Herr talman! En kan inte bli gladare att ställa tre
frågor och få sådana tre svar. Jag fortsätter att ställa
en fjärde och femte fråga.
Den fjärde frågan kunde handla om arbetsrätt,
som är en viktig del av vad vi tar upp i reservationen.
Utskottet säger att mer inte skall göras där. Jag tycker
inte att det var något särskilt produktivt som gjordes
när man genomförde försämringar. Det har inte lett
till något jobb.
Nu säger man att parterna skall sköta detta. Jag
tycker att det är viktigt att parterna tar sitt ansvar och
att parterna bär samlade kollektivavtal som rör arbets-
rätten. Det är också viktigt att de har ett regelverk i
botten. De borgerliga vill inte se förändringarna på
arbetsmarknaden - just in time-arbetsmarknaden -
med de korta anställningskontrakten och vad det
betyder i rättsförluster för löntagarna.
Jag hoppas att Johnny Ahlqvist är beredd att gå in
i en diskussion om vad det går att göra lagstiftnings-
vägen för att öka inflytande och trygghet för lönta-
garna med den nya flexibilitet som arbetsmarknaden
utmärks av.
Även om många har varit negativa i fråga om sta-
tistiken finns 110 000 fler jobb formellt registrerade
mellan november 1997 och november 1998. Det är
unikt högt. Men statistiken har vikt sig, och progno-
sen ser sämre ut. I Konjunkturinstitutets prognos fram
till 2004 - det år vi har ett gemensamt mål - saknas
det 100 000. Det bästa med prognoser är att man får
dem i god tid så att det går att vidta åtgärder för att
falsifiera dem så att de inte uppfylls - de blir inte
verklighet.
Jag är övertygad om att Johnny Ahlqvist i de för-
handlingar vi skall ha om sysselsättning kommer att
vara beredd att ta in kraftfullare instrument i politi-
ken, så att vi slipper vara med om att landa 100 000
färre jobb än i vårt gemensamma mål.