Fru talman! Man får väl tacka Mats Odell för den
vänliga beskrivningen av Vänsterpartiet, att vi har
lyckats med en fasadrenovering. Jag kan tyvärr inte
riktigt vara lika snäll tillbaka.
Jag vet inte vad man skall använda för begrepp
när man talar om kds. Kanske var det en pånyttfödelse
ni försökte er på, men det gick ju inte så väldigt bra.
Att klä upp den gamla kristna högern i moderna for-
muleringar kring judisk-kristen etik, verkar inte riktigt
ha slagit an hos svenska folket. Jag tror att det har att
göra med att svenska folket har upptäckt den gapande
klyftan mellan å ena sidan det vackra talet om etiken,
som vi hörde från exempelvis Jerzy Einhorn, som jag
ofta lyssnade på med intresse när han satt här i riks-
dagen tidigare, och å andra sidan t.ex. Mats Odells
taktik då han lät styrelsearvodena i Posten, Telever-
ket, osv. stiga i höjden. Det blev helt enkelt en alltför
tydligt gapande klyfta av hyckleri.
I reservation nr 14 kan man läsa mycket vackert,
och där citeras t.o.m. kvinnorörelsens gamla fina
paroll Hela makten... - och vad det nu är. Det är nå-
got märkligt att få läsa detta i en kds-reservation, det
måste jag säga.
Till slut, Mats Odell: Du kan icke älska både Gud
och Mammon - är det så det heter? Jag tycker att ni
skulle fundera litet på det och inte bara fundera över
varför vi i Vänsterpartiet har lyckats med vår s.k.
fasadrenovering.