Fru talman! Först och främst tar jag avstånd från
den historiebeskrivning som Ingvar Svensson har
återgett här om att vi skulle ha vikt oss. Vi ansåg att
Kristdemokraterna ställde för stora krav för att vi
skulle kunna ansluta oss till dem. Vi tyckte att vi hade
tillmötesgått Kristdemokraterna genom den inledande
diskussionen, eftersom ni ju ville ha ett förtydligande
av regeringens text. Och det var där som diskussionen
om normalfallet och torde och också ett utbyte med
Justitiekanslern omkring detta ägde rum. Sedan följde
nästa skede, och då ansåg vi andra att det nu var en
bra text och att vi hade tillmötesgått Kristdemokra-
terna så långt som det var skäligt och rimligt utifrån
vår ståndpunkt. Något annat var det inte fråga om.
Jag tycker att Ingvar Svensson gör sig skyldig till en
alldeles felaktig tolkning av det som skedde.
Det sades att man gör olika tolkningar och be-
dömningar beroende på om det är fråga om ett debatt-
forum eller en predikosituation. Men det är just det
som man inte gör. Jag förstår egentligen inte vad
Ingvar Svensson talar om. Vi har ju sagt att samma
sak gäller i predikosituationen som i politiska forum
eller i vilket forum som vi än talar om, att det finns
ett ansvar för vad man säger och att det också handlar
om att man inte får överskrida den gränsen.