Fru talman! De senaste dagarnas oro på valuta-
och räntemarknaderna med fallande kronkurs och
ökande räntor har blivit en ny tydlig påminnelse om
obalansen i svensk ekonomi. Detta får snabbt stora
negativa konsekvenser för de enskilda hushållen, för
företagen och icke minst för statsfinanserna.
Finansutskottets betänkande om riktlinjer för den
ekonomiska politiken och budgetpolitiken bygger på
de antaganden och utgångspunkter som finns i fi-
nansplanen, nämligen en starkare kronkurs och lägre
räntor.
I den preliminära nationalbudgeten skriver rege-
ringen att det förutses fallande femåriga obligations-
räntor. Vidare sägs att anledningen till de successivt
lägre långräntorna är ett ökat förtroende för en hållbar
statsskuldsutveckling. Dessutom kan man läsa att den
svenska kronan antas appreciera gentemot de övriga
EU-ländernas valutor.
Fru talman! I verkligheten ser vi i dag något helt
annat - en allt svagare krona och högre räntor. Fi-
nansutskottets betänkande, som det utformats av ma-
joriteten, är egentligen ett mindre trovärdigt doku-
ment.
Jag förstår om socialdemokraterna och främst fi-
nansministern känner oro. Den försvagade kronkursen
och de kraftigt stigande marknadsräntorna är en ut-
omordentligt hård dom mot Sverige. Politiken har inte
den trovärdighet som socialdemokraterna brukar påstå
i högtidliga sammanhang.
Den ekonomiska politiken måste nu utformas så
att vi får en långsiktigt hållbar utveckling. Vi får inte
vältra över problemen med stor statsskuld och stor
miljöskuld på kommande generationer. Det är ut-
gångspunkten för Centerns alternativ till regeringens
ekonomiska politik.
Fru talman! Förr brukade barnen låna av föräld-
rarna när pengarna inte räckte. Nu är det föräldrarna
som lånar av nästa generation, av våra barn och barn-
barn, för att finansiera vår välfärd. Så kan vi inte ha
det. Därför måste Sveriges statsfinanser saneras.
För att lyckas vrida utvecklingen rätt är några
faktorer avgörande - låg inflation, tillväxtskapande
åtgärder, minskad arbetslöshet och en balanserad
avtalsrörelse.
Budgetsaneringens innehåll måste anpassas till
vad som är långsiktigt strukturellt riktigt. Sanerings-
politiken måste samspela med, och inte motverka,
strukturpolitiken. Inflationsbekämpningen måste ha
fortsatt hög prioritet.
Men den ekonomiska politiken måste uppfylla fler
krav än så. Statsfinanserna måste saneras med ökad
grundtrygghet och rättvis fördelning som ledstjärna.
Vi måste ha en omställning av ekonomin i riktning
mot kretsloppstänkande och en ekonomisk tillväxt
som tar miljöhänsyn och värnar en god regional ut-
veckling. De selektiva arbetmarknadspolitiska åtgär-
derna måste reserveras för personer som har särskilt
svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Centerns ekonomisk-politiska förslag innehåller
alla viktiga komponenter för att få en uthållig eko-
nomisk utveckling. Vårt alternativ till regeringens
budget är ca 13 miljarder starkare. Det innebär att
sysselsättningen skulle öka, miljön förbättras och den
generella välfärdspolitiken omfatta alla.
Med Centern i regeringsställning genomfördes fle-
ra viktiga reformer för att skapa en hållbar närings-
livsledd tillväxt. Vi genomförde reformer för att skapa
en hållbar utveckling i ekonomin och en ökad rättvisa
i välfärdssystemen. Miljöarbetet lyftes fram på ett för
Sverige nytt och unikt sätt.
I dag skulle det i och för sig finnas anledning att
kritiskt granska socialdemokraternas politik i opposi-
tion. Den präglades tyvärr ofta av populism. Jag kan
inte påstå att Göran Persson som finansminister har
ägnat sig åt populism. Han har gjort försök att sanera
den svenska ekonomin. Det som sker nu är något
radikalt annorlunda mot det som skedde under oppo-
sitionsåren.
