Fru talman! Det hedrar Anne Wibble att hon rättar
till en felaktighet. Jag vill inte ta upp någon stor dis-
kussion vid denna tidpunkt, utan jag vill bara lämna
litet information som kan vara bra att ha när vi disku-
terar sysselsättningen.
Det är faktiskt inte så att det enbart varit negativa
siffror för sysselsättningen. Det gäller att se till hela
verkligheten, och om man mäter sysselsättningen i
antal timmar finner man att den ökat kraftigt under de
senaste åren.
Av det mycket stora ras om 600 miljoner arbets-
timmar som skedde från 1990 till bottennivån 1993
har vi återtagit ungefär en tredjedel. Sysselsättningen
mätt i antalet arbetstimmar har därmed ökat med 215
miljoner. Det är en upplysning som kan vara värd att
känna till.
En del av denna ökning av sysselsättningen i tim-
mar har inneburit att många som har haft deltid har
fått heltid. En annan del av detta är att övertiden har
ökat. Om det är bra att gå från deltid till heltid, kan
man säga att ökningen av övertiden innebär vissa
problem.
Närvaron på jobbet har ökat, och det kan sägas va-
ra både bra och dåligt. Hemma i Göteborg uppgick
frånvaron på jobbet 1990 till 20 %. I dag är den 2 %.
Det är alldeles uppenbart att 20 % år 1990 var för
högt. Man kan argumentera för att 2 % är för lågt -
det kan hända att människor går till jobbet fastän de
borde vara sjukskrivna.
Jag tycker att det är viktigt att ha klart för sig att
den första omgång som vi nu har haft av ökningen av
sysselsättningen fått de här effekterna men att man i
nästa steg, under de kommande åren, kan räkna med
ett större antal sysselsatta personer.