Fru talman! Vad som är enkelt är ofta mycket svårt
att definiera. Jag skulle vilja säga att det nuvarande
ATP-systemet uppfattas som mycket krångligt av
de människor som får sin pension genom det. Jag
har ofta fått telefonsamtal där människor har
undrat: Blir det verkligen så här litet? Eller: Varför
fick jag den här pensionen?
Det helt fullgångna nya systemet kommer att vara
enkelt, eftersom där finns fasta, klara samband.
Vad jag betalar in får jag också ut. Jag får en
noggrann och tät redovisning och kan följa vad som
händer i systemet. Det betyder att jag under årens
lopp lär mig de regler som jag behöver lära mig.
Det är alltså ett mer harmoniskt system.
Sedan finns det komplikationer, och den stora
komplikationen är att vi har haft ett annat system.
För att det inte skall bli retroaktiva effekter, eller
så få retroaktiva effekter som möjligt, måste vi göra
långa och naturligtvis litet krångliga
övergångslösningar. Men det beror inte på systemet
som sådant, utan det är det gamla systemet och de
gamla besluten som binder upp oss på det här viset.
Jag hade naturligtvis gärna sett att man kunde säga
till människor att de får välja det ena eller det andra
systemet nu. Jag kan förstå att ett sådant
risktagande är någonting som man har kunnat göra
i USA, men det går knappast i dagens Sverige.
Därför fick vi välja de här litet mera komplicerade
lösningarna.
När det gäller det som hör till statsbudgeten tycker
jag att vi har fått enklare lösningar.
Garantipensionen kommer att vara mycket enklare
att förstå än de konstigheter, med avtrappningar i
många led, som fanns i folkpensionssystemet. Så
fort man tar in en socialt motiverad kostnad i ett
system uppstår det vissa komplicerade problem.
Men det gäller i alla system, även i det gamla ATP-
systemet.