Fru talman! Under detta riksmöte har vi fattat
beslut om stora förändringar i
socialförsäkringssystemen. I dag skall riksdagen
fatta beslut om den framtida pensionen. Beslutet
om reformen är inte förhastat, även om tiden när
arbetsgruppens förslag förelåg till beslut inte blev
särskilt väl tillmätt. En remissomgång med många
svar gav dock besked om en klar majoritet för
förslaget. En del återstår naturligtvis att lösa av de
frågor som aktualiserats dels under
remissomgången, dels under
utskottsbehandlingen. Centerpartiet anser dock att
detta skall vara möjligt att komma till rätta med när
reformen skall sjösättas.
Många av oss som i dag i utskottet har handlagt
ärendet om reformeringen av pensionssystemet var
också med om att utforma efterlevandeskyddet
som ersatte den forna änkepensioneringen. Tack
vare den framsynthet som detta beslut i enighet
kunde ge, har vi åstadkommit en rättvis fördelning
av minskade ekonomiska medel. Vi har också
samtidigt kunnat skydda de svaga som förlorat en
närstående. Jag anser också att dagens
pensionsförslag har samma inriktning.
Diskussionen rörande den framtida pensionens
utformning har pågått under en tioårsperiod. I
Centerpartiet tilsattes för flera år sedan en
arbetsgrupp, som jag ledde, med syfte att diskutera
principen rörande en förändring i dagens
pensionssystem. Förenkling och samordning samt
en grundtrygghet var de principer som ledde oss i
det arbetet. Naturligtvis kunde vi inte grunda våra
uppfattningar på annat än principiella beräkningar.
Pensionstillskottet och undantagandereglerna för
icke anslutna medborgare dominerade
pensionsdebatten under början av 1980-talet. Till
slut kunde vi från Centerpartiet få rätt när de s.k.
undantagandepensionärerna fick sitt
pensionstillskott. I den debatten framgick hur
krångligt och invecklat och kanske ibland
inkonsekvent pensionssystemet var konstruerat.
Kvinnorna har till synes varit gynnade i ATP-
systemet enligt många av kritikerna till det
reformerade pensionssystem som nu föreligger.
Den s.k. 30/15-års-regeln ger viss rättvisa för den
kvinna som först i mogen ålder kommer ut i
arbetslivet. Tyvärr var detta tillräckligt för en så
tilltagen ATP-pension att den verkligen räckte till.
Många trodde att ATP-poängen skulle ge den
trygghet som man behövde på ålderns höst. Så har
dock inte varit fallet.
Jag har mött många äldre kvinnor som varit djupt
besvikna på den pension de erhållit. Det känns
därför främmande att några företrädare för
politiska kvinnoförbund så tveklöst slår vakt om ett
system som så gravt missgynnat så många kvinnor
med låga inkomster. Tvärtom har kvinnor med
höga inkomster gynnats av nuvarande
pensionssystem. Visst unnar vi dessa deras
förmåner, men vi från Centern vill hellre fördela
krympande förmåner till dem som bäst behöver
dem. Dessa kvinnor med låg pensionsrätt har även
låga avtalspensioner. Centerkvinnorna har insett
detta och hälsar med tillfredsställelse att
grundtrygghetstanken nu finns med i det
reformerade pensionssystemet.
Den effekt de särskilda skattereglerna gav i och
med att tilläggspensioneringen utbetalades har
också chockat många låginkomsttagare som
pensionärer. Plötsligt fick de också betala avgifter
på tjänster som den med bara folkpension och
pensionstillskott inte behövde betala. I stort var
tilläggspensioneringen till ondo för denna grupp av
kvinnor med deltidstjänster och kort tid i
arbetslivet. Dessa lever tyvärr ibland på gränsen till
existensminimum. Deras situation kommer att
förbättras när garantipensionen genomförs.
Centern insåg detta och ville i ett nytt
pensionssystem slippa denna effekt för just
gruppen kvinnor med deltidstjänster och där vård
av barn och anhöriga begränsat
förvärvsarbetstiden.
Vårdåren kunde räknas som del av pensionsåldern,
de 30 åren, tack vare Centerns agerande i den
tidigare ickesocialistiska regeringen i början av 80-
talet. Tyvärr har det inte varit möjligt att
tillgodoräkna sig dessa vårdår retroaktivt. Centern
har under många år motionerat för att öppna denna
möjlighet.
De särskilda skatteregler som i dag omfattar
pensionerna skapar marginaleffekter. Detta har
varit särskilt märkbart på ränteinkomster som en
pensionär erhåller. Även detta drabbade många
gånger kvinnor svårt. De hade ofta fått sälja det
gemensamma huset när maken gått bort och orken
inte funnits att sköta huset. Då innebar
skattereglerna en mycket hög beskattning på dessa
ränteinkomster. Dessa förhållanden har även
Centerpartiet, främst genom Martin Olsson på sin
tid, framfört, och vi lyckades så småningom delvis
lösa problemen.
