Herr talman! ATP-reformen blev en viktig del av
den svenska modellen. Det är ett trygghetssystem
som har rönt stor uppskattning och beundran i
omvärlden. ATP är också fortfarande ett
välfungerande system som är en bra bas för
framtidens pensioner.
Reformen genomfördes i strid med de borgerliga
partierna. Därför stod ett avskaffande av ATP-
systemet högt på den borgerliga regeringens
dagordning hösten 1991. Ett systemskifte på
pensionsområdet förutskickades redan i
regeringsdeklarationen och förutsattes vara klart
efter mindre än ett halvår för att beslut skulle
kunna fattas redan våren 1992.
Tidsplanen har sedan justerats efter hand. Beslutet
skulle dock fattas under innevarande
mandatperiod. Detta är orsaken till att ärendet nu
skall behandlas i dag, en av de allra sista dagarna av
detta riksmöte. Det är också orsaken till att denna
fråga som är så viktig för svenska folket fick en
oacceptabelt kort remisstid. Vi fick fem veckor på
oss för att läsa in och kommentera ett 900-sidigt
betänkande. Det har också inneburit en kort tid för
behandling i regering och utskott samt en orimlig
arbetssituation för medlemmarna i arbetsgruppen.
Trots den korta tiden har det framkommit många
viktiga synpunkter från remissinstanserna på det
förslag som Pensionsarbetsgruppen har lagt fram.
Många organisationer och enskilda har också
lämnat synpunkter.
Debatten om de framtida pensionerna tog extra fart
när förslaget om egenavgifter på 9,25 % kom i sista
minuten. Debatten kommer att fortsätta fram till
dess att det avgörande beslutet om det reformerade
pensionssystemet fattas. Ikraftträdandet har
skjutits fram till den 1 januari 1996, ett år senare än
vad Pensionsarbetsgruppen har föreslagit.
Det beslut som skall fattas i dag omfattar riktlinjer
för ett nytt ålderspensionssystem. Efter att
Pensionsarbetsgruppens betänkande hade
remissbehandlats föreslog regeringen avvikelser
från arbetsgruppens förslag, och många
grundläggande frågor skall beredas ytterligare. För
denna beredning kommer regeringen att tillkalla en
särskild genomförandegrupp.
Exempelvis har den viktiga frågan om
finansieringen inte lösts. Övergången från
arbetsgivaravgifter till egenavgifter har ifrågasatts.
Det främsta motivet för egenavgifter är att
pensionskostnaderna skall bli synliga. Ett stort
avsnitt i propositionen avsätts för denna pedagogik
för löntagare.
Regeringen har tagit intryck av påpekandena att
avgiftsväxlingen kan medföra komplikationer.
Därför föreslås att frågan bereds vidare i samråd
med arbetsmarknadens parter.
Arbetsgruppens förslag till växling från
arbetsgivaravgift till egenavgift skall diskuteras,
och formerna för avgiftsuttaget skall vägas mot det
samlade finansieringsbehovet för sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen, förtidspensionssystemet
och ålderspensionssystemet.
En annan viktig fråga som man föreslår skall
utredas vidare är hur mycket AP-fonderna kan
tillåtas minska utan risk för att samhällsekonomin
påverkas. Regeringen föreslår en nettoöverföring
från pensionssystemet till statsbudgeten. Storleken
på denna överföring bör enligt propositionen
avpassas så att en betryggande fondstyrka uppnås
inom fördelningssystemet. En regel förutsätts
därvid vara att fondstyrkan aldrig skall tillåtas
understiga 0,5 %, dvs. ett halvt års utbetalning.
Detta skall jämföras med fondstyrkan 1993 som var
5,2 %, dvs. mer än tio gånger större, och vilken
omfattade ett kapital på mer än 500 miljarder
kronor.
Varningar har framförts av bl.a.
Riksförsäkringsverket för att avtrappningen av AP-
fonden blir för stor. Den exakta växlingen av
avgifter och betalningsansvar mellan
ålderspensionssystem, statsbudget och andra
socialförsäkringssystem skall därför bli föremål för
fortsatt beredning.
