Fru talman! Vårpropositionen 1997 är den sjunde
stora proposition som den socialdemokratiska rege-
ringen lägger fram på riksdagens bord i syfte att få
ned arbetslösheten. Det är häpnadsväckande att visio-
ner och offensiva åtgärder för nya och riktiga jobb
saknas även i denna proposition. Propositionen visar
också att socialistisk ideologi inte är ändamålsenlig
när det gäller att stimulera företagare att expandera
och nyanställa, och den vittnar om en allvarlig brist på
förståelse för företagandets villkor.
Kristdemokraterna menar att skattepolitiken måste
syfta till att skapa ett bättre klimat för företag och
företagande. Regeringen går i stället åt andra hållet
och försämrar klimatet för företagare. Listan på för-
sämringar kan göras lång, men låt mig enbart nämna
krav på förtida inbetalning av moms, förlängd sjuklö-
neperiod till en månad och höjd förmögenhetsskatt på
aktier.
Regeringen och riksdagsmajoriteten verkar vara
totalt lomhörda - eller är det så att man inte förstår
situationens allvar? När utländska ambassader och
handelskontor i Sverige uppvaktar svenska bolag med
flyttplaner, när företag flyttar från landet och de som
blir kvar tvingas byta aktielista till den mindre attrak-
tiva O-listan, pratar regeringsföreträdare och företrä-
dare för Centerpartiet om att företagsklimatet i Sveri-
ge är gott. Utländska aktörer undrar vad regeringen
håller på med egentligen.
Den 29 maj var det debatt här i kammaren om
förmögenhetsskatten. Jag varnade då för en utveck-
ling där många företag lämnar A-listan på grund av
den höjda skatten och kanske ännu fler undviker att
låta sig noteras på A-listan. Är den utvecklingen ac-
ceptabel för Socialdemokraterna och Centerpartiet?
Hur skall företagen då klara riskkapitalförsörjningen?
Det skall bli intressant att höra om Socialdemokrater-
na och Centerpartiet har något svar på de frågorna.
Det är hög tid för regeringen att växla in på ett fö-
retagarvänligt spår, att gå från tomma ord till konkret
handling. Men tiden rinner i väg. Snart är det för sent
för den nuvarande regeringen att göra något.
Kristdemokraterna har i sitt budgetalternativ en
15-miljarderssatsning för att få till stånd ett bättre
klimat för företag och företagande. Det är det enda
som kan skapa nya jobb. Skattesänkningarna finansie-
ras genom besparingar. Det handlar bl.a. om:
- stabila spelregler
- skatteregler som inte missgynnar produktiva inves-
teringar i förhållande till mer riskfritt sparande
- skatter som uppmuntrar till hushållssparande
- avskaffande av uppenbart företagsfientliga regler
som förtida inbetalning av moms och förlängd
sjuklöneperiod
- reduktion av skattekilar som motverkar expansion
inom tjänstesektorn.
Fru talman! Det är inte bara företagen som har
problem med regeringens skattepolitik. Det är också
enskilda människor. Regeringen har konsekvent höjt
skatterna sedan valet 1994. Skattehöjningarna är netto
ungefär tre gånger så stora som Socialdemokraterna
vågade visa upp i valmanifestet från augusti 1994. I
valmanifestet stod det att skatterna skulle höjas netto
med 27 miljarder, men det blev tre gånger så mycket.
Skattetrycket, dvs. skatterna som andel av BNP, upp-
gick 1996 till drygt 53 %. Det skall jämföras med att
skattetrycket inom OECD-länderna och EU i genom-
snitt är ca 40 %.
"Tänk om du visste hur hög skatt du egentligen
betalar!", utropade Dagens Industri i en ledarrubrik
den 28 maj. Det är i högsta grad en etikfråga, dvs. att
inte mörka. I många sammanhang talas det om ge-
nomskinlighet och öppenhet. De begreppen gäller
alldeles uppenbart inte svensk skattepolitik. Den tota-
la skatten är hög för medborgaren, även för personer
med relativt låga löner.
