Herr talman! Det ärende som nu debatteras hand-
lar inte om den s.k. scientologibibeln. Det handlar inte
heller om scientologirörelsen som sådan eller om vad
vi tycker om den rörelsen. När vi analyserar och be-
dömer regeringens beslut om utrikessekretess har vi
en skyldighet att se bakom hörnet, att se till följdef-
fekter, att se till konsekvenser. Nödvändigheten av
detta gör sig särskilt starkt gällande när det som i
detta fall ingår kontroversiella ingredienser. Det är då
vår förmåga att tänka klart, att göra de rätta priorite-
ringarna och att göra en intellektuellt hederlig analys
ställs på sin spets.
Kan vi låta bli att ryckas med av ovidkommande
hänsyn? Kan vi hitta och fokusera det väsentliga?
Detta är normalt ingen konst när man bedömer frågor
som saknar störande moment. Men det är just i ett fall
som detta, där bilden hela tiden störs av en mängd
sidofaktorer, som förmågan att sortera och plocka
fram det relevanta utsätts för stora prov.
Efter att ha lyssnat på det som hittills sagts av de
föregående talarna vill jag gärna bidra med en bak-
grund och några klargöranden.
Detta ärende handlar om ett antal för Sverige
mycket viktiga principer. Det handlar om den fortsatta
respekten för offentlighetsprincipen i Sverige och ute
i världen. Det handlar om hur Sverige upprätthåller
skydd för den privata äganderätten. Det handlar om
Sveriges internationella anseende.
Om vi här i Sveriges riksdag skulle göra en be-
dömning av detta ärende utifrån våra synpunkter på
scientologirörelsen skulle vi låta våra egna personliga
åsikter om en viss företeelse äventyra flera grundläg-
gande principer. Enligt min uppfattning vore detta
mycket olyckligt. Det är viktigt att ärendet avgörs ur
ett konstitutionellt perspektiv och med hänsyn till
svenska intressen och ingenting annat.
Hur börjar då historien som lett fram till att vi här
i riksdagen diskuterar regeringens beslut om utrikes-
sekretess? Internet är som bekant en starkt framväx-
ande företeelse som i stora stycken förändrat världen.
Informationen över Internet färdas blixtsnabbt och
ofta utan kontroll.
Detta har inneburit att en mängd nya problem-
ställningar formulerats. Hur skyddar man informatio-
nen över nätet, och hur skyddar man rättigheter på
nätet?
Under våren 1996 gjorde en person i Sverige vissa
av Scientologikyrkans skrifter tillgängliga på Internet.
Dessa skrifter var då och är fortfarande opublicerade
och upphovsrättsskyddade. Trots upprepade varningar
vägrade ifrågavarande person att ta bort det upphovs-
rättsligt skyddade materialet från nätet. Han ansåg
nämligen att han var moraliskt berättigad att bryta
mot lagen, vilket han också uttryckligen angav i skrift.
Detta ledde fram till ett rättsligt förfarande. Perso-
nen i fråga förbjöds av Stockholms tingsrätt och Svea
hovrätt att fortsätta med sina spridningsåtgärder. Så-
väl tingsrätten som hovrätten beslutade också att
sekretessbelägga det opublicerade och upphovsrätts-
ligt skyddade materialet. Trots domstolarnas beslut
fortsatte personen emellertid spridningen.
Det exemplar av Scientologimaterialet som hösten
1996 ingavs till riksdagen och som förorsakat så
mycket debatt var en direkt följd av domstolarnas
sekretessbeslut. Personen hade nämligen vid ett flertal
tillfällen uttalat sin strävan att sprida materialet i så
stor utsträckning som möjligt genom tillämpning av
offentlighetsprincipen. När detta stoppades i domsto-
larna övergick personen till andra aktiviteter i syfte att
kringgå domstolsbesluten.
Personen har även fortsatt att till domstolarna
skicka in mängder av dokument som innehållit opub-
licerat upphovsrättsligt skyddat material med anknyt-
ning till Scientologikyrkan. Han har t.o.m. begärt att
få ut kopior av det han själv lämnat in. Detta trots
domstolarnas sekretessbeslut som givetvis konsekvent
tillämpats på allt ytterligare material som givits in i
det pågående målet.
Den ifrågavarande personens agerande har haft
typiska rättshaveristiska kännetecken. I ett av Stock-
holms tingsrätts protokoll finns antecknat ett referat
från ett samtal mellan en rådman och personen i fråga,
varvid personen enligt protokollet uttalat att hans
syfte med en viss framställning om utfående av kopior
är att provocera rättsordningen som han anser vara
otillräcklig när det gäller främjandet av hans egna
syften.
Jag har ett exemplar av protokollet i min hand.
Herr talman! Hela detta ärende handlar om imma-
teriella rättigheter. Men vad är då en immateriell
rättighet? En immateriell rättighet går inte att ta på.
