Fru talman! Jag vet inte vad Carina Hägg har läst.
Det vi har talat om är en etikcertifiering. Vi har då
sagt att det är viktigt att det barnarbete som före-
kommer - det handlar om 250 miljoner barn i världen
- sker under så värdiga former som möjligt.
Carina Hägg kan naturligtvis fortsätta att blunda
för att det är 250 miljoner barn som arbetar och inte
försöka att påverka deras villkor. Det är lätt att säga
att barn inte ska arbeta. Men så säger inte barnkon-
ventionen. Vi har alltså samma uppfattning som
barnkonventionen, och jag vet inte om utskottet har
en annan uppfattning - jag tycker att man är oklar på
den punkten.
Vi säger att hårt arbete som är till skada för bar-
nen inte ska förekomma. Vi vill att de företag som
har barn i arbete - och vi förutsätter att det inte rör sig
om små barn utan om lite äldre barn - ska etikcertifi-
eras.
Det är fullständigt orimligt att barn mellan 16 och
18 år inte skulle arbeta om de inte går vidare i sekun-
där undervisning. Vad har Carina Hägg tänkt sig att
de skulle göra? Ska de vara gatubarn, prostituerade
eller vad är det fråga om? Man måste ju vara realis-
tisk. Men då vill vi ha en etikcertifiering, ett slags
social certifiering som säger att de barn som arbetar i
det aktuella företaget har drägliga villkor, får rimligt
betalt och att arbetstiden är förlagd så att de kan gå i
skola. Och vi anser att ekonomisk stimulans skulle
kunna hjälpa till.
Häromsistens hörde jag om en organisation som
arbetade på det här sättet. De brännmärkte de företag
som hade hårda och orimliga villkor och lyfte fram de
företag där villkoren var drägliga. Vi tycker att detta
är realistiskt och rimligt, och det skäms jag inte ett
dugg för.