En vanlig familj betalar 61 % i skatt. Alltfler
människor lever ur hand i mun utan möjlighet att
spara ihop en buffert för oförutsedda utgifter. Möjlig-
heten att förbättra sin ekonomiska situation genom
egna insatser, exempelvis genom utbildning, byte av
jobb eller extraarbete, är liten. Följden blir ett extremt
beroende av politiska beslut såsom förändringar i
skatte- och bidragssystemen. Tvärtom syftet, leder
dagens politik till otrygghet och osäkerhet.
Det är intressant att det har uppstått en diskussion
om att skatten borde sänkas för låg- och medelin-
komsttagare. Det kanske är så att t.o.m. regeringen
insett att det inte är någon framkomlig väg att höja
skatterna för höginkomsttagare.
Regeringsföreträdare, inte minst skatteministern,
har i olika sammanhang uttalat att skatten bör sänkas
för låg- och medelinkomsttagare. Jag delar den upp-
fattningen. Mot den bakgrunden är det märkligt att
regeringen nästa år kommer att höja skatten för alla
löntagare. Regeringen kommer nämligen att höja den
s.k. egenavgiften till sjukförsäkringen med en procen-
tenhet 1998. Om regeringen menar allvar med att
sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare, skall
man väl inte börja med att höja skatten?
Egenavgifterna är en betungande utgift för alla
löntagare - speciellt för dem som har lägre inkomster
eftersom de får en lägre avdragseffekt. Man kan för-
ledas att tro att dessa pengar går direkt till sjukvård.
Men så är det inte. Överskottet i sjukförsäkringen är i
storleksordningen 27 miljarder i år och kommer att
stiga till ca 38 miljarder nästa år. Egenavgiften är inte
en riktig avgift utan en förklädd skatt. Dessutom ur-
holkar den skattebasen för kommuner och landsting,
eftersom egenavgifter är avdragsgilla vid den kom-
munala beskattningen. Egenavgifter som inte motsva-
ras av förmåner skall kallas för vad de egentligen är,
dvs. en skatt med orimlig fördelningsprofil.
Kristdemokraterna vill sänka skatten för låg- och
medelinkomsttagare genom att de s.k. egenavgifterna
till sjukförsäkringen sänks med 2 ½ procentenheter
fr.o.m. den 1 januari 1998. Denna sänkning ger alla
inkomsttagare drygt 12 miljarder kronor, vilket kom-
mer att öka konsumtionen. En sänkt egenavgift ger
också kommuner och landsting mer resurser till bl.a.
vård, omsorg och skola.
Hur ser skatteministern på sänkta egenavgifter
som ett sätt att sänka skatten för låg- och medelin-
komsttagare? Om regeringen menar allvar med att
sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare, är det
dags för regeringen att tala om på vilket sätt det i så
fall skall ske.
Fru talman! En annan skatt som drabbar enskilda
människor hårt är fastighetsskatten. Kristdemokrater-
na vill på sikt avskaffa den statliga fastighetsskatten
och i stället ge kommunerna rätt att ta ut en avgift för
täckande av kostnader för kommunal service kopplad
till fastigheten. Som ett första steg har Kristdemokra-
terna i sitt budgetalternativ krävt att skatten skall
sänkas till 1 ½ % av taxeringsvärdet och anslagit 500
miljoner kronor för att lindra skatten för de värst
drabbade.
Höjda skatter på boende och fastigheter är inte bra
för ekonomin. I längden gynnar det inte budgetsane-
ringen att på grund av höga skatter göra alltfler män-
niskor beroende av bidrag från stat och kommun. Det
är en helt felaktig politik att beskatta människor så att
de tvingas överge sina hem. Låt i stället folk bo kvar.
Människor måste få känna trygghet i boendet.
Fru talman! Jag står bakom samtliga reservationer
från Kristdemokraterna i betänkandet, men yrkar
bifall endast till reservation 128 om skattepolitiken.