Hur pensionerna skall anpassas till
samhällsutvecklingen skall också utredas vidare.
Detta är den mest nödvändiga förändringen, men
förändringen hade varit möjlig också inom det
rådande pensionssystemet. Vilken norm som skall
väljas för indexeringen och för tidpunkten för
ikraftträdandet får avgöras under den fortsatta
beredningen liksom indexeringen av
förtidspensioner och efterlevandeskydd.
Jag tycker att det är mycket positivt att alla de
viktiga besluten skjuts på framtiden och att man
därmed, i enlighet med regeringen, får tid att
diskutera de alternativa förslag som har inkommit
från remissinstanserna.
I den motion som jag har undertecknat har vi tagit
upp en del frågor som hänger samman med de nya
intjänandereglerna och de marginaleffekter som
den nya grundpensionen medför.
Den nya pensionen skall vara avgiftsbaserad i
stället för förmånsbaserad. Med dagens
pensionssystem garanteras den försäkrade vid full
pension ett utfall motsvarande ca 67 % av lönen
före pensioneringen plus avtalspension som
motsvarar ca 10 %. Full pension erhålls i dag efter
30 års pensionsgrundande inkomst.
I propositionen anges att det reformerade
pensionssystemet skall ge en pension som utgör
samma andel av inkomsterna under
förvärvsperioden som dagens system ger. Detta går
inte att jämföra med pensionsnivån med nuvarande
pensionssystem. Därför är det välgörande att
socialförsäkringsutskottet konstaterar att man
måste räkna med att pensionsbeloppen i det nya
systemet genomsnittligt kommer att ligga på en
lägre nivå.
Om man vill ändra på ett pensionssystem med
anledning av att pensionärerna får för stor del av
konsumtionsutrymmet, i förhållande till de
förvärvsarbetande, är det väl helt naturligt att
pensionerna blir lägre.
Skall man få samma pension som med dagens
system, får man räkna med att arbeta längre --
minst 10 år. Detta kommer att drabba kvinnorna
hårdast. De får lägre pensioner med det nya
systemet. Detta framgår inte av arbetsgruppens
förslag, såvida man inte läser Ann-Charlotte
Ståhlbergs redovisning i tabellerna i slutet av
betänkandets bilaga B.
Med de nuvarande intjänandereglerna skulle
kvinnorna ha kunnat få samma pension som
männen. Över huvud taget har budskapet under
hela pensionsdebatten varit att alla får högre
pensioner med det nya förslaget, särskilt om man
kan arbeta tills man blir 71 år och då har arbetat i
55 år.
Vi har krävt en analys av pensionsförslaget ur
jämställdhetssynpunkt. Socialförsäkringsutskottet
anser inte att detta behov är påkallat. Man anser att
det är viktigt att det nya pensionssystemet inte
missgynnar kvinnor, men samtidigt anser man att
regeringens förslag innebär en rimlig avvägning i
detta hänseende. Menar man att graden av
missgynnande är acceptabel?
En brasklapp har lagts in i slutet: ''Det är emellertid
viktigt att man följer utvecklingen från
jämställdhetssynpunkt under införandefasen.''
Detta är i och för sig positivt.
Vi fattade beslut om en jämställdhetsanalys av alla
viktiga beslut för ett par veckor sedan i denna
kammare. Kvinnornas intresse för pensionsfrågan
är väckt. De kommer att hålla ögonen på den
fortsatta utvecklingen, och jag är en av dem.
Vi har också tittat på hur marginaleffekterna
kommer att slå med det nya
garantipensionssystemet. Det visar sig att allt fler i
vanliga inkomstlägen får mindre ut av de pengar
som satsats i pensionssystemet. I det nya systemet
får de som har en så liten lön, att de till huvuddelen
är beroende av någon annan för sin försörjning, en
något högre pension än i dag. De som tjänar över
taket 7,5 basbelopp, i dag 264 000 kronor, om året
får ett bättre konsumtionsutrymme, eftersom
pensionsavgifter inte skall betalas på mer än halva
inkomsten över taket. Hela minskningen av
pensionsutrymmet kommer att bäras av låg- och
medelinkomsttagare, de flesta kvinnorna och en
stor del av männen.