Men i budgetpropositionen ges en historiebe-
skrivning som inte stämmer med vad som verkligen
skett. Om man läser budgetpropositionen verkar det
som om socialdemokraterna har glömt 80-talets infla-
tionsspiral och spekulationsekonomi. Då var det inne
att tjäna pengar på pengar, fastighetsvärdena blåstes
upp och resultatet blev bankkrisen som kom att kosta
det svenska folket minst 65 miljarder kronor. Varför
vägrar finansministern att återkräva det svenska fol-
kets utlägg för att hålla bankerna under armarna?
Fru talman! Nu är det föga meningsfullt att älta
det som har varit. Nu är det inte tid att se bakåt. Nu är
det dags att se framåt och söka lösningar som lyfter
Sverige ur ekonomins träskmarker. Återkommande
debatter här i kammaren om den politiska skuldbör-
dan gör inte räntebördan lättare för småhusägare,
företag eller lågavlönade. Vi måste nu söka efter
långsiktiga lösningar som ger stabilitet och kontinui-
tet. Men det förutsätter att regeringen söker förankra
politiken på annat håll än på vänsterkanten.
Sverige har för närvarande ett hyfsat kostnadsläge.
Många ekonomiska indikatorer pekar rätt. Investe-
ringarna ökar, exporten går bra, bytesbalansen pekar
på överskott och produktiviteten i näringslivet har
radikalt förbättrats sedan 80-talet. Tre år med fyrklö-
verregeringens politik börjar ge resultat på dessa
punkter. Kvar står en för hög arbetslöshet och ett högt
ränteläge.
Regeringen drar tyvärr felaktiga slutsatser av hur
svensk ekonomi kommer att utvecklas och föreslår ett
antal felaktiga åtgärder. Det gäller framför allt åtgär-
der för företagandet och för möjligheterna att skapa
nya jobb.
I höstas drev socialdemokraterna igenom höjda
arbetsgivaravgifter. Nu vill regeringen driva igenom
det sönderkritiserade nyanställningsstödet RAS eller
NYS, som jag tycker är en mer lämplig benämning.
Det skulle först kosta 7 miljarder kronor, men har
reducerats till 5 sedan regeringen köpt Miljöpartiets
stöd genom pengar till allergisanering. Dessa 7 mil-
jarder är ännu ofinansierade. Mot bakgrund av oron
på valutamarknaden bör riksdagen inte fatta beslut om
nya ofinansierade utgifter och reformer.
Fru talman! Debatten i dag kommer att handla om
åtgärder för att sanera svensk ekonomi, få ner budge-
tunderskottet och få en politik som pressar ner räntor-
na. Vi kommer att i stort sett vara överens om vikten
av detta. Sedan skiljer vi kanske oss när det gäller
vilken typ av åtgärder vi skall vidta. Men önskan att
få ner budgetunderskottet, pressa ner räntorna och få
stopp på statsskuldens ökning tror jag är gemensam
för oss alla.
Men vad händer efter finansutskottets debatt? Ef-
ter den här debatten skall Socialdemokraterna och
Miljöpartiet besluta om det riktade anställningsstödet.
Jag tycker att det är kvalificerat vansinne att besluta
om RAS. Det innebär ett ökat budgetunderskott och
därmed en ökad statlig upplåning. Mitt råd till social-
demokraterna är: Avstå från att mot en stor minoritet i
riksdagen, mot företagens, AMS och många fackliga
organisationers vilja driva igenom RAS-förslaget!
Släpp prestigen och tänk på landets ekonomi!
Jag vill samtidigt passa på att fråga socialdemo-
kraterna hur många jobb man tror att Rädda Anders
Sundström-förslaget kommer att ge.