Den är likväl egendom som människor har äganderätt
till på samma sätt som till bilar, båtar och hus. En
immateriell rättighet är följaktligen privat egendom,
och det skydd som uppställts i vår rättsordning för all
typ av äganderätt är ett uttryck för respekt för ägande-
rätten och människors integritet. En immateriell rät-
tighet kan vara upphovsrätt, dvs. rätten till ett skrivet
verk. Det kan vara ett datorprogram eller något annat.
Men det kan också vara skydd för ett varumärke, en
firma, ett patent eller ett mönster.
Skyddet för immateriella rättigheter har i allt hög-
re grad blivit en global fråga. I takt med ökande han-
del över hela världen har upprätthållandet av skyddet
när det gäller immateriella rättigheter utvecklats till en
utomordentligt viktig beståndsdel inom ramen för det
regelverk som styr internationell handel. Lika litet
som ett företag investerar pengar i ett land där man
riskerar att bankkontot tas i anspråk av staten eller av
någon annan utan möjlighet att komma till rätta med
detta, lika litet är ett företag intresserat av att investe-
ra i ett land som accepterar att företagets immateriella
rättigheter ianspråktas på samma sätt.
Betydelsen av värdet på immateriella rättigheter
ökar explosionsartat. I många fall är ett företags exis-
tens helt baserat på värdet av dessa immateriella rät-
tigheter. Värdet på Coca-Cola som företag är givetvis
uteslutande relaterat till varumärket, inte till de ma-
skiner som producerar drycken. På samma sätt är
värdet av Microsoft helt avhängigt av upphovsrätten
till de datorprogram som framtas, inte till de maskiner
som används.
På ett övergripande plan brukar man säga att
mjukvaran får allt större betydelse på bekostnad av
hårdvaran. Det är människors intellektuella prestatio-
ner som är avgörande. Dessa prestationer utmynnar
ofta i immateriella värden såsom t.ex. upphovsrätt.
Det är då naturligt att allt större krav ställs på skyddet
för dessa värden och rättigheter.
Detta har lett fram till ett antal internationella
konventioner på området såsom Bernkonventionen
1971 och Agreement on Trade Related Aspects of
Intellectual Property Rights, TRIPs, 1994. Sverige är
anslutet till båda dessa konventioner. Enligt konven-
tionerna åtar sig konventionsanslutna länder att tillse
att ett tillräckligt skydd för immateriella rättigheter
upprätthålls i hemlandet. Det är just dessa konventio-
ner som är bakgrunden till de amerikanska reaktio-
nerna mot Sverige i det nu aktuella ärendet. Det
handlar inte i första hand om det förhållandet att upp-
hovsrättsbrott har begåtts i Sverige, utan om regelsys-
temet och verktygen för att komma till rätta med upp-
hovsrättsintrång.
I detta fall är den amerikanska kritiken inriktad på
att svenska myndigheter inte bara tillåter utan även
aktivt medverkar till upphovsrättsintrång genom kopi-
ering och tillhandahållande för allmänheten - detta
under den i och för sig skyddsvärda offentlighets-
principens hägn. För en utomstående framstår detta
självfallet som absurt och i klar strid mot Sveriges
åtaganden enligt Bernkonventionen och TRIPs-
avtalet.
Jag kan berätta att det är artiklarna 9, 39 och 41 i
TRIPs-avtalet och artiklarna 5 och 9 i Bernkonven-
tionen som Sverige anses bryta mot, eftersom den
svenska lagstiftningen tillåter att opublicerade och
upphovsrättsskyddade verk tillhandahålls allmänheten
genom myndigheters försorg och eftersom möjlighe-
ten till domstolsprövning saknas.
Det finns faktiskt inte något reellt eller ens åbero-
pat skäl i det aktuella fallet som vägts mot upphovs-
mannens rättigheter. Kopiering och utlämnande har
skett automatiskt och tycks enbart ha sin upprinnelse i
syftet att skapa förutsättningar för upphovsrättsin-
trång.
Hela förfarandet skulle faktiskt kunna jämföras
med att man hos Sveriges riksdag eller någon annan
myndighet kan få en nyckel till en viss persons hus
och när som helst få tillträde till denna persons privata
bostad, och detta helt utan någon särskild anledning.
Det är därför inte så konstigt att reaktionerna från
principiell utgångspunkt blir starka. Utifrån ett lik-
nande förhållningssätt skulle det lika gärna kunna röra
Coca-Colas eller något mindre bryggeris hemliga
recept som utan särskilt skäl ingivits till en myndig-
het. På samma sätt skulle en författares, t.ex. Astrid
Lindgrens eller Jan Guillous opublicerade manuskript
kunna inges till en myndighet för kopiering och
spridning utan att myndigheten ens hade något ärende
som rörde dessa skrifter.
