Fru talman! Det finns vissa likheter mellan Folk-
partiets och Vänsterpartiets ekonomiska politik. Vi är
såvitt jag förstår överens om att det nu är nödvändigt
att sanera rikets finanser. Det är också nödvändigt att
få ned räntenivån. Det finns ingen oenighet på den
punkten, och inte heller om att detta är särskilt viktigt
för kvinnor. Jag bara påpekade för Anne Wibble att
skillnaden mellan den svenska och tyska nivån när det
gäller andelen kvinnor som förvärvsarbetar är en
oerhört viktig sak.
Hur skulle Anne Wibble vilja förklara denna
mycket stora skillnad? Förklaringen är till mycket stor
del det faktum att vi här i landet har byggt upp en
offentlig sektor och att vi har en inkomstfördelning
som även om den är otillräckligt jämn ändå är betyd-
ligt jämnare än i alla de länder som Anne Wibble
uppenbarligen vill att vi skall sträva efter att närma
oss. Den punkt där vi skiljer oss åt radikalt, Anne
Wibble, gäller fördelningen.
De kvinnor som jag berättade hade skrivit brev till
mig hade kvar ungefär 3 000 kr när de hade betalat
hyran och andra fasta avgifter. Det skulle räcka till
mat, kläder, dagligvaror, osv. Det var alltså lågavlö-
nade kvinnor i vården. Jämför detta med de löner som
finns i näringslivet, t.ex. de inkomster som den direk-
tör som uttalade sig i TV i morse uppbär! Jag skulle
vilja fråga Anne Wibble: Är inte Anne Wibble beredd
att anlägga några slags jämlikhetssynpunkter på detta?
Upprörs inte Anne Wibble av fördelningsprofilen i
regeringens saneringsprogram, som ger de effekter jag
tidigare talade om när det gäller hur mycket olika
grupper tappar procentuellt sett i disponibel inkomst?
Är inte Anne Wibble upprörd över fördelningen?