Fru talman! Om det sista kanske var lite starkt el-
ler spetsigt sagt så ber jag om ursäkt. Jag ifrågasätter
inte att det kan finnas en ärlig oro, men jag vill lugna
Tuve Skånberg på den punkten. Jag tror också att
många människor ute känner en utomordentligt ärlig
oro när företrädare politiskt sett svartmålar utskottets
ställningstagande som om det handlade om att in-
skränka religionsfriheten. Det handlar inte om det.
Jag förstår att människor vill slå vakt om rätten
och friheten till religion. Den har ett utomordentligt
starkt skydd, och den ska också ha ett utomordentligt
starkt skydd i vår grundlag. Människor har rätt till
trosfrihet.
Men likheten inför lagen måste också hävdas. Den
gäller alla. Vi kan inte i namn av religionsfriheten
tillåta eller ha en annan lagtillämpning i det religiösa
rummet än den som gäller i samhället i övrigt. Då kan
ju icke-seriösa grupper under religiös mantel utnyttja
detta för att predika och uppmana till brottsliga hand-
lingar. Detta måste vi sätta stopp för genom en lika
behandling i lagen. Detta är ingen inskränkning i det
normala religiösa livet.
Så förhåller det sig. Det är självklart att religiösa
människor måste få diskutera sin familjeuppfattning,
sin syn på äktenskap och sin syn på homosexualitet.
Detta är ingen inskränkning av det. Det inskränker
endast möjligheten att hetsa och tubba till kränkning-
ar och våldshandlingar mot en utsatt människogrupp.