Fru talman! Fem partier - kanske främst rege-
ringspartiet Socialdemokraterna - spelar i dag hasard
med formerna för grundlagsbeslut. Det är intressant
och vågat. Aldrig i modern tid har en grundlagsför-
ändring haft så liten majoritet bakom sig som i det
betänkande vi här debatterar. Mer än en tredjedel av
riksdagens ledamöter motsätter sig grundlagsföränd-
ringen. Majoriteten är alltså mindre än två tredjedelar.
Det finns sedan länge en praxis i Sverige att
grundlagsförändringar förutsätter breda majoriteter.
Grundlagsfäderna har i regeringsformen lagt in ett
slags säkerhetsspärr i den här typen av frågor. Om
minst en tredjedel av riksdagens ledamöter vill det
ska det i en grundlagsfråga hållas en beslutande folk-
omröstning på valdagen. Väljarna har då möjlighet att
förkasta riksdagens första beslut. Jag tror inte att det
blir aktuellt med någon folkomröstning i denna fråga,
men jag tror helt enkelt att det finns något slags gräns
som grundlagsfäderna funderat kring när det gäller
behovet av breda majoriteter. Majoriteten är alltså här
och nu mindre än två tredjedelar av riksdagens leda-
möter.
Fru talman! Jag ställde för en tid sedan en fråga
till statsministern om var han tyckte att gränsen går
för dessa breda majoriteter i grundlagsfrågor. Han
visste förstås vad jag syftade på och svarade mycket
försiktigt. Men på en direkt fråga från mig om det nu
var fritt fram för riksdagens övriga partier att köra
över Socialdemokraterna i en grundlagsfråga svarade
han att det skulle vara okristligt. Socialdemokraterna
förfogar i dag över 131 mandat i riksdagen. Dagens
minoritet är i alla fall 124 mandat, kanske i praktiken
fler. Är det någon här i kammaren som anser att det är
en avsevärd substansskillnad mellan 124 och 131
mandat? Men, fru talman, dagens majoritet gör kan-
ske inte anspråk på att vara särskilt kristlig? Eller?
I det här avseendet anser jag att riksdagens beslut
blir prejudicerande. Respekten för de breda majorite-
terna i den här typen av frågor undermineras. Inför
kommande situationer vid förändringar av grundla-
garna har nu Socialdemokraterna grävt en grop som
det blir lätt att själv falla i. Jag säger bara: Väl be-
komme!
Och, fru talman, det är egentligen så onödigt, så
dumt rent ut sagt.
Regeringen har alltså föreslagit en utvidgning av
det straffbara området när det gäller hets mot folk-
grupp. Lagstiftningen återfinns i tryckfrihetsförord-
ningen, som är en grundlag. Kriterierna för straffbar-
het är i dag hets mot folkgrupp eller annan sådan
grupp med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller
etniskt ursprung eller trosbekännelse. Regeringen har
föreslagit en utvidgning innefattande sexuell lägg-
ning, främst avsedd att skydda gruppen homosexuel-
la.
Moderaterna har föreslagit avslag på detta och vill
på sikt i stället ha ett individuellt skydd. Vi kristde-
mokrater anser dock att ett gruppskydd är viktigt och
nödvändigt med tanke på exempel som judeförföljel-
se eller annan rasistisk verksamhet. Vi kristdemokra-
ter är alltså egentligen för ett förbättrat skydd även
för de homosexuella. Men vi var och är missnöjda
med en punkt i propositionen som finns kvar i ut-
skottets betänkande. Vår förhoppning var att få en
utskottsmajoritet för att kunna genomföra en föränd-
ring som rättade till problemet.
Fru talman! Regeringen tar upp religionsfrihetsas-
pekten i sin argumentering och säger att det ligger
utanför det straffbara området att citera religiösa
urkunder, t.ex. Bibeln eller Koranen, vilka ju har
synpunkter på en homosexuell livsstil. Regeringen
säger också att det finns en rätt att diskutera dessa
texter. I likhet med Sveriges frikyrkosamråd anser vi
kristdemokrater att det på denna punkt föreligger en
oklarhet. En prediko- och förkunnelsesituation är ju i
hög grad en envägskommunikation och kan inte alltid
anses motsvara innebörden av ordet diskutera. I vår
motion krävde vi därför ökad tydlighet på denna
punkt. Religionsfriheten borde kunna kräva att man
måste få ha en förkunnelse kring bibel- eller ko-
ranord.
