands
livsmedelsförsörjning och sysselsättning inom livs-
medelsindustrin. Vi tror på lantbruket som basen för
boende och arbete på landsbygden, och vi tror på
lantbruket som basen för öppna landskap och en god
miljö i hela vårt land.
I detta anförande instämde Alf Svensson, Inger
Strömbom, Harald Bergström, Johnny Gylling, Caro-
line Hagström, Ester Lindstedt-Staaf, Åke Carnerö,
Kjell Eldensjö, Ingemar Vänerlöv, Fanny Rizell,
Rosita Runegrund och Ulla-Britt Hagström (alla kd).