Herr talman! Ordet time-out har i dag använts i
debatten. Jag anser att det är fråga om ett missbruk av
detta uttryck, som ursprungligen kommer från ameri-
kansk baseboll och ishockey. Vad time-out handlar
om är ju att man vill stoppa brobygget, inget annat.
Det är bättre att tala om att en katt är en katt, och
ingenting annat.
Sedan hörde jag att fru Warnerbring, tror jag att
det var, nämnde namnet Björn Gillberg. När Björn
Gillberg för en del år sedan frivilligt accepterade att
bli anställd av brokonsortiet, nämndes hans namn inte
av något av de tre nu aktuella partierna i kammaren.
Nu är han plötsligt comme-il-faut. Det är något egen-
domligt.
En annan sak, herr talman. När man hör debatten,
och framför allt intensiteten i den, kan man misstänka
att det finns bred, folklig och stor förankring kring
detta lokalt i Malmö, där det ena brofästet dock skall
landa. Att man alltså skulle vara motståndare till bron.
När jag då ser på de 20 senaste årens valresultat, note-
rar jag att varken Vänsterpartiet - eller Kommunister-
na på den tid de hette så, Miljöpartiet eller Center-
partiet har haft någon avancerad förankring bland
Malmöborna.
Detta kan, herr talman, bero på två saker. Jag kan
köpa att motståndet mot bron är stort bland Malmö-
borna. Men motståndet mot dessa tre partiers politik
måste i så fall vara ännu större. Trots att man har
bombarderat Malmöborna på olika vis; på gator och
torg, i insändare och artiklar, har man inte lyckats få
någon respons och förståelse för sina åsikter.
I den förra debatten, som jag deltog i strax före
denna, tror jag att det var Centerpartiet som för kam-
maren försökte klargöra vikten av ett lågt ränteläge.
Man försökte visa hur positivt detta hade utvecklats
under framför allt det senaste året. Då blir jag litet
förvånad när jag läser i reservationen i betänkandet att
man riskerar att få ett väsentligt högre ränteläge. Tror
inte Centerpartiet, nu när man närmast har gått i halv-
koalition med regeringen, på det som sägs om att vi
kommer att få sänkta räntor i Sverige? Det borde
rimligtvis också kunna påverka brons finansiering.
Men, herr talman, det som gjorde att jag begärde
ordet i denna debatt, var att det står i en mening i
reservationen att man skall utreda konsekvenserna av
en borrad tunnel.
När man har lyssnat på, och följt med i, denna de-
batt, har det alltid från bromotståndarnas sida sagts att
en kombinerad bil- och järnvägsbro aldrig kommer att
betala sig. Notan kommer skattebetalarna, framför allt
de som bor i övriga Sverige, att få stå för.
Herr talman! Det finns, baserat på all erfarenhet,
inte något sämre projekt att satsa på än en tunnel. Vi
har ett skolexempel vid bälten i Danmark, och det
mest superba exemplet är tunneln som går mellan
Dover och Calais. Där har man bara järnväg, och det
går med en katastrofal förlust.
Skulle det vara så att vi borrade en tunnel från
Malmö till Köpenhamn och bara tillät järnvägstrafik
och den inte skulle finansieras av skattebetalarna, då
skulle inte ens mitt arvode, som jag i och för sig gärna
skulle vilja höja, räcka för att jag som resenär skulle
ha råd att åka över där. Tala inte om att ni vill ha en
borrad bro, eller att ni vill utreda en sådan, utan be-
grav den lugnt och stilla där den hör hemma, alltså i
papperskorgen.
Herr talman! Jag tyckte att det var beklagligt att
Miljöpartiets representant förklarade, i och för sig
mycket dåligt, varför hennes parti inte ville delta i
arbetet att försöka lösa problemen med det avfall som
kommer från kärnkraftverken. Av samma skäl vill
Miljöpartiet inte heller delta i besluten om bron. Det
har alltid varit så i ett parlament att om man inte får
sin vilja igenom så deltar man ändå i arbetet för att
göra det så bra som möjligt. Man kan väl inte bara
gömma sig? Jag vet inget parti, med undantag av
Miljöpartiet, som förvisso bekräftar regeln, som säger
att man drar sig undan allt arbete.
Till sist vill jag säga att man här i dag har diskute-
rat vem som har initierat Öresundsbroprojektet, vem
har bedrivit lobbying, och vem har bestämt om det.
Monica Öhman sade på ett förtjänstfullt sätt att det
endast och enbart är en kvalificerad majoritet i Sveri-
ges riksdag som har fattat detta beslut.