Herr talman! Diskussionen rörande uthålligheten i
dagens pensionssystem böljar fram och tillbaka. I
början av 80-talet framfördes oron att AP-fonderna
snart skulle vara tömda. Samma budskap förs fram
i dag, vilket givetvis är helt befogat i dag när
tillväxten är så låg och antalet pensionärer ökar.
Pensionsarbetsgruppen anser att det finns en
uthållighet i AP-fonderna som räcker under
övergångstiden och infasningen av det kommande
pensionssystemet.
Naturligtsvis ser vi gärna att tillväxten ökar för att
ge stabilitet. Nu är vi på god väg mot detta med de
åtgärder som den nuvarande regeringen har
genomfört. Pensionen kommer att följa
kostnadsutvecklingen på ett mera nära sätt i
framtiden. Blir tillväxten god ökar pensionen, om
inte så minskar den.
Centern hade alla dessa förhållanden klara för sig
när vår grupp tog sig an uppgiften att presentera ett
rättvist förslag med en grundtrygghet i
pensionerna. Sammanförande av de olka inslagen i
pensionssystemet skulle förbilliga och förenkla.
Det är klart att det förslag vi i dag skall ta ställning
till inte på alla punkter sammanfaller med Centerns
grundtrygghetsförslag inom pensionssystemet, men
i stort överensstämmer det.
Vi får nu en garantipension lika för alla. Vi slopar
pensionstillskott och särskilda skatteregler. Vi får
möjlighet att dela pensionsinkomsten mellan
makar som ett skydd för den part som har lägre
inkomst, men kanske ger mera av sin arbetstid i det
gemensamma hemmet. Vi får möjlighet att räkna
inkomst för vårdarbete med barnen. Vårdåren kan
nu plötsligt räknas även retroaktivt.
Låginkomsttagare kommer inte att invaggas i en tro
att den framtida pensionen bli så hög att de kan leva
mycket gott på den. Genom att få besked varje år
kan man på ett bättre sätt följa pensionens
utveckling. Studietiden kan tillerkännas inkomster
som ger pensionsrätt, vilket vi har drivit från
Centerns sida. Även detta kommer att utredas
ytterligare.
Genom premiereservsystemet kan man själv styra
över delar av avgifterna. Fortfarande finns det
kommunala bostadstillägget utanför
pensionssystemet. Vi hade från Centerns sida velat
ha det med i pensionen. Tyvärr visade det sig inte
möjligt. I stället får vi ett bostadstillägg till
pensionärer fr.o.m. nästa år. Det är statligt och med
viss möjlighet för enskilda kommuner att under
några år ge högre tillägg.
Förslaget till ett reformerat pensionssystem är en
kompromiss där de stora partierna som medverkat
är överens. I arbetsgruppen och utredningen är
man ense om tagen. Detta är viktigt. Ett så
omfattande förändringsarbete måste hålla över
många år. Vi kan inte utsätta oss för snabba
förändringar oavsett riksdagsmajoritet.
Det är därför med stor glädje jag kan notera att vi
från utskottets sida varit ense om den framtida
pensionsåldern. Den skall vara 65 år och därutöver
flexibel. Genom att delpensionen trappas ut ur
systemet behövs möjligheter att även kunna
pensioneras före 65 års ålder utan att av
ekonomiska skäl tvingas avstå. Tyvärr visar det sig
att garantipensionen inte i alla fall uppnås, och då
är förtida uttag ej möjligt. Detta måste naturligtvis
lösas, och utskottet hänskjuter även den frågan till
vidare behandling.
Herr talman! Jag vill med detta uttrycka
Centerpartiets glädje över att vi nu kan fatta beslut
i frågan om ett reformerat pensionssystem. Mycket
återstår att utreda, och lagen skall utvecklas och
förhoppningsvis kunna antas så att förslaget kan
träda i kraft den 1 januari 1996.
Jag vill också med några ord beröra betänkande
SfU26, som behandlar delpensionens förändring.
Vi har i utskottet sammanjämkat våra
uppfattningar till ett enhetligt förslag. Det tror jag
är ett lyckligt beslut. Med avseende på det nya
pensionssystemet kommer delpensionens
avtrappning också kunna att accepteras av en bred
allmänhet när vi nu får en flexibel pensionsålder.
Även i detta betänkande slår vi fast att
pensionsåldern skall vara 65 år.
Jag vill med detta yrka bifall till utskottets
hemställan beträffande dessa betänkanden samt
avslag på reservationerna och meningsyttringarna.