Fru talman! När vi i dag skall behandla miljö- och
jordbruksutskottets betänkande 1998/99:MJU1 gäl-
lande förslagen i budgetpropositionen för 1999 kan vi
konstatera att svenskt jordbruk har gått in i en av de
värsta kriserna i historien. Jag kan gå tillbaka minst
30 år i tiden då jag själv var mycket aktiv i LRF och
själv kunde konstatera att svenskt jordbruk då var i
farozonen. Nu är vi i samma situation. Och frågan är
om det inte är värre.
Vi skall alltså behandla ärenden i budgetproposi-
tionen som rör svenskt jordbruk och skogsbruk m.m.
Riksdagens majoritet bestående av socialdemokrater-
na, vänsterpartisterna och miljöpartisterna har i beslut
i riksdagen den 2 december antagit ramarna för dessa
utgiftsområden. Vi konstaterar att de har antagit ra-
mar som vi inte kan ställa oss bakom.
Inom livsmedelssektorn förordar vi i motioner
bättre villkor för att denna näring skall kunna bli en
framtidsnäring. Regeringen talar om det, men den gör
ingenting för att åstadkomma detta. Vi har närmare
275 000 sysselsatta i livsmedelsbranschen. Det rör sig
om över 112 000 i jordbruket och ca 70 000 i livsme-
delsindustrin. Vi har också förnödenhetsindustrin där
det rör sig om närmare 90 000 sysselsatta.
En bibehållen primärproduktion av jordbruksvaror
anser vi moderater är en förutsättning för att vi skall
kunna bibehålla jobben inom livsmedelsindustrin.
Det är, som ordföranden i utskottet tidigare har
sagt, väldigt alarmerande att regeringen, som i alla
andra sammanhang talar om sysselsättningen och
vikten därav, inte gör någonting för att bibehålla det
som man själv kallar för en framtidsnäring. Här krävs
det en förändring, och det snabbt.
Vi menar att ett konventionellt, miljömässigt håll-
bart och ekonomiskt bärkraftigt jordbruk behövs i
framtiden som en bas för svensk livsmedelsproduk-
tion och som en garant för landsbygdens överlevnad.
Tyvärr saknas, menar vi, helt och hållet en långsiktig
strategi inom regeringspartiet. Vi upplever nu att
också Miljöpartiet och Vänstern hakar på och inte
vågar stå fast vid vad de tidigare har sagt i de här
sammmanhangen.
I en rad motioner föreslår Moderata samlingspar-
tiet dessutom skattesänkningar som leder till bättre
konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter inom
svensk livsmedelsproduktion samt förbättrade livsbe-
tingelser på landsbygden. Vi redovisar detta i ett
särskilt yttrande.
Lönsamheten är, som sagt, nära nog obefintlig
inom fläsk- och köttproduktionen och har blivit sämre
inom mjölk- och äggproduktionen. Årets skördeutfall
blev på många håll mycket dåligt på grund av som-
marens och höstens rekordstora regnmängder. En-
skilda lantbrukare i olika delar av landet, från norr till
söder, har gjort stora förluster. Arbetsinkomsten har i
väldigt många fall helt spolierats för det här året.
Sviterna kommer att kännas i många år framöver.
Särskilt svårt är läget för de unga nystartade lant-
brukare som har trott på framtiden, men också för
många andra som har investerat och satsat inför
framtiden. Man har trott på regeringens årliga tal om
livsmedelsbranschen - "jordbruket och livsmedelsin-
dustrin som en framtidsnäring" - men man har blivit
lurad.
För närvarande slaktas många suggor i landet ut,
vilket leder till att smågris- och fläskproduktionen
framöver kommer att minska kraftigt. Mjölkkobesätt-
ningar avvecklas, inte minst beroende på att många
producenter inte sett det som ekonomiskt försvarbart
att göra de investeringar som krävs för att få
djurstallarna godkända. Fabrikspotatisproduktionen
och oljeväxtproduktionen viker. Problemen ökar
också inom övrig vegetabilieproduktion.
