Herr talman! Det ärende som vi nu diskuterar
skulle kunna tolkas som litet trivialt. Jag tror att ut-
skottsmajoritetens slutsats också kan låta som om det
vore ett ganska enkelt ärende.
Utskottsmajoriteten anser att regeringen har prö-
vat om det s.k. scientologmaterialet var en allmän
handling. Man har kommit på att ett utlämnande av
det skulle påverka Sveriges förhållande till främman-
de makt. Därmed har regeringen enligt sekretesslagen
hemligstämplat det hela. Det är alltså ett enkelt ärende
enligt utskottsmajoriteten. Regeringen har rätt att
tillämpa sekretesslagen och har så gjort. Och därmed
finns det ingen anledning till någon anmärkning, anser
utskottsmajoriteten.
Men nu är förhållandet inte så enkelt. Det där var
nog anmälaren, dvs. undertecknad, helt medveten om
när anmälan gjordes.
Förhållandet är följande. Ett material lämnades in
till Justitiedepartementet. Sedan begärdes det att man
skulle få se detta material. Materialet betraktades som
allmän handling och lämnades ut vid flera tillfällen.
Då inträder det att den svenska regeringen utsätts
för påverkan eller uppvaktningar från först enskilda
senatorer och andra personer i USA. Sedermera har
framkommit i TV-program att någon av de uppvak-
tande inte ens var medveten om att han hade uppvak-
tat den svenska regeringen i ärendet eftersom lobbyis-
ter fick honom att skriva under ett brev som skickades
i väg.
Den svenska regeringen börjar att få kalla fötter.
Efter ett par veckor ändrar man sin inställning. När
materialet sedan begärs ut, när människor begär att få
titta på det som allmän handling, så är det plötsligt en
hemligstämplad handling. Regeringen har alltså under
en tidsrymd av cirka två veckor bytt fot i en fråga och
ändrat sig från att se en handling som allmän till att se
den som en sekretessbelagd handling. Skälet till detta
fotbyte har varit att man har utsatts för påverkan från
annat land.
När min anmälan skrevs i ärendet framgick det av
pressuppgifter att denna påverkan kom från enskilda
senatorer och några organisationer. Vid KU:s
granskning har det framkommit att det också har varit
företrädare för myndigheter som har uppvaktat den
svenska regeringen i ärendet.
Vad man har anfört är att materialet skulle vara
skyddat av upphovsrätt och att den svenska offentlig-
hetsprincipen skulle stå i strid med upphovsrättsliga
avtal som Sverige har anslutit sig till när det gäller
internationell handel.
Det är egentligen mycket tveksamt om det före-
kommer en sådan motsättning. Det heter i de överens-
kommelser som Sverige har biträtt att man inte får
behandla utlänningar sämre än det egna landets med-
borgare. Det har i det här fallet Sverige inte gjort när
materialet var offentligt.
Däremot behandlar man ju svenska medborgare
sämre än utländska medborgare när detta material
hemligstämplas på grund av påtryckningar från utlan-
det. Det reser en första principiell fråga om Sverige
skall ha en sådan rättstillämpning att den diskrimine-
rar vårt eget lands medborgare i förhållande till
främmande länders medborgare när det gäller offent-
lighetsprincip och inlämnat material.
Ett lands oavhängighet är att det hävdar sin rätt att
besluta i egna angelägenheter. Det gäller också att
man hävdar rätten att på egna villkor slå vakt om
såväl sina medborgares rättigheter och intressen som
de grundlagar man förfogar över.
Sverige kan, och regeringen har naturligtvis rätt,
att med hänsyn till bl.a. internationella förhållanden,
förhållande till andra länder och landets egna säker-
hetsintressen göra bedömningar som gör att man
sekretessbelägger material. Detta sker regelmässigt.
Men det sker regelmässigt av en anledning, och det är
att Sverige självständigt kommer till ståndpunkten att
detta är till men för landets intressen. Det är det ingen
som kan ha några principiella invändningar emot. Så
är systemet uppbyggt. Regeringen driver utrikespoli-
tiken. Regeringen har rätt att självständigt göra en
bedömning av om ett frisläppande av ett material
skulle påverka landets intressen i internationella fo-
rum eller i relation till andra länder.
Men saken kommer ju i ett annat läge när detta
hemligstämplande av material och användande av
sekretessmöjligheten som finns i tryckfrihetsförord-
ningen föranleds direkt av påtryckningar från ett annat
land.
Regeringen har i strikt formell mening törhända
rätt att falla undan för sådana påtryckningar. Den har
ju rätt att tillämpa sekretesslagen. Men den fråga som
KU borde ha prövat och som jag tycker att majorite-
ten har lyssnat alltför dåligt på är: Hur skall Sverige i
ett sådant här fall värna den svenska grundlagens
grundprincip, nämligen offentlighetsprincipen? Sekre-
tessmöjligheterna, bl.a. utrikessekretessen, är ju en
sorts undantag från huvudregeln att handlingar i lan-
det skall vara offentliga.
Skall Sverige kunna pressas till undantag, där det
svenska beslutet inte tillkommer på grundval av den
svenska regeringens egen ursprungliga analys av
ärendets natur utan efter lobbying från ett annat lands
företrädare och till slut också utländsk myndighet?
Frågan är kanske komplicerad, och vi har i utskot-
tet kommit fram till helt olika slutsatser. Hävdandet
av vår trovärdighet, av vår nation, vaktslåendet om
vår suveränitet, gör att vi säger att vi tolkar våra lagar
inklusive offentlighetsprincipen efter eget huvud.
Inget annat land skall lägga sig i hur vi tolkar vår
offentlighetsprincip.
En minoritet i utskottet har kommit fram till denna
ståndpunkt, medan majoriteten menar att det bara
handlar om att regeringen har rätt att tillämpa sekre-
tesslagen och att man inte kan göra någon annan be-
dömning än den som regeringen har gjort. Det finns i
detta ärende dock en ytterst allvarlig problematik,
som rör frågan om landets självständighet.
Herr talman! Den här frågan gäller alltså egentli-
gen inte vilket land som har utsatt Sverige för på-
tryckning. Det är egentligen ovidkommande. Frågan
gäller inte heller från vem detta material, som först
förklarats som offentligt material och sedan blir hem-
ligstämplat, härrör, utan det handlar om den princi-
piella frågan hur regeringen har agerat för att slå vakt
om den svenska grundlagens principer.
Jag menar att regeringen här på ett allvarligt sätt
har brustit. Den har fallit till föga för påtryckningar
utifrån och ändrat ett ursprungligt, helt grundlagsen-
ligt beslut att offentligförklara visst inlämnat material.
Regeringen har sedan fallit undan för påtryckningar
utifrån och givit efter, satt in en undantagsparagraf
och hemligstämplat materialet. Det är denna princip-
fråga som den här anmälan avser. Den har inte något
att göra med vilken typ av material det är eller från
vilket land påtryckningarna har kommit.
Det gäller dock verkligen Sveriges trovärdighet,
att vi menar allvar med att slå vakt om den grundlag
som vi har och de viktiga och något unika utgångs-
punkter som vi har i offentlighetsprincipen.
Därför yrkar jag bifall till reservationen på den här
punkten.