Herr talman! Det finns två saker man bör skilja åt
när man kommenterar Karin Wegeståls inlägg. Den
ena är att vi naturligtvis alla lever i ett rikt land och
att mycket av det även kommer den yngre
generationen till del.
Men den andra invändningen man kan göra är att
vi nu får en lång rad utredningar som faktiskt
påvisar det unika i att den 60- och 70-talsfödda
generationen är den första i känd historia som får
en lägre välfärd än sin föräldrageneration. En av de
stora anledningarna till detta är att vi lever i ett land
som har blivit fattigare till följd av vanskötsel och
felaktig ekonomisk politik under 25 års tid. Men det
beror också på det faktum att vi har en välfärdsstat
som till sin konstruktion mycket ofta utdelar
förmåner i dag vars betalning skjuts på framtiden.
Det får alltså generationseffekter som vi i dag har
mycket svårt att överblicka.
Jag kan tycka att den yngre generationen ibland är
otacksam. Det brukar påstås så. Vi har fått fin
utbildning och liknande. Men jag tycker samtidigt
att det är illavarslande att mycket få unga har en
medvetenhet om att statsskulden äter upp vår
välfärd inifrån genom att den tränger ut andra
utgifter ur budgeten och att vissa andra beslut, t.ex.
ATP-reformerna, skjuter betalningen på
framtiden. Jag tror att medvetenheten om detta är
dålig. Då är också beredskapen för sämre tider
mycket dålig, dvs. vi går mot tider med tuffare
politisk debatt om fördelningen av en minskande
kaka. Det är vi bara i början av.