Detta i sin tur leder till att den svenska livsme-
delsindustrin, trots kraftiga rationaliseringsåtgärder,
nu tappar produktion och lönsamhet. De flesta kost-
naderna blir alldeles för höga då de slås ut på en
minskad produktion. Orsaken till dagens allvarliga
situation inom branschen ligger främst i den kraftiga
konkurrenssnedvridning till svenska producenters
nackdel som ligger i vad jag brukar kalla för politiska
kostnader - skatter och avgifter som drabbar svenska
producenter men som inte har sin motsvarighet i
andra konkurrerande länder. Självklart är det omöjligt
att konkurrera med denna tunga ryggsäck i en mark-
nadssituation som under en ganska lång tid har präg-
lats av överskott, och därför låga priser.
Var och en måste inse det orimliga i att den
svenske bonden exempelvis tvingas betala 2 670 kr
per kubikmeter dieselolja i skatt när den danske bon-
den kommer undan med 190 kr för samma kubikme-
ter olja.
Vi tycker att det är självklart att det leder till olön-
samhet och konkurrenssnedvridning när den svenske
bonden tvingas betala mineralgödselskatter, energis-
katter och kartavgifter och för djurdataregister som
inte har sin motsvarighet på andra håll.
Vi moderater har länge hävdat och påtalat det
orimliga i den svenska särbeskattningen och har ock-
så tidigare föreslagit sänkta dieselskatter med
1 700 kr per kubikmeter samt samma energiskatter på
lantbruksföretagen som inom industrin och sänkta
skatter på bensin och eldningsolja. Vi har gått emot
kartavgifter och vi har också velat få ned kostnaderna
vad gäller djurdataregistret.
Vi ser det som helt nödvändigt att företagen inom
den svenska livsmedelsbranschen, jordbruket och
livsmedelsindustrin, skall få konkurrera på samma
villkor som andra bönder och industrier på motsva-
rande områden i övriga EU.
Mot bakgrund av branschens betydelse och om-
fattning är det obegripligt att regeringen, Vänsterpar-
tiet och Miljöpartiet inte tycks vara beredda att ta sitt
ansvar för branschens möjligheter till utveckling och
expansion. Man nonchalerar än så länge den statliga
utredningen En livsmedelsstrategi för Sverige, den
s.k. Björkska utredningen. Utredaren visar utifrån
gjorda jämförelser på en lång rad orimligheter. Det
finns ingen kvävegödselskatt i Danmark och Finland.
Samma sak gäller för fosforgödsel. För eldningsolja
är skatten i Sverige 1 800 kr. Motsvarande siffra i
Danmark är 190 kr och i Finland 460 kr. Elen är ock-
så dyrare i Sverige, t.o.m. mycket dyrare. Detta visar
på hur orimligt det hela är. Utslaget på enskilda går-
dar ligger beloppen för skattebelastning mellan
30 000 kr och 100 000 kr, och det gäller då vanliga
svenska gårdar. Detta håller inte för framtiden!
Det är alltså nu hög tid att förslagen i utredningen
om jordbrukets skatter genomförs. I budgetproposi-
tionen visas dock ingenting av detta. I regeringsför-
klaringen i höstas sade statsministern att man skulle
skapa samma förutsättningar för det svenska jordbru-
ket som för annat näringsliv i Sverige. Men man
glömmer helt och hållet att den svenska livsmedels-
branschen konkurrerar med omvärlden. Det är detta
som vi tycker är så orimligt.
Då kan man fråga: När kommer de här förslagen?
Hur länge skall det alltså dröja, Inge Carlsson, innan
regeringen kommer med förslagen? Vi hade hoppats
att statsrådet Margareta Winberg skulle vara här i
dag. Tyvärr har hon uppenbarligen inte möjlighet till
det. Vi beklagar det. Men vi kommer att ta upp de
olika frågorna med henne även framöver.
Vi anser att regeringen missköter sitt ansvar. Man
tar inte sitt ansvar i de här frågorna som man borde
göra. Detta är förvånansvärt med hänsyn till vad man
under flera år har sagt.