Konstitutionsutskottet hade en segdragen diskus-
sion kring denna fråga. Länge såg det ut som om vi
skulle kunna få en bred enighet kring en tydligare
motivtext som gav utrymme för förkunnelse. Men
alldeles mot slutet satte Vänsterpartiet klackarna i och
Socialdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet
följde efter. Det blev en alldeles för svag skrivning.
Man försvagade t.o.m. den av regeringen föreslagna
okontroversiella citaträtten genom att lägga in orden
torde och normalt. Nu lyder utskottets motivtext på
följande sätt: "När det gäller predikosituationer torde
det, enligt utskottets mening, normalt komma att
ligga utanför det straffbara området att citera religiösa
urkunder och endast uppmana åhörarna till att följa
urkundernas inriktning."
Orden "torde", "normalt" och "endast uppmana
åhörarna till att följa urkundernas inriktning" innebär
att det inte blir fritt fram för citat. Någon förkunnelse
i egentlig mening ska inte få förekomma utan endast
uppmaning till åhörarna att följa urkundernas linje. Så
mycket var alltså yttrandefriheten värd när det kom-
mer till kritan.
Nu vill jag att majoritetspartiernas representanter
lyssnar väldigt noga, för detta är en väsentlig punkt.
Det framstår som väldigt märkligt att ett och samma
uttalande som görs i en predikosituation - som alltså
vanligen är en envägskommunikation - kan få fram-
föras utan restriktioner bara det görs i ett diskussions-
forum. På den punkten är regeringen tydlig. Den
skriver: "Meningen är alltså inte att hindra resone-
mang och diskussioner om homosexualitet, bisexua-
litet eller heterosexualitet vare sig inom kyrkor eller
på andra håll i samhället."
Men, fru talman, nu ska det minsann hindras i
predikosituationer! Jag tror att majoriteten i utskottet
inte har förstått att denna motivtext skapar orimlig-
heter i bedömningarna av uttalandena. Bedömningen
av ett och samma uttalande blir situationsberoende!
Är det så ett rättssamhälle ska fungera?
Låt mig tydligt och klart deklarera - eftersom det
förekommit missförstånd på den punkten i debatten -
att vi kristdemokrater inte vill skapa något fribrev i
predikosituationer. Lika lite som det i dag är tillåtet
att utifrån religiösa texter hota eller uttrycka missakt-
ning för muslimer eller kristna ska det vara tillåtet att
använda sådant material för att hota eller uttrycka
missaktning för homosexuella som grupp. Där delar
vi regeringens uppfattning.
Med hjälp av ett par meningar från socialdemo-
kraten Pär Axel Sahlberg hade jag formulerat en
annan motivtext. Den löd i sin substantiella del som
följer, och det var den som inte dög för Vänsterparti-
et: Med respekt för enskilda människors integritet
måste också en i övrigt kontroversiell text kunna bli
föremål för förkunnelse. Avsikten med den föreslag-
na kriminaliseringen är vare sig att omöjliggöra tros-
baserade uttalanden eller att träda yttrandefriheten för
när.
Hade utskottets majoritet ställt sig bakom formu-
leringar av den typen hade vi i dag haft en bredare
majoritet i grundlagsfrågan. Vad var det egentligen
som gjorde att Socialdemokraterna, Centerpartiet och
Folkpartiet så villigt dansade efter Vänsterpartiets
pipa vid justeringstillfället? Det som dög på tisdagen,
nämligen substansen i det som jag nyss läste upp,
blev ju värdelöst på torsdagen. Förklara gärna det för
mig!
Fru talman! Vi hade tidigare i utskottet klargjort
att vi ansåg att religionsfriheten är så viktig att om vi
inte fick en tydlig skrivning så var vi inte beredda att
biträda grundlagsförändringen.
Religionsfriheten är garanterad i regeringsformen
2 kap. 1 § 6. Noterbart är att religionsfriheten inte är
inskränkbar enligt 12 § i kapitlet, vilket de andra fri-
och rättigheterna är. Religionsfriheten har alltså en
särställning av de sex fri- och rättigheterna. Den är,
som KU uttrycker det i annat sammanhang, en abso-
lut rättighet. Det var och är vår bedömning att man i
en motivtext till tryckfrihetsförordningen inte ska
skriva något som står i något slags konflikt med den
oinskränkbara religionsfriheten i regeringsformen.
Hade KU:s majoritet förstått dessa mycket enkla
samband hade beslutssituationen varit helt annorlun-
da i dag. Det är speciellt bekymmersamt att det ut-
skott som ska värna grundlagarna i sina majoritets-
texter inte inser dessa komplikationer.
Det är alltså med visst vemod som jag nu yrkar bi-
fall till reservation 3, vilket innebär ett avslag på
utvidgningen av det straffbara området.