Fru talman! Svenskt jordbruk behöver nu en vita-
mininjektion. Modernäringen, det svenska jordbruket,
måste inges hopp och framtidstro. Detta bl.a. för att
investeringsviljan skall återkomma. Vi behöver en
generation nya unga företagare i svenskt jordbruk.
Om vi får detta kommer det att leda till att Sveri-
ges totala ekonomiska tillväxt kommer att öka. Sys-
selsättningen kommer att bibehållas i produktionsle-
det inom jordbruket men också i livsmedelsindustrin
och bland underleverantörer. Totalt handlar det om
250 000 à 300 000 människor. Det är alltså en mycket
stor verksamhet i Sverige.
En nyrekrytering av nya förhoppningsvis unga fö-
retagare leder också till att förutsättningarna ökar för
att vi skall bibehålla en levande landsbygd i hela
landet. Det leder i sin tur till att förutsättningarna ökar
för att vi skall få behålla en bra allmän service i hela
landet.
Då tänker jag både på den offentliga servicen i
form av t.ex. dagis och skolor men också på den
kommersiella servicen i form av affärer och repara-
tionsverkstäder, för att ta några exempel. Det är nyt-
tigheter som människor som inte är jordbruksföreta-
gare också har nytta av om de bor på landsbygden.
Vad är det då för vitamininjektion som kan ges?
Den som omedelbart kan ges är att förslagen i den
s.k. Björkska utredningen nu förverkligas. Vi i Cen-
terpartiet har i vårt budgetalternativ redovisat våra
förslag som i det här sammanhanget innebär att jord-
bruket tillförs ca 1,4 miljarder kronor främst i form av
minskade kostnader.
Vi i Centerpartiet har alltså i konkreta och finan-
sierade förslag redovisat att vi vill avskaffa elskatten.
Vi vill minska skatten på eldningsolja ned till vad
som gäller för industrin i övrigt.
Det kan inte vara så att en jordbruksföretagare
som har kor i sin ladugård skall ha en högre skatt än
den företagare som tillverkar träskor i samma bygg-
nad. Men så är det i dag.
Det kan inte vara så att den jordbruksföretagare
som torkar sin spannmål själv skall ha en högre skat-
tebelastning än om samma jordbrukare levererar sin
spannmål till ett annat företag för torkning.
Men också andra förslag i den Björkska utred-
ningen måste genomföras. Jag tänker då på forskning
och utveckling och de exportbefrämjande åtgärderna.
Vi i Centerpartiet har också anslagit medel för att
kompensera jordbruksföretagarna för den i jämförelse
med konkurrentländerna högre skatten på diesel.
Sammantaget innebär vårt förslag att jordbruksnä-
ringen tillförs ca 1,4 miljarder kronor per år i syfte att
stärka näringens internationella konkurrenskraft.
Därtill kräver vi att hela den framförhandlade ra-
men för miljöersättningsprogrammet utnyttjas. Om så
sker tillförs jordbruket ytterligare ett antal hundra
miljoner kronor.
Jag vill i sammanhanget än en gång konstatera att
vårt budgetförslag är fullt ut finansierat.
Varför är då detta viktigt? Det sker för det första i
syfte att stärka vårt jordbruks internationella konkur-
renskraft. Vi måste öka rekryteringen av nya företa-
gare till näringen, vi måste öka investeringsviljan och
slutligen men inte minst är jordbruksföretagen den
svenska landsbygdens motor.
De är motorn inte bara på den svenska landsbyg-
den utan även på svensk landsort. Utan bärkraftiga
lönsamma lantbruksföretag kommer stora delar av
svensk landsort att fortsätta att tyna bort på sätt som
vi har kunnat se de senaste två à tre åren.
Jag skall göra en liten utvikning. Under föregåen-
de år minskade ungefär 210 av landets 289 kommu-
ner sin befolkning. Vi kommer att se samma utveck-
ling när år 1998 är till ända. Men om vi ger motorn,
svensk jordbruksnäring, nytt bränsle eller lastar av
lite av det särskattetryck som denna motor har, ökar
förutsättningarna för att många av de kommuner som
eljest kommer att ha minskad befolkning i stället
vänder utvecklingen och ökar till gagn för hela vårt
land.
