Fru talman! Jag börjar med att tala om de allmänna
pensionerna och går sedan över till delpensionen.
Jag kommer endast att ta upp några aspekter som
inte så många andra har tagit upp i denna gigantiska
flod av information. Jag skulle vilja anspela på vad
Friedrich von Schiller sagt, ''es äckelt mir'', och
säga att allt detta bläcksudd äcklar mig.
Man anser att vårt nuvarande ATP-system befinner
sig i en djup kris. Är det sant? Mitt svar är nej. Om
det är något som inte befinner sig i en kris i detta
krisens Sverige i dag är det vårt ATP-system. Vid
en årlig BNP-tillväxt på 1,5 %, just det som
Pensionsberedningen har räknat med, kommer
AP-fonderna att behöva tas i anspråk först omkring
2010.
Hittills har man endast tagit en del av avkastningen.
AP-fonderna växer hela tiden. Om man efter 2010
skulle behöva börja tömma fonderna räcker de i
minst drygt 10 år, dvs. till omkring 2025. Det är
naturligtvis svårt att göra exakta beräkningar. Jag
har haft hjälp av en mycket framstående
försäkringsmatematiker när jag har gjort dessa
beräkningar. Efter 2025 måste
kompensationsgraden sänkas. Vi kommer ändå att
efter internationella förhållanden ha ett mycket
gott pensionsskydd i minst 20 år till, dvs. till ungefär
2045.
Alternativt kan man sänka kompensationsgraden
redan tidigare. Man kan sänka den på olika sätt.
Man kan t.ex. kompensera upp till 5,5 basbelopp
och få mera av en grundpensionskaraktär. Det finns
möjlighet att med smärre modifieringar få ATP-
systemet att fungera väldigt bra i mycket lång tid
framöver.
När detta pensionsbeslut fattades var
regeringspartierna och Socialdemokraterna
överens. En signal skulle gå till marknaden.
Utlandet skulle på en gång reagera positivt på detta
oerhört viktiga beslut enligt mångas mening i
Sverige. Jag trodde inte ett dugg på detta, och
denna signal kom aldrig. Jag skulle gissa att det inte
heller kommer någon signal efter dagens beslut i
kammaren. Det nya pensionssystemet uppfattas
inte av marknaden såsom radikalt positivt för
Sveriges ekonomiska framtid.
Att som Pensionsarbetsgruppen gör blanda ihop
det gamla ATP-systemet med ett nytt system anser
jag kommer att förorsaka mycket stora problem.
Stora grupper av befolkningen kommer att känna
sig orättvist behandlade. Människorna blir vilse och
får ännu mindre tilltro till politikerna osv.
Motsättningar som inte finns kommer att byggas
upp. Detta är redan på gång. Kvinnor ställs mot
män. Akademiker ställs mot arbetare. Unga ställs
mot gamla, och egna företagare ställs mot
anställda. Så kommer det att bli framöver.
En sak som kommer att inträffa och som man kan
vara 100-procentigt säker på är att antalet artiklar,
skrifter och böcker om detta kommer att öka
ofantligt under den närmaste tioårsperioden. Det
hade varit mycket bättre om man i stället hade
behållit ATP-systemet och justerat det med en
eventuell sänkning av kompensationsgraden och då
tagit hänsyn till vad vi har råd med i detta land med
hänsyn till BNP:s utveckling osv. Man skulle ha
kompletterat med generösare regler för avdrag för
privata pensionsförsäkringar, dvs. man skulle få dra
av för make, maka och sambo. Motioner har väckts
på detta område. Ingen nämnd och ingen glömd.
Om man vill införa ett nytt pensionssystem -- vilket
jag alltså inte tycker vore bra -- borde man ha gjort
vissa viktiga förändringar. Dessa förändringar har
vi skrivit motioner om och reserverat oss för i
Pensionsarbetsgruppen, där jag satt med. En viktig
förändring vore att man hade en betydligt större
premiereservdel än som finns i det nya förslaget.
Hur stor denna premiereservdel skulle ha blivit vet
ingen. Hade man enbart ett premiereservsystem,
skulle i stort sett hela Sverige ha ägts av
pensionsfonder i framtiden. Vi anser att man borde
ha ett dubbelt så stort premiereservsystem som det
för närvarande föreslagna.
