Herr talman! Det räcker inte med vackra ord.
Människor i u-länder kan inte leva av Jan Bergqvists
ord, de behöver faktiskt ett bistånd. Konkreta fakta är
att ni minskar detta bistånd. Våra problem går ut över
de fattiga människorna i tredje världen. Jag tycker att
det är mycket dåligt.
Det var ändå glädjande att Jan Bergqvist nu har
tagit till sig några formuleringar från Folkpartiets och
oppositionens ekonomiska inriktning, nämligen när
han säger att vi måste både sanera budgeten och
knäcka arbetslösheten. Han formulerade det inte rik-
tigt så, men det var tanken. Man måste göra båda
dessa saker samtidigt. Och det är alldeles riktigt.
Men problemet är att den politik som Jan
Bergqvist yrkar bifall till i dag och som ligger i Göran
Perssons finansplan inte klarar denna dubbla uppgift.
Den använder nämligen i budgetsaneringsarbetet
kolossalt mycket skatteökningar, vars främsta effekt
är att försvåra tillkomsten av nya jobb. Därmed sågar
man av den gren man sitter på.
Man använder skatteökningar och felaktiga struk-
turella inslag. Därmed tror man att man skall få in
pengar till statsskulden, men den första effekten blir
att man försvårar för företagandet. Man gör det dyrare
och krångligare för de människor som vill satsa på
företagande att expandera och skapa de nya jobb vi
behöver.
Man klarar inte den uppgift som Jan Bergqvist har
insett att man borde lösa. Hur detta hänger samman
med att han yrkar bifall till den politik som enligt
hans egen utsago är felaktig är en gåta för alla utom
möjligen för honom själv.
Herr talman! Får jag upprepa en av de frågor som
jag ställde inledningsvis men som jag inte har fått
något svar på. Den gällde de i övrigt motsägelsefulla
texterna i betänkandet. Det talas om att det skulle ha
varit en stramare finanspolitik i början av 90-talet. Då
hade det varit lättare att lösa våra problem. Sedan
sägs det att politiken var för stram som den var och att
det tillsammans med kronförsvaret medverkade till att
skapa depression och massarbetslöshet.
Jan Bergqvist har inte försökt att trassla sig ur
detta motsägelsefulla aktstycke och de formuleringar
som finns där. Det kanske är lika bra att han inte
försöker heller. Men det skulle ändå vara bra att få
höra Jan Bergqvists slutsats. Skulle Sverige aktivt ha
slagit in på en fortsatt devalveringspolitik, eller var
det bra att vi försvarade kronan med de olika uppgö-
relser som träffades mellan dåvarande regeringen och
socialdemokraterna?
Detta har ett visst intresse för vår internationella
trovärdighet. Om Jan Bergqvist säger någonting annat
än att det var bra med kronförsvaret ökar han ytterli-
gare misstron till att Sverige är berett att med kraft
fullfölja en låginflationspolitik och att man verkligen
inser att detta är det enda sättet att kunna knäcka
arbetslösheten och klara statsskulden. Det är en viktig
fråga, Jan Bergqvist.