Fru talman! Det finns egentligen inga enkla ären-
den här i kammaren, och det här känns definitivt inte
som ett undantag.
Ofta hamnar man i målkonflikter, och måste ta
ställning som i ett avseende gagnar ett syfte men som
motverkar ett annat. I det här ärendet finns en tydlig
önskan om att det inte ska hetsas mot någon i sam-
hället, och givetvis inte heller mot homosexuella. Jag
tror att vi alla är ense om det, och jag vill för min del
mycket tydligt markera den inställningen innan jag
går vidare. Jag har en djupt inneboende känsla för att
vi ska slippa höra talas om hets mot, förföljelse eller
misshandel av homosexuella likaväl som av andra
grupper eller individer i samhället. Jag tycker att
innehållet i en del av de e-brev som har kommit nu
under några dagar har varit rätt så tråkigt.
Å andra sidan finns yttrande- och åsiktsfriheten
och den begränsning av den som detta förslag inne-
bär. Vi har ju även tidigare beslut som också har
inskränkt yttrandefriheten i dess yttersta konsekven-
ser.
Jag är inte jurist. Jag är inte teolog. Jag är ingen
professionell uttolkare av juridiska texter och inte
heller av religiösa. Men jag känner ändå att det för-
slag som kammaren nu har att ta ställning till blir fel.
Min farfar var på sin tid, i slutet av 1880-talet och
början av 1900-talet, predikant inom Missionsförbun-
det. Jag vet inte hur han hade det - jag har tyvärr inte
träffat honom - men jag tror att det inte alltid var så
lätt under trycket av statens och statskyrkans press.
Statskyrkan hade mer eller mindre monopol på att
tolka det kristna budskapet. Farfar och hans före-
gångare fick säkerligen på olika sätt kämpa för att
fritt få föra fram sina åsikter och inte bara citera och
diskutera, utan att få förkunna utifrån de ord som han
trodde på.
Det är i det perspektivet som jag inte kan tänka
mig att rösta för ett förslag där en kommentar är det
som varit uppe så mycket här i dag och som gäller
KU:s skrivning om att det i normalfallet torde ligga
utanför det straffbara området att citera religiösa
urkunder. Detta har tidigare preciserats.
Det är ingen hemlighet att gayrörelsen har en
mycket stark lobbyverksamhet. Det är inget fel i det,
utan det är en rättighet som varje åsiktsinriktning och
varje grupp har. Men det finns anledning att fundera
över uttalanden från företrädare - som att den här
lagtexten och motivtexten inspirerar till att fara om-
kring och kolla vad präster, predikanter och andra
säger och att också söka testa gränser.
Kombinationen av detta och konstitutionsutskot-
tets något luddiga skrivning, liksom andra tveksam-
heter, gör att jag inte kan rösta för här föreliggande
förslag.
I frågorna om olika åsikter, läggning etc. tycker
jag att det finns ett ord som borde prägla vår samvaro
och människors förhållande till varandra, och det är
ordet tolerans. I den mån det finns två eller flera sidor
i det här ärendet, och det finns det ju, tror jag att alla
skulle vinna på att ordet tolerans fick en djupare in-
nebörd, oberoende av vad som tycks om utlevd ho-
mosexualitet eller om man är homosexuell.
Jag tycker egentligen inte, fru talman, att något av
motalternativen är riktigt bra utan skulle hellre ha sett
att det fanns en reservation med en motivskrivelse,
möjligen också att KU fick tillbaka ärendet. Nu finns
inte det alternativet att tillgå, men jag har här deklare-
rat varför jag inte kan rösta för utskottets förslag.