Vi tycker naturligtvis att det är bra att man kommer
att se över effekterna på avtalspensionerna, men
eftersom ingen avtrappning kan göras gentemot
kapitalinkomster och därmed privata
pensionsförsäkringar kommer en stor orättvisa att
ske mellan dem som ges möjlighet att trygga sin
ålderdom genom gemensamma sparformer och
dem som har inkomster av räntor och annan
kapitalavkastning.
Det är synd att utskottet trots att det ser en
utredning av den klassbundna ohälsan som viktig,
inte ser sambandet mellan denna och det nya
pensionssystemet.
Vi gläder oss åt att utskottet har funnit det
angeläget att utreda utformningen av den spärregel
som motiveras av att en pensionär inte skall behöva
leva på en nivå under garantinivån och föreslår att
riksdagen ger regeringen detta till känna. De
föreslagna spärreglerna omöjliggör för många
låginkomsttagare att utnyttja möjligheterna att ta
pension före 65 års ålder, bl.a. tre fjärdedelar av
alla LO:s kvinnor. Om man inte löser detta, faller
hela idén med flexibel pensionsålder.
Vi kommer att följa upp de givna löftena att ingen
pensionär skall behöva få en sänkt disponibel
inkomst när de nuvarande folkpensionsförmånerna
ersätts med garantipension.
Vi noterar att inget svar i dag kan ges till de
pensionärer som får sin pension genom det
nuvarande pensionssystemet vid genomförande av
följsamhetsindexering också av deras
pensionsutbetalningar, eftersom frågan om
indexeringen skall avgöras under den fortsatta
beredningen.
Till slut vill jag påpeka några viktiga frågor som
måste belysas bättre före beslut. Hur stor ökning av
administrationskostnaderna till följd av det nya
systemets ökade byråkrati kan systemet bära? I dag
kostar administrationen under 1 %, ca 1 miljard.
En ökning mellan 10 och 25 % kan förväntas. Är
det lämpligt?
En annan viktig del är kostnaden för pension för
vård av barn. Förutom att förslaget kritiserats som
negativt ur jämställdhetssynpunkt strider det mot
intentionerna i direktiven att det nya
pensionssystemet skall bidra till ett ökat
arbetsutbud. Förslaget gynnar ett familjemönster
där kvinnan kan stanna hemma utan inkomst under
barnens första fyra år. Det är ett retroaktivt
vårdnadsbidrag, som kommer att bli mycket
kostsamt för statskassan både i form av
pensionsutgifter och uteblivna skatteinkomster och
utebliven produktion. Detta måste vägas mot de
förslag som kommit från remissinstanser som
Socialdemokratiska kvinnoförbundet och SACO
och som inte har dessa konsekvenser.
Jag ser med tillfredsställelse också att pensionsrätt
för studier kommer att bli föremål för vidare
utredning. Det som oroar är att nivån anses rimlig.
Det skulle få negativa konsekvenser för
jämställdheten och bidra till större snedrekrytering
till högre utbildning.
Vi förväntar oss i likhet med skatteutskottet att de
regler som slutligen beslutas skall vara enkla,
lättöverskådliga och lätthanterliga.
Det beslut som tas i dag omfattar riktlinjer, vars
förutsättningar kommer att prövas i det fortsatta
utredningsarbetet. När detta är klart kommer
förslaget att omsättas i lagtext, och det är först när
denna föreligger som en reformering av
pensionssystemet kan beslutas.
Herr talman! Jag är naturligtvis mycket glad över
den välvilliga behandling som vår motion i stort har
fått, men främst är jag glad för att så stor hänsyn
har tagits till de kritiska synpunkter på det
ursprungliga förslaget som framkommit och som
jag delat och delar. Ett fortsatt utredningsarbete
kan leda till att Sverige även i framtiden kan ha ett
bra pensionssystem.
Med anledning härav anser jag att jag i detta läge
kan ställa mig bakom socialförsäkringsutskottets
betänkande SfU24.