Fru talman! Mer frihet och mindre otrygghet är
centrala mål i arbetet för ett gott samhälle. Mer
frihet söker vi åstadkomma genom ett
demokratiskt styrelseskick, mänskliga fri- och
rättigheter, marknadsekonomi och valfrihet.
Mindre otrygghet söker vi åstadkomma genom
tillgång till god omvårdnad och god vård för alla
samt genom socialförsäkringar. De bidrar också till
att öka friheten för många människor. Den
viktigaste av socialförsäkringarna är
ålderspensionen. Det är därför en stor sak vi
debatterar i dag, då vi behandlar en reform av den
allmänna ålderspensionen.
Förra gången detta skedde var för drygt en
generation sedan. I slutet av 1950-talet fastställdes
grunderna för den inkomstberoende allmänna
pensionen, för ATP.
Detta skedde efter många års utredande, efter
folkomröstning och efter extra riksdagsval. När
riksdagsbeslutet fattades år 1959 skedde det med
minsta möjliga övervikt -- med en röst.
Under de 35 år som gått sedan dess har
förändringar naturligtvis gjorts. Så har bl.a. den
allmänna pensionsåldern sänkts från 67 till 65 år
och grundskyddet stärkts genom att
pensionstillskottet införts och höjts kraftigt. Men
grunderna från 1959 finns kvar -- på gott och på ont.
Få områden är så viktiga för den enskilde och för
samhället som socialförsäkringarna. Få ting är så
missförstådda som dessa. Inte minst de två senaste
årens debatt visar hur viktigt det är att många sätter
sig in i dessa frågor.
Eftersom ålderspensionen är så central för den
enskilde och så viktig för samhällsekonomin är det
inte något märkligt att den lätt väcker politisk strid.
Så var ju fallet förra gången. Det är desto mer
glädjande att riksdagen i dag kan ta ställning till ett
förslag om omfattande reformering av
ålderspensionen som fått stöd av partier som har
90 % av väljarna bakom sig.
Förtjänsten av detta delas av många, inte minst av
de många experter som biträtt under arbetets gång.
Jag vill till dem och till regeringspartiernas och
Socialdemokraternas representanter i dag rikta ett
varmt tack för utomordentliga insatser. De
politiker det är fråga om är Socialdemokraternas
Ingela Thalén och Anna Hedborg, Moderaternas
Margit Gennser, Centerpartiets Åke Pettersson,
Kristdemokraternas Pontus Wiklund och
Folkpartiet liberalernas Barbro Westerholm.
De principiella ställningstaganden som riksdagen
gör i dag är många. Bland de viktigaste är:
-- en sammanläggning av systemen för folkpension
och ATP,
-- införande av beskattning av den framtida
motsvarigheten till folkpensionen, garantinivån i
det reformerade systemet,
-- del av garantipension även för många som tjänat
in inkomstberoende pension,
-- rätt till inkomstberoende pension baserad på
livsinkomsten för årliga inkomster upp till 7,5
lönebasbelopp,
-- fördelningspolitiska tillägg till denna
livsinkomstprincip i form av garantipension,
pensionsrätt för föräldrar till små barn, för
värnplikt och delvis för högskolestudier,
-- pensioner som är följsamma till såväl
samhällsekonomin som till förändringar i
medellivslängden,
-- flexibel pensionsålder fr.o.m. 61 års ålder,
-- rätt att stanna kvar på arbetet till 67 års ålder,
-- införande av premiereserver i pensionssystemet
motsvarande 2 % av årsinkomsterna,
-- halvering av pensionsavgiften ovanför
förmånstaket,
-- införande av en egenavgift till ålderspensionen på
1 % av årsinkomsterna,
-- införande av rätt till delning av
pensionsrättigheter mellan makar samt
-- en stegvis övergång till det reformerade systemet.
Var och en av dessa punkter har varit föremål för
diskussion i många år. Ett exempel, fru talman, är
frågan om delning av pensionsrätt mellan makar,
vilket fru talmannen var en av de första som drev i
Sverige. Fru talmannen kan nu få vara med om att
se riksdagen ta ställning till detta den sista
riksdagsveckan.
Det föreliggande förslaget är resultatet av det
utrednings- och förhandlingsarbete som sattes i
gång för drygt två och ett halvt år sedan. Sedan dess
har också ett intensivt remiss- och utskottsarbete
skett.
Det reformerade systemets grundpelare har fått ett
mycket starkt stöd av flertalet remissinstanser. Det
gäller allra mest följsamheten till
samhällsekonomin och till förändringar i
medellivslängden. Dessa två mycket viktiga
förändringar förefaller ha stöd av hela riksdagen,
möjligen med undantag av Ny demokrati -- det är
litet svårt att utreda var Ny demokrati står i den
frågan.
Ett starkt stöd har också sådana centrala inslag som
livsinkomstprincipen, garantipensionen och
övergångsreglerna fått.
Den mest kontroversiella delen av den omfattande
proposition som riksdagen i dag skall ta ställning till
är arbetsgruppens förslag att halva avgiften till
ålderspensionen skall tas ut av den enskilde som
egenavgift. Denna fråga skall enligt förslaget
prövas ännu en gång innan slutlig ställning tas.