En annan viktig aspekt är att det nya
pensionssystemet borde ha mer av
grundpensinskaraktär. Man skulle inte kompensera
upp till 7,5 basbelopp, utan man skulle gå upp till
5,5 basbelopp. Sedan skulle var och en själv få
ordna den återstående delen genom privata
försäkringar eller eventuellt av arbetsgivaren
betalda försäkringar.
Den viktigaste punkten i vår reservation är
emellertid inte detta utan förslaget om att man efter
60 års ålder inte längre skulle ha rätt till
förtidspension annat än i sällsynta undantagsfall.
Efter 60 år skulle man vara hänvisad till förtida
uttag av ålderspension. Jag förutsätter att den nya
regeringen -- som jag starkt misstänker kommer att
bli socialdemokratisk -- skall allvarligt överväga
detta. LO har ju liknande åsikter. Här skulle man
på ett enkelt sätt skapa rättvisa och samtidigt spara
pengar.
Jag yrkar avslag på propositionen samt bifall till vår
reservation under mom. 1, 2, 3, 7, 18 och 20 i
socialförsäkringsutskottets hemställan i
betänkande 24.
I delpensionsbetänkandet ingår såsom bilaga 3 ett
arbete från Sociologiska institutionen vid Umeå
universitet med titeln Varför ökar antalet
förtidspensionärer? Man kommer i detta arbete
fram till ganska märkliga slutsatser. De går stick i
stäv med en artikel i Veckans Affärer den 13 maj
1994. Där har man studerat ett arbete från
Socialstyrelsen, som heter Socialrapport 1994.
Uppgifterna är tydligen kontrollerade av Statistiska
Centralbyrån. Av det arbete som Veckans Affärer
citerar framgår att antalet invandrade
förtidspensionärer under åren 1975--1992 ökade
från 4 % till 10 %. Samtidigt har den svenska
andelen legat konstant på 4 %.
Problemet med förtidspensionens ökning är
huvudsakligen ett invandrarproblem. Genom den
massiva invandringen kommer även
pensionssystemet på sikt att påverkas mycket
kraftigt. Jag försökte ta upp dessa aspekter i
Pensionsarbetsgruppen. Man tittade litet försynt på
dem och avfärdade dem sedan. Synpunkterna
framfördes ju från Ny demokrati, och då var det
inte lämpligt att reagera. Det är inte fråga om
invandrarfientlighet, men invandringen kommer
att påverka pensionssystemet och det problemet
måste man förr eller senare tackla.
Därefter vill jag gå in på delpensionsfrågans
behandling våren 1993. Tyvärr kan jag inte
medverka till att rädda denna pension en tredje
gång. Jag vill att påståendet att vi i
socialförsäkringsutskottet har brutit en
överenskommelse belyses ytterligare en gång och
sedan läggs till handlingarna för framtida
forskning.
Vi beställde en utredning efter anklagelserna om
att vi hade brutit överenskommelsen. Vi anlitade
en mycket aktad jurist, nämligen Lars Foyer från
konstitutionsutskottet, som mycket noggrant gick
igenom ärendet. Efter mycket noggranna förhör
som tog en dryg månad i anspråk avlämnade han en
tolvsidig rapport, som kommer att deponeras i
Riksdagsbiblioteket för framtida forskning.
Slutsatsen i Lars Foyers rapport löd:
''Någon formell överenskommelse i
delpensionsfrågan som kan åberopas mot Ny
demokrati har inte träffats. -- -- -- Det inträffade är
alltså uttryck för en kulturkrock: traditionell
riksdagsverksamhet med tyngdpunkt i
utskottsarbetet kontra ett hittills ovanligt, mera
demonstrativt agerande med tyngdpunkt i
kammarbehandlingen.''
Slutligen tackar jag fru talmannen för visad
fördragsamhet med vissa av vårt partis yttringar.
Jag kommer särskilt ihåg hur väl talmannen höll
balansen, när vår på den tiden vördade partiledare
uppträdde i denna talarstol iklädd kilt. Jag önskar
fru talmannen en god sommar!