I de senare fallen skulle utrikessekretess inte kun-
na tillämpas, eftersom det rör sig om svenska subjekt,
vilket naturligtvis gör problemet ännu mera påtagligt.
Med anledning av det som har sagts här tidigare i
dag vill jag passa på att tillägga att i enlighet med
allmänna rättsgrundsatser inom folkrätten anses det
faktiskt befogat att positivt särbehandla utländska
subjekt. Detta främst på grund av att utländska med-
borgare inte har möjlighet att påverka utformningen
av det svenska rättssystemet genom att delta i allmän-
na val. Det är bl.a. därför det behövs ett särskilt skydd
för utlänningar.
De amerikanska meningsyttringarna i detta ärende
har varit av olika slag. Såväl amerikanska kongress-
män och senatorer, som är ansvariga för immaterial-
rättsliga frågor, som en särskild myndighet som be-
nämns USTR, vilket står för United States Trade
Representative, har engagerat sig i saken. Det är svårt
att hitta en motsvarighet till USTR i Sverige, men
närmast kommer man att tänka på utrikeshandelsde-
partementet. USTR har samma status som ett depar-
tement inom regeringen, även om USTR formellt inte
är en del av Regeringskansliet. USTR har ett nära
samarbete med the Department of Commerce, dvs.
Handelsdepartementet, som främst sysslar med handel
inom USA, medan USTR är ansvarigt för internatio-
nella handelsfrågor. USTR sorterar direkt under pre-
sidenten. USTR tillkom som en konsekvens av en
särskild handelslag som antogs i USA på 1980-talet. I
denna handelslag regleras bl.a. skyddet för ameri-
kansk egendom i andra länder.
Amerikanska företag är naturligen involverade i
handel över hela världen, inte minst i länder som inte
har någon stark tradition av skydd för civila rättighe-
ter. Som exempel kan nämnas Kina, Brasilien, Chile
och Ryssland. Omfattande piratkopiering och andra
intrång i amerikanska företagsrättigheter i dessa län-
der har lett fram till en önskan och ett behov av utökat
skydd för amerikanska intressen. De frågeställningar
som det handlar om har först aktualiserats inom den
amerikanska musik- och filmindustrin - som ju är
världsledande.
När ett skydd utformas måste det givetvis vara ge-
nerellt och oberoende av vilka länder, företag eller
organisationer som har behov av att skydda sin egen-
dom. Piratkopiering är ett mycket stort problem inom
internationell handel. Den svenska regeringen har i
departementspromemorian Ds 1998:24 också konsta-
terat att piratkopiering och annat olovligt utnyttjande
av immateriella rättigheter är ett växande problem. I
USA tar man frågan på stort allvar.
USTR är ett organ som har till uppgift att bevaka
amerikanska intressen i andra länder och samtidigt
informera amerikanskt näringsliv om förhållandena i
utlandet när det gäller skyddet och respekten för im-
materiella rättigheter. Som ett led i sin bevakning
utger USTR varje år en särskild lista, populärt be-
nämnd Watch List. På den listan noteras länder som
av ett eller annat skäl inte anses hålla måttet när det
gäller skyddet för immateriella rättigheter. Efter en
placering på listan - som görs efter omfattande under-
sökningar - följer USTR upp utvecklingen och fattar
varje år ett nytt beslut i placeringsfrågan. Om det efter
det att en placering gjorts anses att ett land inte vid-
tagit rättelse kan en s.k. uppflyttning på listan ske. Det
är alltså frågan om ett slags prioriterad observations-
lista. Om en listplacering inte anses tillräcklig, är det
fullt möjligt att man från USA:s sida inleder ett sär-
skilt rättsligt förfarande i Genève.
Hela förfarandet är relaterat till frågan om huruvi-
da ett land uppfyller sina åtaganden enligt Bernkon-
ventionen och TRIPs-avtalet eller ej. Sverige är nu
sedan den 1 maj för andra året i rad placerat på Watch
List, eftersom USTR bl.a. konstaterat att svensk lag
tillåter att opublicerade upphovsrättsligt skyddade
dokument kopieras och lämnas ut av svenska myndig-
heter.
Härutöver kan jag nämna att företaget Microsoft
drabbats av omfattande piratkopiering i Sverige på
Karolinska institutet, varvid det visat sig att det sak-
nas tillräckligt effektiva rättsmedel för att ingripa mot
piratkopiering. Detta är ytterligare ett skäl till att
Sverige placerats på Watch List.
Man kan fråga sig varför just USA har ett sådant
speciellt förfarande som USTR och Watch List när
inga andra länder har det. Detta kan man givetvis
fundera över. Men faktum kvarstår att USA tillmäter
dessa frågor stor betydelse, och den amerikanska
administrationen ser som en av sina mest prioriterade
uppgifter att skydda det amerikanska näringslivets
intressen i andra länder. I botten finns faktiskt också
avtal som medlemsländerna förväntas följa.
