Herr talman! Det finns väl knappast någon fråga
som har prövats och utretts så som just frågan om
Öresundsbron. I mer än hundra år har man diskuterat
frågan. Olika förslag har presenterats. Diskussionerna
har varit många och långa.
Såväl det danska folketinget som den svenska
riksdagen har godkänt broavtalet. Här i kammaren
fattades det beslut den 12 juni 1991 med en bred ma-
joritet, 229 ja och 85 nej, och det föreligger därmed
ett folkrättsligt bindande avtal.
Beslutet föregicks av ett omfattande och långva-
rigt utredningsarbete i vilket en lång rad av experter
på skilda samhällsområden har engagerats. Därefter
genomfördes remissbehandling och diskussioner i
olika forum, vilket jag anser borgar för att projektet
har blivit allsidigt belyst och att byggandet av en fast
förbindelse är rätt tänkt. Inte minst miljöfrågorna har
utretts grundligt. Det är nog det största miljöärende
som någonsin hanterats i Sverige. Tre lagstiftnings-
komplex har varit inblandade: naturresurslagen, vat-
tenlagen och miljöskyddslagen.
Herr talman! Riksdagen har nu att ta ställning till
trafikutskottets betänkande nr 17, som behandlar
regeringens skrivelse 1995/96:130 om Öresundsför-
bindelsens ekonomi, jämte tre motioner som är väckta
i anledning av denna skrivelse. Riksdagen behandlar
också ett antal motioner som väcktes under den all-
männa motionstiden i januari 1995.
Tilläggas kan, som någon av de andra debattörerna
har gjort, att skrivelsen redan har varit föremål för
debatt, i och med den remissdebatt man hade i kam-
maren den 8 februari när skrivelsen överlämnades till
riksdagen. Egentligen har vi redan gjort det som skall
göras, tycker jag.
När riksdagen fattade detta beslut 1991 förutsatte
man att regeringen för riksdagen skulle redovisa resul-
tatet av upphandlingen samt årligen återkomma till
riksdagen med redovisning av hur projektet framskri-
der och i vilken omfattning garantiåtagandet har ian-
språktagits. Det är just en sådan årlig redovisning som
nu behandlas. Vi behandlar inte frågan om huruvida
bron skall byggas eller inte byggas. Det är riksdagen
som har beställt den redovisning som vi nu diskuterar.
Alltsedan beslutet 1991 har det pågått ett mycket
intensivt arbete med att förbättra och förfina projektet
så att det motsvarar de höga och angelägna kraven för
både miljö och säkerhet. Genomlysningen har givit ett
bra resultat. Vi får nu en förbindelse som verkligen
blir en miljömässig satsning för framtiden. Utskotts-
majoriteten anser också att etableringen av en fast
förbindelse över Öresund är en viktig framtidssatsning
som främjar utvecklingen av effektiva kommunika-
tioner mellan Sverige och övriga Europa. Öresunds-
förbindelsen ger även möjlighet till en gynnsam ut-
veckling av de regionala kollektivtrafiksystemen.
Som framgår av regeringens skrivelse är ekono-
min för kust-till-kust-förbindelsen hållbar. De ökade
kostnader man har fått rubbar alltså inte projektets
räntabilitet. Kostnadsökningen beror framför allt på
att projektet har miljöanpassats ytterligare och på
högre anbud än vad man hade väntat sig från anbuds-
givarna.
De är riktigt, vilket har sagts från kritiker, att den
kvarstående reserven är begränsad. Samtidigt måste
man komma ihåg att merparten, ungefär 85 %, av de
stora upphandlingarna har genomförts. Det som åter-
står att upphandla är installationsentreprenaden, där
inte alls samma osäkerhet som vid de tidigare upp-
handlingarna föreligger.
En annan vanlig invändning har gällt trafikprogno-
sen. Många har tyckt att prognoserna har varit alltför
optimistiska, medan andra har befarat att de är alltför
låga och menat att bron kommer att förorsaka en
omfattande ökning av bilismen.
Om man skall försöka hitta någon som har titta på
frågan och som är väldigt oberoende och inte alls har
några bindningar kan man titta på vad det amerikans-
ka företaget Standard & Poor´s har sagt. Standard &
Poor´s har gjort denna kreditvärdering på uppdrag av
Riksgäldskontoret. Enligt deras utredning är den tra-
fikprognos som har gjorts sannolik.
De danska landanslutningarna har blivit väsentligt
dyrare än vad som förutsågs i brobeslutet 1991. Det
skall inte läggas Öresundsförbindelsen till last. Med
de danska förbindelserna kan en besvärande trafik-
och miljösituation mellan Köpenhamn och Kastrup
kanske lösas. Man skulle kunna säga att danskarna har
passat på att genomföra sin Arlandabana samtidigt
som Öresundsbron. Självfallet påverkar inte dessa
fördyringar vare sig kust-till-kust-förbindelsens eko-
nomi eller den svenska delen av projektet.
