Herr talman! Det som jag skall tala om knyter på
något sätt an till det som Ragnhild Pohanka precis
talade om. Hon talade om fäbodar, traditioner och
kulturarv i en del av Sverige. Jag skall uppehålla mig
litet vid traditioner och kulturarv i den blekingska
skärgården. Jag tänkte be kammaren att ägna några
minuters uppmärksamhet åt en motion som vi social-
demokrater från Blekinge har skrivit. Den handlar om
att på prov tillåta ålhuttning.
I min hand håller jag en s.k. ålahubba, som vi sä-
ger i Blekinge. Det skall sitta en stake fast i den ock-
så. Det är numera förbjudet att använda sådana. Jag
vet inte om det också är förbjudet att inneha dem. I så
fall kanske jag ligger risigt till. Det är ett gammalt
traditionstyngt fångstredskap som ålfiskare i den
blekingska skärgården använt genom generationer.
Sedan en tid tillbaka är det dock en förbjuden fångst-
metod.
Ett återupptagande av denna fiskemetod skulle för
många skärgårdsbor innebära en, i deras tycke, ut-
märkt fritidsverksamhet samtidigt som man håller ett
gammalt kulturarv vid liv. Det är nog ingen tillfällig-
het att vi hittar ålahubban på många gamla bilder som
framhäver Blekinges kulturhistoria.
Ålhuttning utövas bara inom begränsade områden
och tider. Bottnens beskaffenhet samt vattendjupet är
faktorer som påverkar och begränsar vilka områden
som är möjliga att utnyttja. Vidare kan fiskemetoden
bara utnyttjas under den tid ålen ligger still, dvs. en
period under vinterhalvåret. Huttning sker främst som
isfiske, vilket ytterligare begränsar möjligheterna,
men kan även bedrivas från båt. Dessa faktorer gör
tillsammans att fiskemetoden sannolikt endast kan
tänkas bedrivas i mycket liten omfattning.
De som fortsatt vill se ett förbud mot huttningen
brukar främst anföra argumentet att metoden skulle
vara mer plågsam för ålen än andra metoder. Jag
vänder mig emot detta argument, eftersom samma
argument då rimligen borde användas för ett antal
andra fiskemetoder när man gör jämförelser. Det kan
knappast anses som mer humant att ålar sitter på
långrevens krokar under upp till ett halvt dygn innan
de tas upp och avlivas.
Ett argument, som är ganska omtvistat, är att ål-
huttningen har en god inverkan på bottenstrukturen i
skärgården. En del menar att genom att man stöter i
bottnen med hubban luckrar man upp bottnen vilket
leder till att man bl.a. främjar tillkomsten av lekplat-
ser för sill. Andra hävdar att metoden är direkt skadlig
för bottnarna. Därför har vi i motionen föreslagit att
denna fråga studeras och utvärderas, förslagsvis av
Östersjölaboratoriet i Karlskrona.
Herr talman! Denna fråga handlar också om något
annat än själva sakfrågan kring ålhuttningens vara
eller inte vara. Den handlar om vilken tyngd vi lägger
vid traditioner och kulturarv hos t.ex. skärgårdsbe-
folkningen. Det är oerhört viktigt att alla boende i en
demokrati känner att de blir företrädda på ett bra sätt.
Därför är även frågor som inte berör så hemskt många
invånare i landet principiellt viktiga. Att få hutta ål
under vintrarna är viktigt för de boende på Hasslö i
Karlskronas skärgård - mycket viktigare än de flesta
andra frågor som vi ägnar många och långa debatter
åt här i riksdagens kammare. Detta är ett perspektiv vi
måste ha med de gånger vi beslutar förbjuda olika
saker.
Låt mig också avslutningsvis säga att vi inte vill
tillåta något barbariskt rovfiske efter ål. Men vi ser
inte orsaken till varför just ålhuttningen har blivit
förbjuden. Vi vill därför att man återigen tillåter ål-
huttning på prov inom ett begränsat område och under
en begränsad tid. Det är säkert lätt att skrämma folk
med bilden av detta fångstredskap, men om vi disku-
terar och väger av mot andra fångstmetoder skall vi
nog snart upptäcka att det rimliga är att återigen tillåta
denna fångstmetod jämte andra.
Vi har i utskottets betänkande fått motionen avsla-
gen på grund av att riksdagen har delegerat ut beslu-
tanderätten i dessa ärenden. Men jag vill uppmana
utskottets ledamöter att på allvar fundera över om
man inte i framtiden bör verka i motionens riktning.
Herr talman! Jag yrkar i dag inte bifall till motio-
nen, men utgår ifrån att de överväganden vi har gjort
beaktas i framtida ställningstaganden.
I detta anförande instämde Christer Skoog (s).