Herr talman! Jan Bergqvist började med att bekla-
ga fattigdomen i världen. Jag delar den oron. Men jag
tycker att det är fräckt i överkant av Jan Bergqvist att
ta upp detta problem när han nu yrkar bifall till ett
budgetförslag som förvärrar denna fattigdom i världen
- ett förslag som innebär att man skär ned det svenska
biståndet till de fattiga länderna. Det tycker jag fak-
tiskt är ganska uselt.
Det var dock ett gott besked från Jan Bergqvist,
nämligen att han står fast vid den text som finns i
finansutskottets betänkande, att det inte skall vara
några socialdemokratiska propåer om nya omsätt-
ningsskatter på den internationella valutahandeln eller
handeln på finansmarknaden. Det var ändå ett något
positivt besked.
Låt mig sedan ta upp huvudfrågan, nämligen det
ekonomiska läget i landet och den ekonomiska politi-
ken. Jan Bergqvist sade att Sverige har stora problem
men att vi klarar dem med regeringens politik. Detta
är inte sant. Första delen är sann, att Sverige har stora
ekonomiska problem. Men vad som har blivit alltmer
tydligt, uppenbarligen för alla utom Jan Bergqvist, är
att vi inte klarar dem med regeringens ekonomiska
politik och med den dåliga förankringen av denna
politik i riksdagen.
Att kraftfullt fullfölja en dålig politik ger ett sämre
utslag. Det ger ett sämre resultat för jobben, sämre
resultat för välfärden, sämre resultat för möjligheten
att hålla nere prisökningar och sämre resultat i många
avseenden som påverkar människors vardag, vilket
gör människor och företag oroliga. Förstår inte Jan
Bergqvist att det som händer nu innebär att människor
blir nervösa? Successivt börjar allt fler att ta till sig
insikten att politiken är felaktig, att man inte kan göra
så här.
Jag nämnde Finland, och Jan Bergqvist såg när-
mast förtjust ut över att jag åberopade Finland som ett
exempel som det är värt att se positivt på, därför att
de har ju högre arbetslöshet än vad vi har i Sverige.
Men problemet är att Jan Bergqvist vill försöka att
hoppa över statsskuldsproblemet och direkt vill sätta
in nya pengar som inte finns i tron att man därmed
skall göra någonting åt arbetslösheten. Så fungerar
inte verkligheten. Om Jan Bergqvist tror det så är han
tillbaka i en förgången tid, för det fungerar inte så nu.
I Finland håller man nu på att med ganska kraftful-
la insatser i fråga om statsskuldspolitik och i fråga om
besparingar och strukturella reformer lägga grunden
för en bra utveckling. Om inte den svenska ekono-
miska politiken läggs om i en annan riktning, befarar
jag att Finland kommer att gå en positiv framtid till
mötes medan Sverige går en negativ framtid till mö-
tes. Det skulle gå ut över jobben, vilket ju är vad som
i första hand bekymrar många människor.
Jag hade inte väntat mig att Jan Bergqvist skulle
kunna acceptera någon omprövning av RAS. Han är
inte känd för någon större omprövningsförmåga, så
jag blev inte besviken. Jag väntar tills finansministern
kommer, så får vi höra om han är beredd att låta bli
att använda pengar som inte finns.