När det sedan gäller de svenska landanslutningar-
na är beredningen av tillståndsärendena ännu inte
avslutad. Kommunikationskommittén har i sitt delbe-
tänkande pekat på att genomgångstrafiken i Skåne är
ett av de problemområden som måste utredas i ett
nationellt perspektiv. Enligt utredningen är det ange-
läget att Öresundsförbindelsen får goda järnvägs- och
väganslutningar.
Även utskottet anser det vara viktigt att de svenska
landanslutningarna får en effektiv och ändamålsenlig
utformning. Med tanke på trafikinvesteringarnas eko-
nomiska, miljömässiga och samhälleliga betydelse är
det viktigt att beredningsarbetet sker med omsorg.
Detta kan i sin tur naturligtvis innebära att de svenska
landanslutningarna blir dyrare än vad man tidigare
förutsåg. Det hänger samman med vilken lösning man
väljer för trafiksystemens allmänna utformning i
Skåne. Det betyder att eventuella merkostnader kan
komma att motiveras av såväl lokala och regionala
som nationella trafikintressen, och de bör alltså inte
betraktas som en följd av Öresundsbron.
Herr talman! Enligt tidigare praxis redovisar skri-
velsen de ekonomiska uppgifterna huvudsakligen i
1990 års penningvärde och i dansk valuta. Utskottet
anser det vara angeläget att likartad praxis tillämpas
vid olika redovisningstillfällen. Därmed underlättas
uppföljningen av hur kostnader och intäkter överens-
stämmer med det ursprungliga beslutsunderlaget. För
att underlätta inte minst för riksdagens ledamöter att
bedöma projektets aktuella ekonomiska situation är
det enligt utskottets mening lämpligt att redovisningen
i fortsättningen kompletteras med ekonomiska uppgif-
ter även i aktuellt penningvärde och i svensk valuta.
Jag vill säga till Hanna Zetterberg att det inte är
något självändamål från majoritetens sida att fälla
Vänsterpartiets motion i denna del. Det är motion 45,
yrkande 2, om jag minns rätt. I diskussionen om detta
krävde man att de siffror som nu ligger på bordet
skulle räknas om till aktuell valuta. Utskottsmajorite-
ten sade däremot att siffrorna skulle vara omräknade
nästa gång regeringen kom tillbaka. Det är det som
skiljer. Det är anledningen till att Vänsterns motion
inte kunde bifallas i denna del.
Utskottet har även pekat på att det är viktigt med
stor uppmärksamhet och kontroll när det gäller miljö-
området och att de miljövillkor som har ställts efter-
levs. Utskottet anser det vara bra om regeringen i
fortsättningen, vid den årliga redovisningen till riks-
dagen, också tar med övervakningen och kontrollen
när det gäller miljödelen. På det sättet får vi en helhet
- både ekonomi och miljö samtidigt - och det var de
två delarna som riksdagen ställde upp som villkor när
beslutet fattades.
Till detta betänkande har fogats två reservationer,
gemensamma för Centern, Vänsterpartiet och Miljö-
partiet. Reservationerna visar en misstro mot de eko-
nomiska kalkylerna och en misstanke att miljökon-
sekvenserna ger oreparerbara skador. Man anser att
projektet bör stoppas och att ytterligare utredningar
bör komma till stånd.
Det här är återkommande krav från de kritiska
röster som har höjts mot broprojektet hela den tid det
har pågått. Det förefaller litet märkligt att man inte
accepterar de redovisningar som kommer fram. Man
har faktiskt också en misstanke mot de myndigheter
både i Sverige och i Danmark som är satta att överva-
ka projektet. En tanke slog mig när jag lyssnade på de
tre debattörerna före mig: Hur kommer det sig att de
personer som kritikerna är i kontakt med är de som
har sanningen? Varför lyssnar man inte på dem som
kommer från den andra sidan och som tycker att det
är ett bra projekt?
En stor majoritet i denna riksdag har alltså sagt ja
till Öresundsprojektet. Vi ser det som en strategiskt
viktig del i arbetet med att knyta Sverige närmare
Europa. Det handlar om att bygga broar för framtiden,
inte enbart för kommunikation utan i betydligt vidare
mening. Det handlar om vilken tilltro man har till den
här regionens utvecklingspotential, om att knyta
samman utbildningar i de båda länderna, om att skapa
en gemensam arbetsmarknad osv. Det handlar om att
se möjligheter. Jag vill påstå att den utskottsmajoritet
som lägger fram det här för riksdagen har sett dessa
möjligheter.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till
hemställan i trafikutskottets betänkande nr 17 i sin
helhet och avslag på de motioner och reservationer
som har fogats till betänkandet.