Herr talman! Slutsatsen efter att ha åhört debatten
är att det inte är lätt att i dessa tider företräda vänster-
politik. Jan Bergqvist, finansutskottets ordförande,
talade högstämmigt om allt annat, om den starka fi-
nanspolitiken. Han drämde t.o.m. till med att rege-
ringens politik är bättre än den låter. Det är inte så
imponerande.
Jag såg i går i Wall Street Journal en artikel av en
engelsk bedömare. Det är det som återspeglas i be-
dömningen av vår situation. Jag skall nu översätta
direkt från engelska. Han skriver att den enda skillna-
den mellan Mexico, Sverige och Italien är att de sena-
re två nu har större skuld i förhållande i bruttonatio-
nalprodukten än Mexico. Men Italien har sin skuld till
sina egna invånare i stället för till utländska placerare.
Den svenska skuldmarknadsillusionen får sin för-
stärkning av att man har en bild av att vara en solid
kreditvärdig nation trots att Sveriges ekonomiska
fundamenta är mycket sämre än Spaniens. Sedan
drämmer man till med: Det dröjer inte länge förrän
Italien kommer att ha IMF efter sig så som de driver
sitt finansdepartement. Sverige vill komma strax där-
på.
Det var klädsamt ändå att finansutskottets ordfö-
rande inte försvarade finansutskottets betänkande med
ett enda ord utan bara yrkade bifall till förslagen.
Sanningen är ju den att finansutskottets betänkande
klart är överkört av verkligheten. Vi har oklarheter på
utgiftssidan som inte precis klarades ut med utlägg-
ningen om RAS. Framför allt är antagandet om den
privata konsumtionen uppenbart orimlig efter den
ränteuppgång som har varit. Räntan har medan Jan
Bergqvist talade ytterligare stigit på morgonen, inte
minst på den kortare sidan som hade över 20 ränte-
punkters stegring på bara några timmar. Kronan har
försvagats. Om man godtar övriga orealistiska anta-
ganden i regeringens kalkyler kommer vi, med de
förändringar som har skett i nivån för kronan och
räntan, inte ha få stopp på ökningen av statsskulden.
Vi får knappt en uppbromsning innan den kommande
lågkonjunkturen medför att tillväxten i
statsskuldskvoten kraftigt accelererar.
Det här kommer naturligtvis inte att kunna hålla.
Det kommer inte att kunna hålla till hösten, inte till
kompletteringspropositionen. Det kommer knappast
att kunna hålla ens de fjorton dagar det tar till kon-
vergensprogrammmet. Med den takt som utveckling-
en nu går måste regeringssidan göra någonting. Jag
undrar: Vad tänker Jan Bergqvist rekommendera sin
regering att göra nu när det betänkande som vi strax
skall votera om inte över huvud taget har någon rele-
vans i verkligheten?