Herr talman! Det är alltid intressant att få lyssna på
Doris Håvik. Det är extra intressant i dag eftersom
hon tog upp en stor och viktig fråga i huvuddelen
av sitt inlägg, nämligen frågan om
förtidspensionering i vårt land -- med
internationella utblickar. Det var också, såvitt jag
förstår, Doris Håviks sista stora inlägg i denna
kammare. Hon har gjort många omfattande och
insiktsfulla inlägg. Jag har inte alltid hållit med --
det är väl möjligen välkänt -- men det har alltid varit
värt att lyssna.
Frågan om förtidspension omfattar oerhört mycket
mer än just frågan om pensioner. Vi behöver bara
se på våra grannländer i Europa för att inse att
frågan egentligen handlar om sysselsättningen för
människor som är litet äldre. Jag menar inte så där
väldigt mycket äldre, men låt oss säga över 55 år.
Det handlar i olika länder om olika system, men
ändå att en betydande del av den äldre
arbetskraften trängs ut från arbetsmarknaden.
Det har vi på många sätt försökt råda bot på i vårt
land. En av metoderna var den stora satsning på
rehabilitering som vi kom överens om i samband
med arbetsgivarperiodens införande och frigörande
av resurser på kassorna. En annan i mindre skala
var den stora ökningen av resurserna till
yrkesmässig rehabilitering, som var en av den nya
regeringens första åtgärder. En tredje åtgärd har att
göra med den stora fråga vi diskuterar i dag,
nämligen att separera ålderspensionssystemet från
förtidspensionssystemet. En sådan renodling, som
innebär att man för samman förtidspensionerna
med sjukskrivningarna, är ett sätt att komma fram.
Det handlar också om det som regeringen föreslår
i kompletteringspropositionen, en satsning på att
förstärka läkarfunktionen inom
försäkringskassorna som motsvarar uppemot en
sexdubbling av dagens resurser. Regeringen
kommer dessutom att inom några veckor lägga
fram förslag som kommer att sändas ut på remiss.
Liksom satsningen i kompletteringspropositionen
handlar de om att vi skall göra insatser så tidigt som
möjligt. Det är ju en av de frågor som Doris Håvik
tog upp.
Herr talman! Till sist handlar det förstås om
förmågan i vårt samhälle att skapa nya jobb. Det
är en fråga som överskuggar alla de andra frågor vi
diskuterar. På detta område,
förtidspensioneringen, har den en mycket stor
betydelse. Den ekonomiska politiken i allmänhet,
skattepolitiken m.m. och vår förmåga till förnyelse
är det som kommer att avgöra om vi kan hålla
tillbaka den ökning som sker av antalet människor
som hamnar utanför arbetsmarknaden när de
närmar sig 55--60-årsåldern. Vi ser ju i dag en sådan
ökning runt omkring oss i den industrialiserade
världen.