Herr talman! Vi kristdemokrater betonar ofta
vikten av den människosyn som bör utgöra grunden
i politiken, i näringslivet och i familjelivet. Det är
en människosyn som hämtar sin inspiration i
människovärdesprincipen -- alla människors lika
värde och varje människas unika värde. Samtidigt
är det viktigt att inse att ingen människa är sig själv
nog.
Det här sättet att se på människan borde vi ta på
allvar i jämställdhetsarbetet. Vi människor
kompletterar varandra. Män och kvinnor
kompletterar varandra i hem, arbetsliv och politik.
Men också individerna kompletterar varandra.
Kvinnor och män behövs sida vid sida i
jämställdhetsarbetet. Personligen använder jag inte
uttryck som kvinnofråga, kvinnopolitik osv. För i
själva verket handlar det ju nästan alltid om
jämställdhetsangelägenheter -- sådant som är
viktigt för kvinnor, män och barn.
När jag har tagit initiativ till jämställdhetsmotioner
har det t.ex. alltid känts naturligt och viktigt att
jobba ihop med någon av mina manliga
partikamrater.
Herr talman! Som kristdemokrat känner jag stor
tillfredsställelse över att regeringen har presenterat
en samlad jämställdhetsproposition. En mängd
angelägna åtgärder på olika områden föreslås, och
det gläder mig att utskottet inte sätter käppar i
hjulet utan tillstyrker förslagen.
Vi kristdemokrater väckte under allmänna
motionstiden fyra motioner som behandlas i
betänkandet AU17. Vi kan konstatera att många av
våra krav väsentligen är tillgodosedda i såväl
proposition som betänkande.
--Det är ett stort framsteg att JämO:s
tillsynsområde nu kommer att omfatta hela
arbetsmarknaden. Att arbetsgivaren blir skyldig att
iaktta lagens regler även om kollektivavtal har
träffats är en viktig förbättring av
jämställdhetslagen. Det är en klar fördel att JämO
får bättre överblick över hela arbetsmarknaden och
därmed större möjligheter att driva på
utvecklingen.
--JämO får rätt att använda sig även av annan
lagstiftning än jämställdhetslagen. Det är rimligt
eftersom ett ärende kan innehålla en kombination
av brott mot olika lagar och avtal, som t.ex.
föräldraledighetslagen och lagen om
anställningsskydd.
--JämO får möjlighet att använda sig av ombud.
Det kan ibland behövas eftersom det innebär ett
omfattande och resurskrävande utredningsarbete
att driva ett ärende till domstol.
Kravet att JämO bör få uttala sig över hela
samhällsområdet har vi dock inte ännu fått
förståelse för.
Herr talman! Vårt förslag om en särskild utredning
om könsneutral arbetsvärdering tillstyrks inte
exakt. Men i propositionen sägs att könsneutral
arbetsvärdering bör stimuleras. Utskottet
förutsätter att uppdraget till Arbetsmiljöfonden
även kommer att innefatta frågor om hur metoder
med könsneutral arbetsvärdering kan användas för
att uppvärdera lönerna i kvinnodominerade
låglöneyrken. Med detta låter vi oss nöja i
dagsläget.
De senaste dagarna har jag konstaterat att också
JämO är aktiv med informationsspridning och
argumentering för arbetsvärderingssystem.
Informationsskriften Jämsides nr 2-94 innehåller
bl.a. JämO:s Lathund för arbetsvärdering.
Förhoppningsvis kan den komma till användning
på arbetsplatser runt om i vårt land och förbättra
för kvinnorna.
En sak är säker: synen på olika arbetsuppgifter och
deras status behöver förändras. Många yrken som
har med barn och vård och omsorg att göra har låg
status. Att uppfostra barn ger relativt låg lön, men
att uppfostra datorer, dvs programmera, kan ge
väldiga löner. Man kan diskutera vilken fostran,
vilken inlärning, som är den viktigaste.
Arbetsmarknadens könssegregering är också en
orsak till löneskillnader. Det måste vara en viktig
målsättning att minska den segregeringen.
Herr talman! Jag vill nu uppehålla mig något vid
behovet av jämställdhetslagstiftning på
utbildningsområdet.
Utbildningsväsendet har en betydelsefull roll och
ett stort ansvar i strävandena mot ett mer jämställt
samhälle. Flera åtgärder har satts in som har
betydelse för att ändra attityder, öka kunskapen
och stimulera till aktiva åtgärder för förändring.
Riksdagen antog t.ex. 1992 en ny högskolelag, som
bl.a. säger att jämställdhet alltid skall iakttagas i
högskolans verksamhet.
Jag anser därutöver att universitets- och
högskoleledningar i lag bör ges ett tydligare ansvar
för att främja jämställdheten inom utbildningen
och för studenten och dennes situation. Bl.a. borde
denna föreskriva att universitetens och
högskolornas jämställdhetsplaner skall omfatta
studenterna och det som har med utbildning att
göra. Det är inte tillfredsställande att ett aktivt
arbete med jämställdheten för studenter skall vara
beroende av universitets- och
högskoleledningarnas goda vilja.
