Fru talman! Det var synd att Eva Zetterberg inte
hade möjlighet att följa den debatt som ägde rum i
förmiddags. Då talade vi också om de viktiga bi-
ståndsfrågorna. Även om vi inte ägnade mycket tid åt
dem så talade vi om vikten av enprocentsmålet.
Jag vill understryka att detta handlar om att det
finns olika praxis i olika utskott. En del utskott har en
praxis där man ofta föreslår tillkännagivanden. Fi-
nansutskottet är av tradition mycket återhållsamt med
tillkännagivanden. Men det betyder inte på något sätt
att utskottet underskattar vikten av enprocentsmålet
och att Sverige så snart som möjligt kan uppfylla det.
Enligt prognoserna beräknas Sveriges bistånd att
öka med 1,2 miljarder kr fram till år 2000. Då tillförs
ytterligare 1 miljard kr ramen till följd av regeringens
förslag i vårpropositionen. Det innebär att ramen det
året beräknas uppgå till 14,2 miljarder kr att jämföras
med dagens nivå på 11,95 miljarder kr.
Det är alltså viktigt att diskussionen förs utifrån
kunskap om att det handlar om att nya resurser tillförs
biståndsarbetet. Det är viktigt att så sker i ett läge där
de internationella biståndsflödena tyvärr minskar
kraftigt. Finansutskottet har understrukit att det inte
minst i det sammanhanget är betydelsefullt att Sverige
har möjlighet att bygga ut sitt bistånd. Det kan vara
värt att ha med i bilden att Sverige är ett av de tre
länder i världen som har ett omfattande bistånd.