Fru talman! Vi får väl sätta oss ned någon kväll
och gå igenom Centerpartiets olika förslag. Det skall
gärna erkännas att de inte är alldeles lättgenomträng-
liga. Det förekommer ganska mycket retorik och
utspel från Centern i dessa dagar; man får läsa mellan
raderna för att få fram siffrorna. Men de beräkningar
som vi har gjort pekar mot att Centerpartiet föreslår
3,4 miljarder kronor mer i skattehöjningar netto än
regeringens gör. Det handlar bl.a. om ca 2 miljarder i
skatt på spel. Det är ett exempel på vad som skiljer.
Men låt oss inte gräla nu, utan låt oss sätta oss och gå
igenom vem som har rätt och vem som har fel.
Den dramatiska skillnaden gentemot Moderaterna
kvarstår. Hur Per-Ola Eriksson kan skriva en reserva-
tion tillsammans med Lars Tobisson är fortfarande
obegripligt för mig.
Att Centern tackar nej till ett samarbete med oss
klarar jag bra. Jag har ganska mycket kontakter med
vanliga gräsrötter i Per-Ola Erikssons parti, och jag
vet att de har en helt annan inställning. De är hjärtligt
trötta på högersamarbetet. De längtar efter ett brett,
rött och grönt samarbete - den berömda röd-gröna
röran. De vet att enda möjligheten att åstadkomma en
fördelningspolitik som gynnar de lågavlönade grupper
som till stor del faktiskt röstar på Centern - landsbyg-
dens folk med låga inkomster - är ett samarbete med
t.ex. Vänsterpartiet. Inte minst småföretagare har
numera upptäckt att Vänsterpartiets politik gynnar
småföretag betydligt mer än Moderaternas politik gör.
Jag tar därför Per-Ola Erikssons avvisande hållning
med ro.