Fru talman! Jag betackar mig för att bli jämförd
med Vänsterpartiet när det gäller den ekonomiska
politiken! Var och en som har läst några delar av
dagens betänkande från finansutskottet inser att skill-
naderna är oerhört stora. Det räcker faktiskt inte med
att vilja bra grejer. Det räcker inte att deklarera att det
är jätteviktigt att knäcka arbetslösheten - man måste
också ha en realistisk uppfattning om hur detta skall
gå till. Där är Vänsterpartiet helt verklighetsfrämman-
de; man är helt fel ute.
På en punkt känner jag verkligen en upprördhet,
och det är när det gäller de orättvisa fördelningseffek-
terna i den förda politiken. Vi har från Folkpartiets
sida särskilt reserverat oss på den punkten. Det var en
av de få reservationer som jag yrkade bifall till, näm-
ligen reservation nr 5. Att man också har en rimligt
rättvis fördelningsprofil är en viktig del av politiken
för att skapa en folklig förståelse. Det är ett faktum att
fördelningen i regeringens förslag, som Vänsterpartiet
tydligen i långa stycken tycker bra om, är mycket
orättvis. Förslaget är orättvist mot de allra fattigaste
människorna i vår värld, fattiga människor i u-länder,
det är orättvist mot många barnfamiljer - det framgår
av regeringens egna jämförande beskrivningar att
framför allt flerbarnsfamiljerna råkar mycket värre ut
än några andra - och det slår orättvist mot lågutbilda-
de, ensamstående kvinnors möjligheter att skaffa sig
en utbildning och därmed aktivt försöka få ett jobb,
Johan Lönnroth.
Det finns alltså grava orättvisor, som vi har påta-
lat. Det vore roligt om Johan Lönnroth kunde tänka
om i denna sena timme och ansluta sig till vår reser-
vation, nr 5.