De flesta svenskar värdesätter det öppna jordbruk-
slandskapet. Men det är få som kanske tänker på att
det förutsätter och kräver livskraftiga jordbruksföre-
tag. Regeringen och utskottsmajoriteten tycker jag i
varje fall inte har insett det här sambandet. Jag tycker
att det är hög tid att ni gör det.
Det är i dagarna ungefär ett år sedan Björk pre-
senterade sin utredning. Läget var svårt då. Jag påstår
att läget ytterligare har förvärrats sedan dess. För
många lantbruksföretagare har 1998 inneburit en
svår, i vissa fall katastrofal, skördesituation.
Priset på griskött har sjunkit ytterligare. Jag har
några prisuppgifter som rör en svinproducent i Norr-
land, men jag tar dem ändå. År 1990 kunde vederbö-
rande ta ut ett snittpris på 18 kr och 14 öre per kilo
griskött. År 1998, så här långt, är priset nere på 11 kr
och 13 öre. De senaste månadernas noteringar pekar
ju på att snittpriset kommer att sjunka ytterligare
under den del av året som vi har kvar. Dagspriset
torde ligga någonstans runt 9 kr.
Det här medger ju inget utrymme vare sig för ett
löneuttag eller för att täcka de nödvändiga avskriv-
ningarna, och än mindre för att nyinvestera. Vi håller
alltså på att flagga ut stora delar av svensk livsme-
delsproduktion.
Det var på samma väg med svensk sjöfart. Men
regeringen förmådde ju rädda ganska många jobb
inom sjöfarten. Detta genom att anpassa skatteläget
till vad som gäller i konkurrentländerna. Det visar att
regeringen och riksdagen kan göra någonting om
viljan finns. Jag hoppas och förutsätter att vi får se
den viljan i dag.
Regeringen var alltså i det fallet beredd att rädda
ungefär 5 000 jobb i sjöfarten, men hittills har man
inte lyft ett enda finger för att rädda över 200 000
jobb i svensk lantbruksnäring och livsmedelsindustri.
Men det handlar inte bara om jobben. Jordbruks-
ministern brukar - och det med rätta - tala om hur
djur hanteras i många EU-länder. Men man kan ju
fråga sig om ministern över huvud taget har funderat
på vad som händer om svensk livsmedelsproduktion
slås ut. Då kommer vi som konsumenter - och det är
vi ju allesammans - att vara hänvisade till Belgian
Blue och mat som är producerad under villkor som vi
under inga omständigheter kan acceptera. Med vi
menar jag både vi konsumenter, Sveriges bönder och
den svenska livsmedelsindustrin.
Regeringen, jordbruksministern och utskottsmajo-
riteten tar alltså på sig ett väldigt stort ansvar när de
inte möjliggör för Sveriges bönder och för svensk
livsmedelsindustri att producera högkvalitativa livs-
medel. Enligt min mening finns inte förutsättningar
för det i dag. I slutändan är det vi konsumenter som
drabbas. Vi kan alltså bli hänvisade till att köpa mat
som är producerad under villkor som vi inte kan eller
vill acceptera.
Men det som gör mig mest upprörd är regeringens
dubbelspel. Statsminister Göran Persson har vid åt-
skilliga tillfällen de senaste åren pratat om jordbru-
kets stora betydelse. Jordbruket är en framtidsnäring
har det hetat. Senast i regeringsförklaringen sade
statsministern här i kammaren att avfolkningen av
svensk landsbygd skall motverkas genom god in-
frastruktur, ett brett och varierat näringsliv och ett
konkurrenskraftigt jordbruk. Men vad gör då rege-
ringen? Jo, intet. Tror regeringen och utskottsmajo-
riteten att tomt prat förbättrar det svenska jordbrukets
konkurrensvillkor? Jag tror det inte.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till re-
servation 2 och reservation 3.
I detta anförande instämde Sven Bergström och
Lennart Daléus (båda c).