Fru talman! Jag vill till att börja med hälsa David,
som har kommit upp på läktaren, välkommen. Det
tycker jag är väldigt trevligt.
I detta ärende är det Miljöpartiet som har anmält
Anders Sundström för handläggningen av frågan om
Polenkabeln. Utgångspunkten är egentligen frågan om
vilka olika roller en regering har. Det är naturligtvis
dels att styra landet, dels att fungera som ägare till ett
antal olika myndigheter. Man har också en tredje roll.
Man skall vara en myndighet.
När det gäller frågan om Polenkabeln skulle rege-
ringen fungera som myndighet i stället för domstol,
kan man säga. Man skall fatta beslut om ett konces-
sionstillstånd. De som sökte tillstånd var statliga före-
tag - Vattenfall och Svenska kraftnät. Den främste
företrädaren för ett av de statliga företag som sökte
tillstånd av regeringen som myndighet - styrelseord-
föranden i Vattenfall - var samtidigt högste ansvarige
tjänsteman i departementet. Det var Lars Rekke i
detta fall. En statssekreterare i departementet är alltså
styrelseordförande i ett ansökande företag när rege-
ringen skall agera som myndighet i stället för dom-
stol.
Lars Rekke har också på flera sätt varit med i frå-
gans handläggning under den tid som ärendet behand-
lats. En annan tjänsteman på departementet - Heden -
var styrelseledamot i Svenska kraftnät under denna
period. Jag tycker verkligen att det är intressant att det
fungerar på detta sätt. Rekke var t.o.m med när rege-
ringen fattade beslut. Han fanns med som sakkunnig
när ärendet skulle föredras och fick lämna sakupp-
lysningar i frågan.
Jag har också anmält att vi borde göra en generell
översyn av jävsfrågorna för högre tjänstemän. Utskot-
tet har sagt att man skall göra det nästa år. Det har den
här gången varit litet grand av majoritetens rädd-
ningsplanka. Man har kunnat luta sig mot det i stället
för att ta ställning i sakfrågan, vilket jag tycker hade
varit viktigt. Det gäller att säga ifrån. Man kan inte
sätta sig i hur många roller som helst. Naturligtvis har
en minister ett ansvar för vilka han tillsätter i olika
bolag och för att de tjänstemännen inte är de som
skall handlägga frågor om tillstånd när regeringen
skall fungera som myndighet.
Under behandlingens gång i konstitutionsutskottet
har jag från vissa hört argumentet: Om man gjorde
som Peter Eriksson tycker här skulle det bli väldigt
stora förändringar i Sverige. Det här är ju ett problem
inom många områden. Det är antagligen sant. Sverige
är till stor del ett korporativistiskt land, menar jag.
Staten och många stora företag går hand i hand.
Människor flyttas från departement till företag. Det
här är någonting som i själva verket är väldigt allvar-
ligt och som det borde göras något ordentligt åt.
Majoriteten reagerar snarare på ett annat sätt -
eftersom det här problemet finns på många ställen,
dvs. är generellt, kan vi inte göra någonting åt det.
Således är det något som vi skall försöka strunta i
eller åtminstone överlåta på framtiden. Det tycker jag
är synd.
Det finns också annat i samband med Polenkabeln
som det är värt att diskutera och kritisera. Anders
Sundström kallar ju upp politiska företrädare från
Karlshamn innan behandlingen i Karlshamn är färdig
och innan Miljö- och hälsoskyddsnämnden är färdig
med sina beslut. De här politiska företrädarna säger
senare i lokala Blekingemedier att det är politiska
påtryckningar som Anders Sundström har idkat. Det
är också något som jag tycker att man skall tänka på.
Det visar ju att det inte riktigt fungerar som det skall.
I reservationen är jag mera hovsam än som kanske
egentligen är nödvändigt men jag tyckte att det var
bra att vi kunde bli flera som delade kritiken. Det är
bra att också Folkpartiet stöder reservationen. Det är
bara synd att vi i dag inte kan få till stånd en majoritet
som ordentligt kan säga ifrån, som kan säga att man
faktiskt måste komma till rätta med de här korporati-
vistiska tendenserna - det är något som i längden inte
kan få fortsätta.
Ett alternativ är naturligtvis att ta ifrån regeringen
det myndighetsansvar som man har. Det kan gälla
t.ex. tillståndsgivning i centrala miljöärenden. Jag har
ingenting emot en sådan förändring, som ju också är
ett stort ingrepp. Oavsett vilken åtgärd som tas till för
att få bort det, som jag tycker, väldigt dåliga system
som finns inom flera departement i Sverige - alltså
detta med att man sitter på många stolar - är det nöd-
vändigt att åtminstone komma överens om att göra
något. Jag hoppas att konstitutionsutskottet nästa år
går till botten med frågan och kräver ordentliga för-
ändringar.