Herr talman! Hur diskuterar man något som man
inte får diskutera? Det frågar man sig inför den här
debatten i dag i kammaren som gäller konstitutionsut-
skottets granskningsbetänkande i den delen som tar
upp den s.k. scientologbibeln.
Även om just ordet bibel inte är relevant i det här
sammanhanget väljer jag ändå att använda mig av den
benämningen då scientologbibeln i dag är ett etablerat
uttryckssätt. Det gör det också lättare att förstå vad
diskussionen handlar om.
Vi får gå omkring frågan som katten kring het gröt
med risk för att debatten blir obegriplig för alla dem
som försöker att följa denna spännande debatt. Men vi
får göra ett försök att hantera frågan utan att kliva
över hemligstämplarna. För att göra scientologfrågan
mer tillgänglig kommer jag därför att ge litet mer
allmänna reflexioner över rörelsen som bakgrundsin-
formation. Det är nog ganska nödvändigt, inte minst
efter Jerry Martingers inlägg här tidigare.
Detta handlar om en organisation som gömmer sig
bakom olika epitet. Det är inte lätt att veta om det är
en religion eller om det är ett företag. Eller är det
någonting mitt emellan? Men det är i alla fall en or-
ganisation som inte vill bli granskad, en organisation
som missbrukar juridiken, en organisation som har en
egen underrättelsetjänst, vilket vi kunde se i ett väl-
digt intressant TV-program nyligen.
Det är också viktigt att slå fast att regeringen inte
hade formell rätt att hemligstämpla scientologbibeln.
När regeringen fattade beslut om att hemligstämpla
den sade jag att det inte var särskilt modigt av rege-
ringen att göra så. Det omdömet står kvar.
Flera talare har här talat om de starka amerikanska
intressen som ligger bakom den här frågan och vilka
kontakter som har förekommit. Men det borde ändå
vara pinsamt för USA:s ambassad att behöva agera
springpojke åt scientologerna som i dag är fallet. Till
sitt försvar säger ambassaden att man ser på sciento-
logbibeln som på alla andra produkter, typ Coca-
Cola. Men det är inte jämförbara saker. Detta är två
helt skilda ting, och man agerar inte på samma sätt
från Coca-Cola som man gör från scientologerna. Jag
tycker att det finns en avsevärd skillnad mellan scien-
tologerna och Coca-Cola. Det är inte rättvist gentemot
ett företag som Coca-Cola att göra den jämförelsen.
Klokt nog har ambassaden i alla fall nyligen i en
kommentar till mig dementerat att man skulle komma
att driva rättsliga processer mot enskilda svenska
riksdagsledamöter med tilläget: "inte som det ser ut
för närvarande".
Lek med tanken att det skulle ske motsvarande
påtryckningar på amerikanska kongressledamöter!
Lek också med tanken att en annan organisation med
en ambassad på svensk mark i ryggen skulle kartlägga
svenska medborgare, inte minst riksdagsledamöter!
Vad skulle det då benämnas, underrättelseverksam-
het? Jag tycker faktiskt att det är dags att ställa den
frågan rakt ut.
I tidningen Arbetet den 14 maj 1998 fanns det
belägg i en insändare för att scientologerna försöker
att kartlägga mig, något som jag inte är ensam om att
ha upplevt mig vara utsatt för. Men eftersom saken
har den här karaktären är detta mycket svårare att leda
i bevis.
Det är väldigt oroande att det står i KU:s text att
man ger en öppning för att gå scientologerna till mö-
tes med lagstiftning. Det är skrämmande att så är
fallet. Även om vi nu har hört Catarina Rönnungs
förklaring känner jag mig inte lugnad så länge denna
koppling kvarstår.
Men vi skall kanske tacka regeringen för hemlig-
stämpeln. På så sätt har fokus hamnat på scientolo-
gerna och flera av oss har insett att rörelsen har
många frågetecken omkring sig. Även medierna har
granskat denna rörelse i och med att man samtidigt
granskade KU:s handläggning av det hela.
Herr talman! Att lära människor att välja sina le-
dare ger inte något bra resultat. Folkopinionen styrs
av människors reaktiva medvetande och är därmed
irrationellt. Detta uttalande är hämtat från de centrala
direktivet i scientologirörelsens medlemsorganisation.
Den som står bakom citatet är L Ron Hubbard, grun-
daren av scientologirörelsen.
På senare tid har rörelsen diskuterats livligt - och
inte bara här i riksdagen - inte minst i samband med
att en privatperson hösten 1996 lämnade in den s.k.
scientologbibeln till riskdagen. Därmed gjordes den
till offentlig handling. Sedan dess har medlemmar ur
scientologikyrkan ockuperat skriften genom att sitta
och läsa den i skift. På så sätt har de blockerat svens-
ka medborgares - inklusive riksdagsledamöters -
möjlighet att ta till sig informationen i skriften. Det är
synd, och det ger mig ytterligare vatten på min kvarn
när det gäller känslan av att scientologerna är en högst
odemokratisk organisation vars uppgift och ändamål
kan ifrågasättas.
Just detta att det väldigt mycket mera handlar om
en känsla än fakta gör att det är svårt att få fram ett
bra underlag. Det beror på att det är en sluten och
mycket välorganiserad rörelse. Insynen är minimal
och förgreningarna många, troligen långt fler än vad
vi har en aning om. Klart är i alla fall att det handlar
om ett nätverk inom många olika branscher och på
många olika nivåer i samhället. Jag vill ge några ex-
empel med tanke på den karaktär som frågan ändå
har.
Man har en länkrörelse som kallas Narconon. Man
jobbar inom rekryteringssektorn. Man gör personlig-
hetsundersökningar i en hel del företag. Man driver
barnomsorgsverksamhet och en skola. Man har
sminkföretag. Denna rörelse finns på så många olika
sektorer i vårt samhälle att det är väldigt svårt att ha
en överblick över det hela.
Jag tycker att vi måste våga värna de demokratiska
idealen och rättigheterna till insyn, nu kanske mer än
någonsin. Den möjligheten finns ju inte när det gäller
scientologirörelsen, och det oroar mig. Men jag tycker
att det är viktigt att Sveriges riksdag står upp och
försvarar grundlagarna mot antidemokratiska inslag.
Den här frågan har visat att fallet inte alltid är så att
man vågar stå upp och slåss för våra grundlagar mot
en organisation av den här typen och mot de påtryck-
ningar som jag antar att vi allihop har varit utsatta för.