Av alla de invändningar som riktats mot denna del
av reformen väger en tungt: Kan man vara säker på
att den föreslagna sänkningen av
arbetsgivaravgiften med drygt 8 procentenheter får
till följd att lönerna höjs med motsvarande belopp?
Arbetsgivarnas representanter har förklarat sig
beredda att se till att kompensationen kommer till
stånd. Ändå är man på löntagarhåll skeptisk till att
så blir fallet. Efter samtal med parterna får
partierna ånyo bedöma frågan.
Flera av de övriga invändningarna grundar sig på
rena missförstånd. Den vanligaste av dessa är tron
att det finns några reella skillnader mellan en
arbetsgivaravgift och en avdragsgill egenavgift vad
avser fördelningspolitik, marginaleffekter eller
kommunernas ekonomi. Så är inte fallet.
Det är möjligt att vi inte kommer att bli överens om
detta mitt konstaterande under dagens några
timmar långa debatt. Jag bedömer det dock som
sannolikt att vi kan bli det under de närmaste
månadernas prövning av frågan.
I propositionen föreslås att möjligheten att få del av
den nuvarande delpensionen upphör samtidigt med
att det reformerade systemet börjar träda i kraft
den 1 januari år 2000. Delpensionen kommer
därmed att försvinna några år senare. I årets
kompletteringsproposition föreslog regeringen --
efter samråd med företrädare för
socialdemokraterna -- vissa skärpningar av reglerna
för delpension redan fr.o.m. den 1 juli i år.
Utskottet har ställt sig bakom de förändringarna
med de tillägg som har dykt upp under resans gång.
Riksdagen ställer sig i dag sannolikt inte bara
bakom principerna för den omfattande
reformeringen av det allmänna pensionssystemet
utan också bakom den fortsatta hanteringen av
reformen. Som framgår av propositionen kommer
riksdagen att i olika omgångar föreläggas lagförslag
som utgår från de principer som riksdagen i dag tar
ställning till.
Alla kommande förslag som utgår från dagens
beslut kommer att beredas mellan företrädare för
de fem partier som stöder reformen.
Jag avser att i nästa vecka föreslå regeringen att
tillsätta en särskild genomförandegrupp för att vara
forum för detta beredande. Avsikten är att gruppen
skall påbörja sitt arbete redan denna månad. Det är
angeläget -- för att inte säga nödvändigt -- för att
tidtabellen för reformen skall kunna hållas.
En av de viktiga frågor genomförandegruppen
kommer att ansvara för är hanteringen av frågan
om eventuell växling mellan arbetsgivaravgift och
egenavgift.
Det reformerade pensionssystemet är enligt min
och regeringens mening avsevärt bättre än det
nuvarande. Allting annat lika vore det därför
önskvärt att det trädde i kraft så fort som möjligt,
låt oss säga inom något år. Men det reformerade
pensionssystemet ger ibland ett högre och ibland ett
lägre utfall än vad dagens regler ger. I de fall som
det reformerade systemet ger högre pension skulle
den berörde förstås inte ha några invändningar mot
att de nya reglerna infördes så snart som det var
tekniskt möjligt. I det omvända fallet kan
berättigade invändningar resas mot ett mycket
snabbt genomförande av reformen. Förslaget
innebär att de första pensioner som helt betalas ut
enligt de nya reglerna betalas ut först åren 2015--
2020.
En nackdel med detta långsamma genomförande är
att de obalanser som finns i dagens system -- och
som bl.a. tar sig uttryck i att de utbetalade ATP-
pensionerna i år överstiger de inbetalade avgifterna
med ca 20 miljarder kronor -- först på lång sikt
rättas till.
Så sent som år 2010 kommer 80 % av
pensionsutbetalningarna att göras utifrån de
nuvarande reglerna. Det dröjer ända fram till år
2018 innan de nya reglerna står för mer än hälften
av utbetalningarna. Det är detta som är
bakgrunden till konstaterandet i propositionen att
det kan komma att behövas förändringar i det
nuvarande regelsystemet.
Fru talman! Jag inledde mitt anförande med att tala
om vår strävan att minska otrygghet. Någon total
trygghet kan vi människor aldrig skapa. Den stora
kometen kan slå ned. Vi vet ännu inte hur vi skall
förhindra en ny istid. Förödande krig kan ånyo
drabba oss. Handelskrig kan trots alla våra
ansträngningar drabba handeln mellan jordens
länder. Vi kan också av andra skäl misslyckas med
att utveckla produktivkrafterna.
Det reformerade pensionssystemet är trots allt
detta ett betydelsefullt steg i riktning mot minskad
otrygghet. Det ger i sig ökade förutsättningar för
ekonomisk tillväxt genom att stimulera till
förvärvsarbete och genom ökning av sparandet i
ekonomin. De rätta drivkrafterna förstärks och de
orätta försvagas.
Till detta kommer att pensionerna görs följsamma
till förändringar i ekonomin och i livslängden. Med
dagens nästan eniga riksdagsbeslut tar vi ett stort
steg mot att trygga det viktigaste av
trygghetssystemen -- den allmänna
ålderspensionen. Fru talman! Det är långtifrån allt
som behöver göras, men det är ganska mycket.