Herr talman! Jag skall börja med biståndsfrågorna,
eftersom Jan Bergqvist mitt i denna finansdebatt gjor-
de mig utomordentligt förbryllad. Han sade att det
måste finnas ett folkligt stöd för biståndsinsatserna
och motiverade därmed en neddragning av biståndet.
Kan jag tolka detta så att Jan Bergqvist menar att det i
Sverige inte finns ett folkligt stöd för ett högre bistånd
och framför allt att det inte finns hos socialdemokra-
terna?
Jag tycker i så fall att detta uttalande från Jan
Bergqvist är allvarligt. Vi hörde under den förra man-
datperioden ett parti på den yttersta högerkanten för-
fäkta dessa idéer. Jag tycker att det är beklagligt om
Jan Bergqvist nu något år senare torgför samma idéer.
Jan Bergqvist sade att han inte hör något från op-
positionen om att det går bra för svensk ekonomi, och
han nämnde därvid exporten. Jan Bergqvist lyssnade
dåligt på mitt inledningsanförande. Jag pekade nämli-
gen på att investeringarna i näringslivet ökar, att ex-
porten går bra, att bytesbalansen visar på överskott
och att produktiviteten i näringslivet radikalt har för-
bättrats i förhållande till läget i slutet av 80-talet.
Hur har det då blivit så här? Jo, det är tack vare de
insatser som fyrpartiregeringen gjorde under den förra
mandatperioden. I finansplanen kan man i tabell efter
tabell se att kurvorna vände 1994 tack vare de insatser
som vi gjorde.
Jan Bergqvist sade att man nu noga följer utveck-
lingen på valuta- och räntemarknaderna, men jag
måste ställa frågan om han inte drar några slutsatser
av det som händer. Lars Tobisson vid två tillfällen
under debatten i dag likt en nyhetsuppläsare lämnat
bulletiner över utvecklingen på räntemarknaden. Det
finns skäl att dra slutsatser av det som händer och det
som har hänt under de senaste dagarna. Man kan ju
inte bara följa frågan utan måste också göra upp pla-
ner för att vidta åtgärder. Jag tycker att Jan Bergqvist
i debatten i egenskap av ordförande i finansutskottet
bör kunna ge besked om nästa steg. Eller får vi vänta
på svaren tills finansministern har ordet?
Vidare talar Jan Bergqvist om långsiktighet och
stabilitet. Jag måste ställa en direkt motfråga: Var det
ett uttryck för omsorg om långsiktighet och stabilitet
när socialdemokraterna i höstas ägnade sig åt återstäl-
larpolitik? Var inte det att skapa instabila lösningar
och att ge fel signaler? Hade det inte varit bättre att
låta de reformer som fyrpartiregeringen genomförde
ligga fast? Då hade vi fått stabilitet och valfrihet. Jan
Bergqvist talade ju om behovet av valfrihet. Jag tolkar
det så att han är något ångerfull när han nu ser ut-
vecklingen.