Herr talman! Det var mycket märkligt, Karin
Wegestål, att en företrädare för ett parti som gör
mycket stora åthävor av att man kvoterar efter kön
till höstens val, som har en partiledare som går ut
och gör stora poänger på att han vill fylla halva sin
riksdagsgrupp med personer under 40 år och påstår
att det kommer att ha återverkan på politiken, som
i hela sin argumentering och sitt angrepp på den
borgerliga regeringen gör gällande att statsråd bara
ägnar sig åt att försöka gynna sig själva till följd av
den bakgrund de har, nu menar att man inte får
göra den typen av påpekanden när det gäller
socialdemokratiska debattörer i pensionsdebatten.
Om den logiken skall följas hela vägen ut är det väl
alldeles självklart att det är märkligt att det är äldre
socialdemokrater, som till stora delar skall leva
med de gamla ATP-reglerna, som i dag är här och
följer denna diskussion. Jag tycker att det bara
förstärks av Karin Wegeståls inlägg.
Jag har inte påstått att jag på något sätt är någon
sorts företrädare för landets unga -- verkligen inte.
Jag hoppas att vi kommer att leva i en tid där vi
kommer att vara oense även när vi har vuxit upp
och blivit litet äldre. Det jag säger är att jag tror att
de generationseffekter som många av
välfärdsstatens beslut har lett till kanske kommer
att tvinga oss att dra tillbaka reformer, att dra ned
förmåner just därför att vi också har att ta ansvar
för betalningen för underfinansierade beslut som
har fattats i historien.
Det finns nästan inget bättre exempel än det
stafettlopp som ATP-systemet utgör, där
förmånerna tas ut i dag och betalningen har skjutits
på framtida generationer. Det är bl.a. därför vi gör
om ATP-systemet. Jag välkomnar den
tillnyktringen. Men den behövs på en lång rad olika
andra områden för att vårt välfärdssamhälle skall
överleva.