Det avgörande för att skapa nya jobb är goda vill-
kor för företagen. Vi i Centern har lagt fram en rad
förslag om ökad riskkapitalförsörjning, förbättrad
arbetsrättslig lagstiftning, lägre arbetsgivaravgifter
genom skatteväxling osv. Om regeringen är intresse-
rad av att skapa en majoritet för goda villkor för före-
tagande bör Centerns förslag studeras ingående. Vi är,
herr finansminister, beredda till en konstruktiv op-
positionspolitik för att skapa förutsättningar för fler
företagare, fler företag och fler jobb.
En sundare ekonomi ställer också krav på struktur-
reformer och moderniseringar av de nuvarande väl-
färdssystemen. Centerns utgångspunkt är att ingen
skall ställas utanför välfärdssystemen på det sätt som
sker i dag. Ökad grundtrygghet är vår modell. Det är
orimligt att, som nu sker, cementera den gräns som
går genom Välfärdssverige. Den som redan har det
gott ställt skall ha mycket, men den som har litet eller
inget skall få just litet eller inget.
För att kunna skapa balans i ekonomin borde vi
enas om en rad strukturella reformer. Som exempel
kan vi ta den breda pensionsuppgörelsen. Den kan
tjäna som utgångspunkt för hur vi bör tänka. Rotandet
i teknik och detaljer fick stå tillbaka till förmån för en
långsiktigt genomgripande förändring av pensionssys-
temet. Pensionsuppgörelsen mellan fyrklöverrege-
ringen och socialdemokraterna ger oss i allt väsentligt
ett bra och hållbart pensionssystem.
Det som gjordes på pensionsområdet bör stå mo-
dell för andra områden, t.ex. på arbetslivsområdet. Vi
måste skapa en arbetslivsförsäkring som inkluderar
ersättning vid arbetslöshet, sjukdom och arbetsskada.
Det finns skäl att även inkludera förtidspensionering i
ett sådant system. Det är motsatt väg mot den som
regeringen valde i höstas när den rev upp den allmän-
na arbetslöshetsförsäkringen.
Regeringen riktar nu besparingar mot barnfamil-
jer. Många av barnfamiljerna lever med smala eko-
nomiska marginaler. Minskat barnbidrag är enligt vårt
sätt att se en kortsiktig och felaktig lösning. Jag vill i
stället se en bred enighet om en familjepolitisk re-
form. Centerns alternativ är i det fallet ett barnkonto -
beskattat och lika för alla barn i åldern 0-6 år.
Jag vill fråga finansutskottets ordförande och ock-
så finansministern, som senare skall delta i debatten,
om de är intresserade av att inleda ett arbete för att
skapa hållbara strukturreformer inom dessa områden.
Den typen av strukturåtgärder och strukturreformer
borde också vara bärande inslag i ett vägvinnande
kommande konvergensprogram.
I linje med strukturreformen, där rättvisa och val-
frihet skall sättas i förgrunden, borde vi också pröva
en kassabegränsning på den offentliga sektorn. Det
måste bli stopp för utgiftsökningen. Detta instrument
var aktuellt i slutet av 1980-talet, men fick då en ut-
formning som Centern hade anledning att kritisera,
eftersom det främst var inriktat på löneutveckling. Jag
tycker att vi måste söka efter ett system där vi sätter
ett tak för myndigheters utgifter men formar det så att
det ger frihet att göra fördelningspolitiska priorite-
ringar mellan individen, hushåll och region.
Fru talman! Sveriges ekonomiska situation som vi
upplever den i dessa dramatiska dagar, med fallande
kronkurs och stigande räntor, motiverar att vi söker
efter det politiska handslaget och långsiktiga lösning-
ar. Sverige är för litet och problemen är för stora för
att vi skall fastna i politisk pajkastning om vem som
bär skuldbördan när det gäller dagens problem. De
som dignar under räntebördan, står utanför arbets-
marknaden eller har svårt att få hushållskassan att
räcka till kräver att vi söker efter det som enar i stället
för att prioritera det som skiljer.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att jag
vidhåller de reservationer till betänkandet som Cen-
tern har undertecknat, men av praktiska skäl och för
tids vinnande kommer jag bara att yrka bifall till re-
servationerna 1 och 26.