Fru talman! Berith Eriksson går nu över till att
diskutera hur försäkringskassans personal kommer
att få det. Det är självklart att en förändring alltid
innebär en ny ansträngning för dem som har hand
om denna service. Jag tror samtidigt att man har
möjlighet att satsa på nya, bättre och effektivare
datasystem, att man skall använda sig av ny teknik
och göra en vettig upphandling, så att det inte blir
en upprepning av det gamla FAS 90.
Vad gäller påhängen i statsbudgeten, finns de redan
nu, kanske inte när det gäller värnplikten men när
det gäller andra saker. Det är helt enkelt så att vi
här får ha rutiner för att klara ut att de här sakerna
finns med i systemet, därför att vi vill ha ett
samband mellan avgifter och förmåner. Vi vill ta
bort motsvarigheten till skattekilar. Vi vet att
skattekilar är något som är oerhört destruktivt för
ett lands ekonomi, för arbetsvilja och för
arbetsglädje. Jag vet att Vänstern har en annan
synpunkt -- kanske en annan människouppfattning.
Vi har åtminstone olika uppfattningar om
ekonomi.
Det lönar sig egentligen inte att diskutera, men jag
tror att något av det viktigaste i det här systemet är
att det finns ett fast samband mellan avgifter och
förmåner. Vi har gjort sociala hänsynstaganden,
men vi har lagt dem i statsbudgeten. Det är där de
administrativa komplikationerna finns. Man måste
göra detta för att få ett humant samhälle, samtidigt
som de flesta som reder sig själva har mycket nytta
av det fasta sambandet. Det var ett av de stora
problemen med det gamla ATP-systemet, dvs. att
det inte skulle finnas ett rigoröst samband mellan
avgifter och förmåner. Det har säkerligen betytt en
hel del för vår mycket låga faktiska pensionsålder.