Herr talman! Vi har i en motion även lyft fram det
mycket allvarliga problemet med sexuella
trakasserier av studenter, vilket också pekar på
behovet av en särskild jämställdhetslagstiftning för
studenter.
Sexuella trakasserier är ett allvarligt hot mot
anställdas och studenters arbetsglädje, trygghet,
ekonomi och möjligheter till framgång i arbete
respektive studier. Trakasseriernas starka inverkan
på de utsatta kvinnornas studiesituation försämrar
möjligheterna för kvinnor att studera, forska och
göra akademisk karriär. Att förhindra sexuella
trakasserier är därför en av de viktigaste
jämställdhetsfrågorna. Utbildningsutskottet
betonar även detta i sitt yttrande och understryker
att man under inga förhållanden får ha överseende
med sexuella trakasserier.
Att sexuella trakasserier tyvärr existerar på våra
universitet och högskolor vet vi. 1991 genomfördes
den första svenska undersökningen om sexuella
trakasserier av studenter. Den genomfördes bland
kvinnliga studenter på Lantbruksuniversitetet, där
så många som 21 % uppgav att de blivit
trakasserade. Av de nära 250 kvinnliga studenter
vid Stockholms universitet som 1992 svarade på en
enkät angav 10 % att de blivit utsatta för sexuella
trakasserier, och vid en undersökning förra året vid
Umeå universitet fann man att 15 % blivit sexuellt
trakasserade. En samtidig undersökning i Uppsala
visade på 7 %. I samtliga dessa undersökningar har
man använt sig av JämO:s definition av sexuella
trakasserier.
Varken utbildningsutskottet eller
arbetsmarknadsutskottet anser att det behövs ett
särskilt lagrum för studenter att åberopa om de
blivit sexuellt trakasserade. Utbildningsutskottet
hänvisar bl.a. till de åtgärder som nu planeras och
vidtas inom högskolan och på ansvariga
myndigheter.
Utskottet hyser så stor tilltro till de initiativ som har
tagits och den uppmärksamhet som inom
högskolan ägnas åt problemen att man menar att
syftet med vår motion bör anses vara tillgodosett.
Jag måste erkänna att jag inte är lika optimistisk.
Herr talman! Jag vill inte förringa betydelsen av ett
sådant arbete, men jag vill ändå visa på
högskolelagens tillkortakommanden när det gäller
att förhindra sexuella trakasserier.
Nyligen avstängdes en student från Stockholms
universitet sedan han trakasserat sina
medstudenter. Det var en s.k. disciplinär åtgärd.
Studenten överklagade till kammarrätten och fick
rätt, med motiveringen att trakasserierna inte
förekommit i undervisningssituationen -- de hade
nämligen skett i en hiss.
Om annan lagstiftning vore relevant för att t.ex.
förhindra sexuella trakasserier behövdes ingen
jämställdhetslag, men i arbetslivet är inte en
speciell jämställdhetslagstiftning ifrågasatt. Vi
beklagar att insikten om behovet inte är lika stor
vad gäller utbildningsområdet.
Vid universiteten och högskolorna står studenterna
i samma beroendeställning till lärare och
handledare som de anställda gör till chefer och
arbetsledare. Maktobalansen lägger ett stort
moraliskt och etiskt ansvar hos den som har
makten. Det räcker inte att, som vissa gör, hänvisa
till civilrättslig och straffrättslig lagstiftning.
Precis som i våra nordiska grannländer, Norge och
Finland, måste arbetet för ökad jämställdhet i
högskolan ges ett tillfredsställande lagrum för
studenterna. Vi kommer fortsättningsvis att
försöka skapa en ökad förståelse för detta.
Herr talman! I sitt agitatoriska anförande tidigt i
debatten kritiserar Berit Andnor regeringen på i
stort sett varje möjlig punkt. Inte ens
barnomsorgslagen kan få ett erkännande -- det
passar inte in i den socialdemokratiska viljan att
skapa en falsk myt om att regeringen vill nedrusta
den offentliga barnomsorgen. Berit Andnor hävdar
att barnomsorgslagen inte betyder någonting när
kommunerna får mindre pengar.
Var finns de socialdemokratiska pengarna till
kommunerna, Berit Andnor? När anser
Socialdemokraterna att sänkningen på 7,5
miljarder under den här mandatperioden skall
återställas? Svaret är naturligtvis att
Socialdemokraterna inte har tillfört en enda krona
i någon av sina ekonomiska motioner. Frågan är om
vi skall förvänta oss att Socialdemokraterna skall
göra det den 10 maj.
Berit Andnors kritik av vårdnadsbidraget var
naturligtvis förutsägbar. Utifrån den kritiken ber
jag henne nämna en förälder som förlorar på
vårdnadsbidraget eller som får betala för att ta
emot det.
Herr talman! Sammantaget är ett bifall till
hemställan i AU:s betänkande nr 17 en framgång
för det viktiga jämställdhetsarbetet. Jag yrkar
därför bifall till hemställan i betänkandet och avslag
på reservationerna.