Jag går så över till de reservationer där vi finns
med och som är fogade till betänkandet.
I reservation nr 2 tar vi upp de frågor som jag här
har berört. Det gäller det svenska jordbrukets konkur-
renskraft, livsmedelsindustrins konkurrenskraft och,
helt och hållet, de konkurrenssnedvridande kostna-
derna. Det gäller också den Björkska utredningen. Jag
yrkar bifall till denna reservation.
Vi har också medverkat till en reservation som be-
rör miljöersättningsprogrammet. Vi anser att kost-
nadsramarna för EU-medfinansierade anslag långsik-
tigt skall ligga på en sådan nivå att Sverige fullt ut
utnyttjar de anslag som det är möjligt att få från EU.
Det är en självklar rätt. Vi menar att detta skall ut-
nyttjas. Först under innevarande budgetår har man
tänkt utnyttja det. Genom att man gjort så komplice-
rade regler kring utnyttjandet har beloppen inte ut-
nyttjats. Det tycker vi är skrämmande. Vi har länge
krävt en genomlysning av det här och en förändring
av villkoren som gör att man kan utnyttja detta, för
det är till gagn för landsbygden.
Vidare har vi medverkat till en reservation som
gäller distriktsveterinärorganisationen. I förra årets
budgetproposition angavs att distriktsveterinärernas
roll är att tillgodose behovet av sjuk- och hälsovård
när det gäller djur inom animalieproduktionen och
när det gäller hästar som används inom jord- och
skogsbruket.
Det faktum att denna skrivning slopats i årets
budgetproposition ökar osäkerheten kring dist-
riktsveterinärernas ansvarsområde. Vi menar att riks-
dagen med anledning av detta bör ge regeringen till
känna att ansvarsområdet för distriktsveterinärorgani-
sationen skall gälla som tidigare.
Ute i verkligheten upplever vi också en konflikt
mellan distriktsveterinärer och privata veterinärer. Vi
anser att det beror på den här nya inriktningen och
kräver därför en genomlysning av problemet och en
förändring så att man kan upprätthålla samma service
som tidigare, utan att inskränka på enskilda veterinä-
rers möjligheter att få sin försörjning tryggad.
Vi upplever som sagt dagens situation som myck-
et allvarlig för det svenska jordbruket. Vi upplever att
vi har en regering som stöds av två partier som inte
heller är beredda att ansvar för landsbygdens framtida
utveckling. Vi beklagar detta. Jag förutsätter att vi
skall kunna få en del besked under dagens debatt om
hur man tänker sig svensk landsbygds framtida ut-
veckling. Svensk landsbygd står och faller med de
förhållanden som jordbruksnäringen och livsmedels-
branschen har och måste ha i framtiden. Allt tal om
en levande landsbygd och om biologisk mångfald
faller samman som ett korthus om man inte tar an-
svar.
Nu är sakläget mycket allvarligt, och det är bråt-
tom. Vi hemställer och hoppas att vi skall få ett be-
sked och en ny inriktning på politiken som garanterar
de många arbetstillfällen som nu är i fara. Det är
också att konsumenternas möjligheter att få tillgång
till svenska livsmedel inskränks om man inte nu ger
näringen utvecklingsmöjligheter. Jag tycker att detta
är en viktig punkt i sammanhanget. Det är fråga om
livsmedelsbranschens överlevnad och utveckling, om
att vi skall få svenskproducerade livsmedel i framti-
den.
Jag hoppas därför att man i denna debatt skall
kunna få klargörande besked var de tre partier som i
dag har tagit ansvaret men som inte levt upp till det
ansvaret hamnar.
Jag yrkar bifall till reservation 2. Jag står givetvis
bakom övriga reservationer där vi moderater finns
med.
I detta anförande instämde Carl Erik Hedlund,
Carl G Nilsson, Lars Lindblad, Carl Fredrik Graf,
Roy Hansson, Göte Jonsson, Catharina Elmsäter-
Svärd, Jan-Evert Rådhström, Per-Samuel Nisser och
Lars Björkman (alla m).