USA har helt enkelt bestämt sig för att utifrån sitt
perspektiv övervaka efterlevnaden av avtalen. Det står
givetvis varje annat land fritt att också göra detta. Det
handlar helt enkelt om på vilket sätt ett land vill tillva-
rata sina medborgares intressen i världen.
Under de år som Watch List har varit i kraft har
USTR också kunnat konstatera att listan har varit ett
av de effektivaste instrumenten inom ramen för den
arsenal av instrument som finns i den amerikanska
handelspolitiken. Dessutom har USTR under ledning
av Charlene Barchefsky genom ett antal handelsöver-
enskommelser öppnat helt nya och blomstrande
marknader för amerikanska företag. Detta är i själva
verket ett viktigt skäl till Clintonadministrationens
popularitet - amerikanskt näringsliv blomstrar.
Vad USTR och Watch List ytterst handlar om är
politik och diplomati på den internationella arenan.
USA försöker helt enkelt få gehör för sina synpunkter
på sitt sätt, andra länder må välja andra sätt och pri-
oritera andra områden. Detta är inte särskilt egen-
domligt. All utrikespolitik och diplomati går ju ut på
att påverka i en eller annan form.
Herr talman! Det har i debatten i dag framhållits
att det är oacceptabelt att Sverige ger efter för vad
som kallas amerikanska påtryckningar. Det har me-
nats att vi inte skall tillåta USA att tala om för oss hur
vi skall tillämpa vår grundlag och vår offentlighets-
princip. Det har det inte heller varit fråga om. Jag vill
understryka att regeringen faktiskt har tillämpat
svensk lag genom att sekretessbelägga det s.k. scien-
tologimaterialet med hänvisning till 2 kap. 1 § sekre-
tesslagen. Såsom det lagrummet är utformat handlar
det om en diskretionär utrikesbedömning som lagli-
gen är förbehållen regeringen enligt regeringsformen.
Det handlar över huvud taget inte alls om att ge
efter för några påtryckningar. Vi är inte tvingade att
lyssna på de amerikanska synpunkterna. Vi kan lyss-
na, men vi kan också låta bli att lyssna. Sverige skall
emellertid ta ställning utifrån sin egna utgångspunk-
ter. Vi skall ta ställning utifrån svenska intressen, och
det är precis detta som en majoritet i konstitutionsut-
skottet har funnit att regeringen har gjort i det här
fallet.
Regeringen har inte fattat sitt beslut enbart på
grund av det förhållandet att USA har reagerat. Rege-
ringen har givetvis även gjort en bedömning av de
bakomliggande skälen till de amerikanska mening-
syttringarna. Det är då alldeles tydligt att Sverige har
ett problem när det gäller vissa internationella kon-
ventioner. Men det är upp till oss i Sverige om vi
skall hantera problemet eller inte. Det är upp till oss i
Sverige om vi vill kunna behålla respekten för vår
offentlighetsprincip och om vi skall kunna arbeta med
framgång för större öppenhet inom exempelvis Euro-
peiska unionen. Det är upp till oss i Sverige om vi
skall få hit fler utländska investeringar. Det är upp till
oss i Sverige om vi skall få fler arbetstillfällen.
Vi kan vara säkra på att om vi fortsätter att tilläm-
pa offentlighetsprincipen på det sätt som hittills skett
när det gäller vissa av våra myndigheter, kommer t.ex.
inget EU-land att lyssna på våra synpunkter när det
gäller förslag till ökad öppenhet inom EU. Man kan
livligt tänka sig att i många utlänningars ögon riskerar
offentlighetsprincipen att bli liktydig med en öppning
för oegentligheter, dvs. hur man kan komma runt
lagliga hinder att offentliggöra vissa dokument.
Utländska investerare behöver naturligtvis inte
förlägga sina investeringar till Sverige. Det finns
många andra länder att välja på. Men det är upp till
oss i Sverige om vi vill försöka locka hit t.ex. fler
amerikanska investeringar. Vi kommer inte att få fler
utländska företag att förlägga sina investeringar till
Sverige om de får klart för sig att skyddet för deras
värdefullaste tillgångar äventyras i vårt land.
Herr talman! I denna typ av ärenden skall vi na-
turligtvis i första hand analysera om regeringen
handlat på ett konstitutionellt riktigt sätt. Det har en
majoritet i KU funnit att regeringen har gjort. Men vi
får inte heller glömma bort allmänna svenska intres-
sen, dvs. försvaret av svensk ekonomi och svenska
rättstraditioner.
Det tycks vara vissa talare i kammaren som är be-
redda att åsidosätta sådana viktiga intressen för Sveri-
ge bara för att de inte tycker om USA eller scientolo-
girörelsen.